Efter sin genombrottsroman om slaveriet fortsätter Colson Whitehead att skildra USA:s mörkaste historia. “Nickelpojkarna” handlar om en brutal uppfostringsanstalt, där eleverna våldtogs, misshandlades och mördades.

Han fick sitt internationella genombrott med en våldsam och ovanlig skildring av slaveriet. Colson Whiteheads nya roman är inte mindre ruggig. År 2014 hörde han på nyheterna att arkeologer hade hittat en hemlig kyrkogård på pojkskolan Arthur G Dozier School i USA, som hade stängts bara tre år tidigare. Kvarlevorna visade spår av inslagna kranier och bröstkorgar fulla av hagel.

– Det var sommaren 2014, när Michael Brown dödades i Ferguson och en svart man i New York som sålde cigaretter på gatan greps och kvävdes till döds av vita poliser. Vi filmade sådana händelser med våra mobiltelefoner, men hur många ögonblick av polisbrutalitet inträffar som vi inte ser och inte filmar? undrar Colson Whitehead.

Likadant tänker han om Dozier, som var öppen i 111 år. Under tiden som han skrev och publicerade sin roman Nickelpojkarna hittades fler kroppar, sammanlagt över 80 stycken.

– Om det finns ett Dozier, hur många andra sådana ställen finns då som vi inte vet om? Vidden av brutaliteten gjorde att berättelsen levde kvar i mig, säger han på telefon från New York, efter ett plötsligt inställt Sverigebesök.

Optimistisk pojke

I romanen heter skolan Nickel Academy. Där hamnar den unge Elwood av en olycklig slump. Tiden är 1963 och samtidigt som Jim Crow-lagarna upprätthöll segregationen svepte medborgarrättsrörelsen genom landet med hopp om förändring.

Allt Colson Whitehead skriver är inte politiskt, understryker han. Efter “Den underjordiska järnvägen” påbörjade han en kriminalroman som utspelades i 60-talets Harlem. Men när Trump hade varit president i sex veckor lade han den åt sidan för att skriva Nickelpojkarna.

– Det var uppenbart redan då att landet slog in på en hemsk ny kurs. Så att skriva om en optimistisk, hoppfull pojke som tror på förändring och en som tvärtom inte tror på att system och folk kan förändras var ett sätt för mig att hantera min egen optimism och pessimism angående vårt land, säger Colson Whitehead och lägger till:

– Och som tur var hindrade skrivandet mig från att kolla på CNN varje dag.

Beundrar modet

På Nickel Academy möter Elwood den mer cyniska Turner och vänskap uppstår. Elwood vill inte bara överleva, han bärs framåt av Martin Luther Kings ord om att varje individ är värdefull: “vi måste varje dag gå i den känslan av värdighet och den känslan av någonhet”, sade King.

– Utan personer som Elwood eller Martin Luther King skulle vi inte ha de rättigheter vi har i dag. Starka krafter arbetar hårt för att hindra världen från att bli mer progressiv.

Också för Colson Whitehead har Martin Luther King varit en förebild.

– Han hade modet att marschera varje år, fast han visste att det fanns gott om vita med gevär, yxor och pistoler som väntade på honom. Jag beundrar det mod som krävs för att tro att världen kan förändras och sedan se till att skapa den förändringen. Vilken fantastisk generation det var. Folk som han görs inte längre.

“Barn i burar”

Men Elwoods framtidstro möts av blind brutalitet. Pojkarna piskas godtyckligt tills de inte kan gå, de våldtas och mördas. Colson Whitehead pratar sakligt, utan att gå in på detaljer om grymheterna. Han försöker hålla våldet ifrån sig, och skildrar det heller aldrig särskilt ingående.

– Vi vet vad som pågår. Jag ville sätta de unga pojkarna och deras vänskap främst.

Han skriver inte alltid om historiska händelser. Men när han gör det blir det ofta våldsamt. Sådan är de svartas historia i USA, menar han.

– Om man pratar om historia så som jag vill, sanningsenligt utan att rentvå eller att blunda, är Amerika de facto fött ur plundringen av urinvånarna och landet blev en världsmakt på grund av slaveriet, med exporten av bomull och socker, säger han.

Till slut blev Colson Whitehead ändå deprimerad av att skriva om allt våld. De sex sista veckorna var han rädd för att höra om fler barn i svåra situationer, och kände sig konstant utmattad. Men han fortsatte skriva, för att skänka rättvisa åt alla de pojkar som överlevt och vittnat om fasorna – men som sällan blev trodda.

När boken kom ut frågade folk om han trodde att den skulle förändra något – han svarade nej.

– Det är såhär vi behandlar fattiga människor. I dag, just nu, sitter det barn i burar i flyktingläger vid USA:s gräns.

Text: Elin Swedenmark/TT

Fakta: Colson Whitehead

Född: 1967.

Bor: I New York, USA.

Familj: Gift och har två barn.

Aktuell: Med romanen Nickelpojkarna.

Bakgrund: Studerade på Harvard och skrev för en “alternativ vänstertidning”. Han debuterade 1999 med en berättelse om en hissinspektör, “The intuitionist”.

Sitt internationella genombrott fick han med “Den underjordiska järnvägen”, som är hans sjätte roman. Den belönades med både National Book Award 2016 och Pulitzerpriset 2017. Boken utnämndes också till årets bok av Amazon och toppade New York Times lista över bästsäljare i flera veckor.

Colson Whitehead har också skrivit två fackböcker, varav en handlar om hans hemstad New York.

Om boken i artikeln

Nickelpojkarna

av Whitehead, Colson

• Förlag: Albert Bonniers Förlag
• Utgiven: 2019-10-29

BELÖNAD MED PULITZERPRISET 2020

När medborgarrättsrörelsen når den svarta enklaven Frenchtown, tar den unge Elwood orden från Martin Luther King till sitt hjärta: Han är lika bra som någon annan. Läs mer »