Översättaren Ylva Spångberg berättar om hur olika texter för med sig olika svårigheter och hur det är att vara medskapande inte bara till en bok – utan till en hel värld.
Text: Ylva Spångberg
Stödprenumeration. Boktugg Mini (från 10,42 kr/mån) ger tillgång till vissa premiumartiklar.
Dags igen. Här sitter jag då med en ny bok, av en författare jag aldrig förr har översatt, och ska åstadkomma någonting åtminstone halvdant begripligt med den. Länge var mina första känslor inför varje översättning att uppgiften var omöjlig och att just den här texten absolut inte kunde överföras till svenska, men det har jag tack och lov kommit över. Det förhindrar inte att varje ny text är ett gungfly jag på något sätt ska kava mig igenom, helst inte bara med livet utan också någon liten gnutta självrespekt i behåll.
Förvånansvärt ofta går det ganska bra. Jag kanske har sänkt mina krav på självrespekt genom åren.
Olika typer av texter erbjuder olika svårigheter, många av dem genrespecifika. Översätter man thrillers är det bra att ha goda källor till kunskap om olika länders polisväsende och juridiska system, historiska romaner kräver en hel del rotande i historiska källor, de gånger jag har översatt science fiction har jag varit mycket tacksam för alla de vetenskapligt kunniga människorna i min omgivning och en god vän till mig, som ett tag översatte Harlekinböcker, sade att det svåraste med dem var att hitta nya synonymer för ”kropp”.
Och den genre jag själv har översatt mest i, nämligen fantasy, erbjuder den intressanta svårigheten att det ofta rör sig om helt påhittade världar som jag från början inte vet någonting om över huvud taget.
Fantasy är en genre som mitt hjärta har klappat lite extra för sedan jag som lillgammal nioåring läste Sagan om ringen och blev bergtagen. Om ni frågar mig när jag är på det humöret svarar jag att Tolkiens Midgård finns, liksom Ursula LeGuins Övärld och kanske ett par fantasyvärldar till. Påhittade världar kan ge så kraftfulla upplevelser att de blir helt verkliga.
Men en läsupplevelse är en sak, upplevelsen att översätta en text är något helt annat. Översättning handlar om att dyka ned i en text på detaljnivå, att vara uppmärksam på allt som verkar konstigt och att kolla upp det. Står det i originaltexten att någon sover med ”shorts” på betyder det antagligen inte shorts utan kalsonger, för att ta ett ganska enkelt exempel. Formuleringar som ser konstiga ut i sammanhanget kan efter lite sökning visa sig vara citat från kända barnramsor eller okända dikter. På det hela taget måste man vara ständigt misstänksam mot sin egen spontanförståelse av texten och slå upp, slå upp, slå upp.
Och en av svårigheterna med fantasy är att författaren har haft så mycket frihet att hitta på. Det finns liksom inget facit till saker och ting, man kan aldrig vara säker på ifall det som omnämns är något jag borde känna till eller bara är frukten av författarens egen fantasi.
Det här är ju också en av de roligaste sakerna med att jobba med fantasy: författarens frihet ger även mig frihet att utforma det svenska språket utan att vara lika bunden av vedertagna översättningar av olika begrepp. Jag blir medskapande inte bara till en bok utan till en hel värld.
Det är ganska stort.
Om gästbloggaren
Ylva Spångberg är född och uppvuxen i Södertälje men har i många år bott i Stockholm och dess förorter. Hon har ägnat sitt yrkesliv huvudsakligen åt skönlitterärt översättande och fritiden åt science fiction-kretsar och Tolkiensällskap, och icke utan stolthet kallar hon sig subkulturtant.
Bokbranschen år 2030 – hur ser den ut? Framtidsspaningar i Analysbrevet!
