Denna artikel sponsras av författare/förlag

Myria Malms självbiografi är en hyllning till hembygden Kiruna

Myria Malm. Foto: Privat

Så mycket skäppan rymmer är Myria Malms självbiografi från staden som snart inte längre finns. Det är första boken i en planerad serie om sex delar.

Boken Så mycket skäppan rymmer är en hyllning till Myria Malms hembygd. Hon berättar om sin uppväxt i Kirunas gamla centrum, om förfädernas Svappavaara och Gällivare, om att flytta en hel stadskärna och vad det gör med en stad.

– Jag är född och uppvuxen i en stad som gav oss allt. Det låter som en klyscha, men så var det. Gruvorna gav oss den trygghet som många storstadsbarn aldrig fick. Vi som är födda på gruvans skuldra har fått iakttagelseförmåga. Sällan låter vi oss imponeras över vad etablissemanget söderut gör. Vi vet vad vi har och vad som var vårt. Även om vår stad försvinner och byggs om så förstår vi vad den betydde, säger Myria.

I sin bok försöker Myria dokumentera det abstrakta. Varför blev det som det blev? Till stor del handlar det om Myrias och troligen många läsares förfäder. Hon sätter släkternas och bygdens historia på pränt så att de inte glöms bort. 

– Staden och byn där jag är uppvuxen betyder allt för mig. Jag har Kiruna och Svappavaara i hjärtat. I den marken ligger mina förfäder begravda. Jag kanske inte kommer att flytta tillbaka, för jag flyttade ut en gång och skaffade mig en annan kultur parallellt, men den luft jag helst andas är fjällets och havets, berättar Myria.

Själv tycker hon att det är märkligt att så lite uppmärksamhet i övriga landet ägnas åt flytten av staden Kiruna – den borde finnas med som en stående punkt på medias dagordning.

– Staden som har legat högt och vackert kommer att nykonstrueras i Tuolluvaara några kilometer söder om det forna centrumet. Det är ett märkligt val av plats men bostäderna kommer närmare flygplatsen, så turismen kan definitivt främjas av det. Malmens gravitation och lugnet, vidderna och norrskenen attraherar, för att inte tala om ishotellet som redan har ställt ut Torneälvens is på Manhattan. Kiruna är drömmarnas stad och framtiden, lite kittlande exotiskt.

Så mycket Skäppan rymmer...

Så mycket Skäppan rymmer...

  • Förlag: Lusima Böcker
  • Format: Kartonnage
  • Språk: Svenska
  • Utgiven: 2019-08-20
  • ISBN: 9789151901671

Författarnamnet Myria Malm är en pseudonym. Fast själv föredrar hon att kalla det för heteronym.

– Heteronymen – att mitt författarnamn är ett annat än min släkts namn – använder jag för en serie böcker som ska handla om härkomst, rent allmängiltigt handlar det om marken där jag är född. Jag är ingen berömdhet på det sättet att just min självbiografi skulle vara intressant. Det boken innehåller är det min minoritet delar. Det är vår kultur innanför polcirkeln – myllan och mossan, myren och malmen. 

Tanken är att skriva sex verk under namnet Myria Malm, och för detta har författaren fått stöd från Kulturrådet. Hon beskriver den första boken som en tanke- eller minnesbok av en tid som flytt. Till boken finns en spellista på Spotify som lyriskt avspeglar innehållet, som Myria lyssnade på medan hon skrev och vill dela med sig av till läsarna.

Hela bokserien som hon skapar berör också det saknade språket, eller snarare språken och den mångkultur som finns nu.

– Vi som kom till Norden för flera tusen år sedan klassas idag som minoritet, men vi hade flera språk långt innan ordet blev modernt. Samiska, finska, ryska och kanske lite isländska i början, tyska och flamländska, en och annan fransktalande och många med olika dialekter, samt inte minst det språk som blev meänkieli senare – vårt språk – som den svenska staten så innerligt ville kväva. 

En personlig sorg är att Myria varken talar samiska eller meänkieli. Det senare håller hon på att lära sig, och samiskan gör sig påmind i naturen och musiken.

– Precis som en portugisisk fado med ursprung i Afrika gör sig ursprungsspråken påminda i mig genom en känsla av längtan till landet som icke är, säger Myria.

Om författaren

Myria Malm bor numera i Kungsör och skriver på temat migrerande människor. Hennes självbiografiska berättelse från Kiruna kom till genom ett märkligt sammanträffande och Kulturrådets stöd till minoriteters litteratur. Myria har också varit förläggare och är utbildad lärare, tolk och översättare. Litteraturkritik vill hon ägna mer tid åt.

Så mycket Skäppan rymmer...

Så mycket Skäppan rymmer...
Författare
Medverkande
Förlag Lusima Böcker
GenreSvenska berättare
FormatKartonnage
SpråkSvenska
Antal sidor210
Vikt379 gr
Utgiven2019-08-20
SABHc
ISBN 9789151901671
Köp på AdlibrisKöp på BokusKöp på BookOutletSök på Bokbörsen
Myria är flickan som i slutet på sextiotalet är omhuldad av förstående vuxna. Dessa vuxna är arbetare som flyttat in till världens största stad Kiruna. De är arbetare och de har fått allt de kunde drömma om: Hus, bil, båt och sommarstuga. De är funktionalismens barn. Men många av deras förfäder led av förtrycket som den svenska staten utövade på samer och tornedalningar i förra seklets början. Staten var och är ute efter malm. Staten har till och med idag valt att glömma bort landsänden, befolkningen och kulturen som de nu levande vill bevara. Pliktskyldigast har staten gett tornedalingen sitt språk tillbaka. Men deras röster hörs ändå inte, utom i en och annan text om den norrländska dysfunktionen. Norrlands historia fanns inte före 1800, är det någon som har sagt. Men det är ju helt fel. "Fake news" som syftar till att fortsätta förtrycket, som nu är sofistikerat genom att press och media heller aldrig ger utrymme till den norrbottniska mångkulturen. Inte ens politikerna verkar bry sig mer om sitt eget värv och sin egen glans i ett medielandskap som blir allt mer historielöst. Istället fokuseras berättelserna på andra länder och på det förtryck som dessa "imperialistiska stater" ska skämmas för. Men vad har svenska staten att skämmas för? Inte bara Baltutlämning och steriliseringar och skallmätningar, utan även den fortsättningsvis hänsynslösa utsugningen av naturtillgångarna. Samerna protesterar, men de tycks vara för få, för att få gehör. Så man låter helt enkelt bli att konsultera dem, som man ska göra enligt internationell rätt innan nya gruvprospekteringar genomförs. Tornedalingen är så glad att få ha jobben kvar så att hen säger helst inte någonting alls. Men vi måste tåla en diskussion om miljöförstörelse, fiskar som dör, föroreningar, flytt av en stad, utarmningen av en kultur som snart inte längre finns. Vi måste få sörja åtminstone. Detta är undertexten i Myrias första berättelse om en kanske alltför lycklig barndom. Många kommer att känna igen sig och kanske hitta tillbaka till sina rötter.
Sponsrat innehåll

Sponsrat innehåll

Sponsrat innehåll är artiklar som finansieras av förlag eller författare som vill förmedla information om sina böcker. Det kan även vara andra företag med tjänster eller produkter, främst relaterade till böcker. Är du intresserad av att köpa sponsrade artiklar så kontakta en av våra säljare på sales@boktugg.se. Läs mer om våra alternativ för annonsering

sales@boktugg.se