En hel värld gömde sig i en burk bredvid symaskinen i Susanna Alakoskis garderob. Nu har arvegodset inspirerat en kommande romansvit med arbetarkvinnor i fokus. Först ut är ”Bomullsängeln”.

Symaskinen har alltid gått varm hemma hos Susanna Alakoski, det har fållats gardiner, sytts barnkläder och lappats byxor. När hon har tagit fram maskinen ur garderoben har blicken ofta stannat på burken bredvid den. Där har hon förvarat arvet efter mormor Hilda, hon som var arbetare på textilfabriken i Vasa och vars historia ligger till grund för den Augustprisbelönade författarens kommande roman ”Bomullsängeln”.

Susanna Alakoski ställer ner kaffekoppen, stoppar ner fingrarna i handväskan och där är de: två trådrullar. Det ena är en fin bomullstråd, det andra betydligt grövre. Båda är bruna.

– Jag har aldrig sytt i brunt, aldrig någonsin, de här färgerna är ju gräsliga. Men de har stått där i garderoben, som ett sådant där helgon som en del sätter upp på väggen, säger hon.

En värld bakom trådrullarna

Det textila arvegodset har följt med från lägenhet till lägenhet och vidare till huset där hon bor nu i Gustavsberg utanför Stockholm.

– Och så visade det sig att det finns en hel värld bakom dessa trådrullar.

Det är den världen hon nu skildrar i Bomullsängeln (Natur & Kultur, 2019-08-23). Den Hilda vi möter i boken växer upp på Sorolagården i finska Österbotten på 1910-talet. Hennes far har rest iväg för gott och mor har drabbats av stirrsjukan efter förlossningen. Den äldre Sanna-täti blir en modersgestalt och barndomen blir ändå trygg men som tonåring tvingas Hilda lämna gården och hamnar 1923 i Vasa och den stora bomullsfabriken. Här är arbetsdagen slitsam, bullrig och rent livsfarlig men det finns också en stark kvinnogemenskap över generationerna och en nyväckt fackföreningsrörelse.

Verklighetens mormor Hilda jobbade på samma fabrik. Så mycket mer om hennes arbetsliv vet inte Susanna Alakoski som flyttade med sina föräldrar från Finland till Skåne som barn.

– Hon jobbade 50 år på textilfabriken. När hon dog var jag alldeles för ung för att begripa att jag skulle ha ställt frågor innan hon dog.

Gravsten utan efternamn

Efter att Hilda hade fått en hjärtinfarkt hämtade hennes dotter henne till Sverige. Nu ligger hon begravd under en gravsten utan efternamn. Hon ville själv ha det så.

– Det är rotlösheten som syns. Hon tillbringade sina sista år i Sverige – och det var fel. Hon borde ha blivit begraven i Finland. Hon ville inte ha sitt efternamn på stenen eftersom hon trodde att ingen skulle sköta graven om namnet var utländskt.

De senaste 10–15 åren har Susanna Alakoski byggt upp materialet till ”Bomullsängeln”, bland annat genom att puttra runt med bilen på olika platser i Finland, ofta med barnen i baksätet.

– De har åkt i mormors fotspår, varit på arbetarmuseum där det funnits. Det är inte alltid de uppskattat det. När jag bad dem titta på vägar och hus läste de hellre serietidningar.

”Bomullsängeln” är del ett i en svit om fyra romaner som kommer att fortsätta framåt i generationerna och avslutas i nutid.

”Finns ingen nationalitet”

TT: Är det här en berättelse om just dessa finska arbetarkvinnor eller ser du på det hela i ett större perspektiv?
– Nej, det finns ingen nationalitet på arbetare. Arbetarna är arbetarna, spinnerskan är spinnerskan. Landet spelar ingen roll, det är samma utsatthet, samma arbetstider, samma taylorism, samma maskiner. Och de fattiga länderna ärver de rikare ländernas maskiner.

”Arbetare”. Vad betyder termen i dag i Sverige när tillverkningsjobb flyttas utomlands och allt mer automatiseras?

– Jag har alltid förundrats av den här tanken att den ”vanliga arbetaren” inte skulle finnas längre. När jag är ute och läser kör jag förbi Absolut vodka-fabriken i Åhus, Stora Enso i Grums, Tetra Pak i Lund, Kalles Kaviar i Kungshamn och toapappersfabriken i Lilla Edet. Bara för att vi inte har choklad- och strumpfabrik i Malmö längre betyder det inte att vi inte har fabriker i Sverige.

”Kriget är en stor böld”

Finska inbördeskriget, eller ”händelserna 1918” som det numera brukar benämnas i Finland, kastar i boken sin skugga över gården i Sorola.

– Kriget är fortfarande en stor böld i Finlands historia. Det tudelade hela befolkningen och det är fortfarande svårt att prata om det i Finland.

Kriget stod mellan de ”röda” socialdemokraterna och de ”vita” konservativa. Den vita sidan segrade i konflikten som trots att den bara pågick i några månader hade runt 37 000 dödade.

– Dagens forskning visar många förfärliga saker. Hanteringen i fånglägren, rannsakningarna av arbetarna utan domstolar. Det fanns ingen mat, lägren var underdimensionerade, kvinnosoldater sållades ut av rashygieniska skäl, folk dog som råttor. Många röda blev skjutna och hamnade i massgravar i skogen medan de vita ofta står staty som hjältar inne i stan.

Text: Helena Gustavsson/TT

Fakta: Susanna Alakoski

Född: 1962 i Vasa, Finland. Hon växte upp i Lund och bor i dag i Gustavsberg utanför Stockholm samt på Österlen.

Aktuell: “Bomullsängeln” kommer ut 24 augusti. Det är den första boken i en romansvit om fyra delar.

Tidigare böcker i urval: Svinalängorna (2006), “Håpas du trifs bra i fengelset” (2010), “Oktober i Fattigsverige” (2012), April i Anhörigsverige (2015).