Första kapitlet: Blixtar och hemligheter av Mark Wallenius

Den dagen Tor börjar i Mikas klass slår blixten ner i ett träd på skolgården. Efter det blir inget sig likt. Tor gör alltid som han vill och han är den enda som vågar tjafsa med de bråkiga femmorna. Ibland önskar Mika att han var lite mer som honom. Men varför vill Tor inte vara med på klassfotot? Varför svarar han aldrig när Mika ringer? Kan Tor trolla? Det är mycket som Mika undrar. Men tyvärr gillar inte Tor när man frågar. En spännande berättelse där verklighet och magi blandas. Blixtar och hemligheter är den första boken om Mika. Mark Wallenius bor i Malmö och jobbar som barn- och ungdomsbibliotekarie. Han är uppvuxen i Visby på Gotland, där Blixtar och hemligheter utspelar sig.

Efter sommaren börjar en ny kille i vår klass. Han heter Tor. 

”Tor är ett fint namn”, säger Mona, som är vår lärare. ”Så hette åskans gud förr i tiden. Han som red över himlavalvet och sköt blixtar med sin hammare.” 

Det åskar faktiskt den dagen Tor börjar i klassen. Stora, mörka moln drar ihop sig på himlen och sen brakar det loss. Riktigt mycket åskar det. Det slår till och med ner en blixt på skolgården. Det blir en himla smäll, och alla rusar upp från sina bänkar och trängs vid fönstren. 

Ingen är ute just då, som tur är. Blixten slår ner i ett av träden vid staketet och det börjar brinna. Elden slocknar av sig själv efter en stund. Men trädet hinner ändå nästan brinna upp. 

På rasten är åskan borta och det är sol ute igen. Då är vi många som står vid det svarta trädet och glor. 

”Wow!” säger jag.

”Shit, vilken smäll!” säger Katta.

”Det där var väl inget”, säger Tor och rycker på axlarna. ”Det har jag sett en massa gånger. En gång såg jag när blixten slog ner så att en hel skog började brinna.” 

Tor heter alltså samma sak som åskans gud. Men jag vet inte om Tor ser ut som någon åskgud direkt. Mest liknar han kanske en ängel. Han har långt, ljust hår som hänger i lockar ner över axlarna. 

Det är därför femmorna sätter igång att reta honom på direkten. Redan den första rasten börjar de. 

”Titta en ängel!” ropar de efter Tor. ”Titta en Barbie!” 

Femmorna ska jämt bråka. Värst är två som heter Felix och Bella. 

De skriker högre än måsarna. Och det är riktigt högt. Det är alltid fullt med måsar som skränar i luften ovanför vår skolgård. 

”Har du inte råd att gå till frisören, eller?” skriker Bella. 

”Det har jag visst!” skriker Tor tillbaka. ”Det spelar väl ingen roll om man har långt hår! Det har ju alla hårdrockare!” 

Fast det märks att han visst tycker att det spelar roll. Det blixtrar till i ögonen, så arg blir han. 

Jag tror det är så Tor kommer på idén med kjolen. 

Det är vid klätterställningen han kommer på den. Vi hänger upp och ner i knävecken, Tor, Katta och jag. 

”Nu vet jag!” säger Tor plötsligt. ”Imorgon ska jag ha kjol!” 

”Femmorna kommer att bli galna”, säger jag. ”Vad modig du är!” 

”Ja, ja, det var ett himla tjat om hår och kjolar”, säger Katta. ”Kom igen nu så spottar vi!” 

Sen tar hon i och spottar så där som vi brukar göra när vi hänger knäveck. Rakt ut! 

Då spottar jag också. Och Tor med. Och så är spottävlingen igång.