Första kapitlet: Bobby Love av Marina Nilsson

Marina Nilssons skönlitterära debut Bobby Love är en humoristiskt driven framtidssaga med snärtar av samhällskritik och flera lager relationspsykologi.

Varje fredagseftermiddag klockan 15.00 öppnade fabriken sina dörrar för allmänheten.

Tio minuter före utsatt tid ljöd en högfrekvent ton genom högtalarsystemet, en underförstådd uppmaning till personalen att ta på sig de vita laboratorierockarna som signalerade vetenskap men som i övrigt var helt omotiverade, städa undan kaffekoppar och halvätna biskvier, samt se till att de uppställda forskningsexemplaren av Bobby Love-dockorna inte råkade befinna sig i några komprometterande situationer eller stod i den kroppsposition som för tillfället uttryckte medarbetarnas interna humor.

Visserligen ägde större delen av den guidade visningen rum på entréplan, där företagets butik och privata museum fanns, men eftersom rundturen avslutades med ett snabbt svep över såväl tillverknings- som utvecklingsavdelning, berördes ett stort antal människor av ledningens direktiv.

Angelica, en ung kvinna från marknadsavdelningen, välkomnade det fyrtiotalet besökare som redan i foajén fnittrade nervöst och försökte svalka sina rodnande kinder genom att vifta med företagets påkostat tjocka informationsbroschyrer. Hon lotsade dem fram till den portal som bildade ingången, en stiliserad vulva, och bad dem att särskilt lägga märke till de fina detaljerna. De vattrade dovt rosa sidendraperierna som ramade in portalen var handbroderade med hundratals facettslipade pärlor som gav ett glittrande fuktigt intryck.

Ovanför valvet var en tumlad kristall ingjuten i väggen, en stor kula av polerad rosenkvarts som belystes av ett rött, rytmiskt pulserande ljus underifrån så att de vitrosa strimmorna i kristallen fick liv och började flamma som eldslågor. Inuti portalen fanns små värmeaggregat dolda i väggen, vilket höjde lufttemperaturen med några plötsliga grader just i det ögonblick då besökaren trädde över tröskeln och gick in i salen. Den ursprungliga designen av vulvaportalen hade visserligen innefattat en konstruktion med ångstrålar, som skapade en ännu mer exotisk upplevelse vid inträdandet, men redan första veckan efter premiären hade någonting gått fel med själva förångningsfunktionen. Vattnet hade behållit sin flytande form och en besökare hade oturligt nog blivit sprutad i ansiktet. Det hela hade kompenserats och tystats ned smidigt, men teknikavdelningen hade fått i uppdrag att omgående byta ut funktionen mot mera stabila värmeslingor.

”Kom närmare nu och ställ er runt mig så att alla kan höra”, sa Angelica och vinkade gruppen till sig i riktning mot den stora glasmonter som hon själv hade ställt sig bredvid.

”Det här”, sa hon och pekade på föremålen, ”är själva grundbulten i vår verksamhet. I trettiotre år har Swerotica AB kunnat erbjuda kvinnor högkvalitativa verktyg för erotisk njutning, med vår populära Bobby Love-docka som den självklara juvelen i kronan. Men vi hade inte varit där vi är idag om inte våra historiska föregångare hade plöjt den första fåran. Titta till exempel på den här lilla skönheten, en dildo i jade från Tangdynastin på 800-talet vars vinkel antyder att man redan då kände till att det finns ett område på främre slidväggen som är extra känsligt för stimulering, den så kallade G-punkten. Eller på de här geishakulorna i polerad onyx som förmodligen har burits av någon av de mer ansedda hålldamerna i tehusen i Shanghai och som användes för att hålla bäckenbottens muskulatur i trim. Eller den här arabiska pubesringen, kantad med borstat kamelhår, som stramade åt och gjorde mannens erektion hårdare, samtidigt som kamelhåren bidrog till ytterligare stimulans av kvinnans klitoris. När vi här i västerlandet som bäst höll på att smida kyskhetsbälten, fanns det alltså i Orienten redan medel för att både förstärka kvinnans njutning och för att erbjuda henne möjligheten att på egen hand gå vidare sedan mannen slaknat. Och det känner vi säkert till allihopa hur förargligt det kan vara?”

Angelica tittade menande mot sina åskådare, som svarade med roade nickar sinsemellan, och fortsatte sedan med sitt föredrag som var så väl inövat att det kändes spontant.

”Det är inte utan stolthet vi ser oss som den kvinnliga njutningens missionärer, och vi får dagligen höra berättelser från våra kunder som bekräftar vilken välgärning vi gör. Det verkar också som om kvinnor i en viss ålder uppskattar våra produkter särskilt. Vi vet ju alla attden manliga och kvinnliga sexualiteten kan vara, ska vi säga, en smula i osynk med varandra. När han vill, så vill inte hon, och vice versa, och det kan skapa onödiga spänningar inte minst när man har kommit en bit upp i ålder. Många par har använt Bobby Love just som ett sätt att jämna ut dessa spänningar utan att utsätta relationen för onödiga risker, som till exempel en otrohet skulle göra.”

Besökarna följde henne till nästa monter, afrodisiak montern, där en vaxdocka föreställande Giovanni Giacomo Casanova vällustigt satt och sörplade i sig ostron. Sedan vidare till de franska korten från 1800-talet, och från dessa raskt över till slutet av 1900-talet då sexleksakerna plötsligt ändrade karaktär.

”Man kan se hur all optimism inför det tredje millenniet finns inbakat i den här innovativa designen på sekelskiftesdildoarna. Det är färgglatt, lekfullt och aptitligt! Kvinnorna befann sig precis i gryningen av den andra sexuella revolutionen. Den första ägde som ni säkert känner till rum på 1960-talet, då politiken användes som spjutspets för att frigöra kvinnornas lust. Under den andra revolutionen blev istället tekniken vår väg till sexuell frigörelse. Det var då kvinnorna började ställa krav på tillfredsställande produkter av god design och de plastgjutna, naturtrogna avbildningarna av den manliga penisen var det första som föll bort. Så här i efterhand kan man säga att de gick lite väl långt i sin iver att städa undan det gamla. Som ni kommer att märka är Bobby Love en kopia av en levande man i alla aspekter utom en – han blir inte trött! Dessutom föredrar han aldrig att titta på en sportsändning framför sex …”

Kvinnorna i gruppen fnissade unisont och det fanns något avslappnat och barnsligt lekfullt över sättet de följde henne under den fortsatta visningen, som nu gled över till det mest konsumtionsinriktade momentet, själva butiken.

En djupblå heltäckningsmatta täckte lokalens golv och sög åt sig de högsta tonerna i varje exalterat utrop från de i princip enbart kvinnliga kunderna. Dold under mattan låg, utan kundernas vetskap, en avkänningsfilm med sensorer som registrerade varje steg de tog. Personalens egna skor var försedda med små stift som fungerade som störningssändare, vilka gjorde att just deras steg inte räknades, men alla andras rörelsemönster kunde i efterhand studeras i detalj.

Utifrån den informationen kunde försäljningschefen se vart kunderna gick i första hand, hur länge de stannade vid montern med designerstavar från Bella Rossini, och med hur mycket eftertryck i stegen de sedan gick vidare till den indiska kittlaren i hörnet närmast utgången.

De flesta kundernas stegmönster var sicksackformade, eller hade åtminstone något av mjuka, strosande rundningar över sig. Men Cathrine Lindells väg var en rak linje med hårda hälar rakt fram till disk 24, den så kallade Bobby-disken.

Försäljaren märkte henne tidigt och tittade så rakt in i hennes bruna ögon att hon rodnade under de sista stegen.

Avsikten var förstås att lägga en grund så att det följande samtalet skulle hamna på en nästan flirtig nivå. Tekniken hade ingående beskrivits i en rapport till medarbetarna, då begrepp som ”one-leg-phenomenon”, förkortat olp, hade använts för att förklara hur tolkningar av det kvinnliga kroppsspråket kunde användas strategiskt för att inte missa det tillfälle då kunden var som mest öppen och motiverad för att besluta sig för ett köp. Utifrån informationen från avkänningssensorerna under mattan hade det nämligen konstaterats att när de kvinnliga kunderna lade tyngdpunkten på ena benet, i den sexuellt utmanande pose då de sköt fram motsatta bens höftkam, vilket gav låret en mera framträdande och utsträckt position, följde oftast en lyckad försäljning.

”Få dem att olpa”, hade försäljningschefen förtydligat. ”Fådem att olpa som fan.”

Cathrine, som just hade kommit fram till disken, olpade inte ett enda dugg.

Istället bad hon med blyga ögonkast som då och då studsade mot monterns väggar att få veta mer om produkten han sålde. Vad ingick till exempel i paketet?

”Den levereras givetvis helt komplett. Det finns ett extrapack som du kan köpa till och som innehåller lite mer avancerade saker, men har du aldrig haft en förut kommer du säkert att vara nöjd med startpaketet”, lovade försäljaren.

”Och hur är prestandan? Hur länge håller batteriet?”

”Ja, har du alla program igång samtidigt, hela repertoaren av olika aktiviteter som du kan läsa om i den medföljande manualen, så kan du hålla på i åtta, tio timmar. Stand-by-tiden är annars på fyrtio timmar, sedan måste du ladda den över natten. Det kan vara värt att tänka på om du vill använda den under en hel helg”, förklarade han.

”Den verkar ju bra…”, sa Cathrine, och sträckte fram handen för att röra vid det visningsexemplar som stod uppställt på golvet bredvid disken.

”Känns väldigt mjuk, nästan som riktig hud. Vad är det för material, förresten?”

Direktkontakten med dockans ytskikt verkade göra henne lite mer avslappnad och pratsam.

”Det är en silikonmix som vi kallar ’cyberskin 3000’. Det har funnits ett tag på marknaden, men det här är den enda modellen som har det på hela kroppen och inte bara är toppbehandlad, så därför kostar den också en del, plus att det finns ett fint trådnät av värmeslingor inbyggt som gör att temperaturen håller sig konstant på trettiosju grader, men det kan man ställa upp och ner som man vill själv.”

Han gjorde en liten paus. Kvinnan framför honom stod faktiskt och olpade!

”Jag tar den”, sa hon. ”Fast, det är bara en sak … De där svarta hårstråna på bröstet. Man skulle inte kunna få den utan?”

”Tyvärr, hårdvaran är tyvärr som den är. Men det är klart … jag kan tänka mig att det skulle gå att rycka bort dem med pincett. Men då kan vi förstås inte lova att garantin gäller, om det skulle dyka upp några problem senare.”

”Problem?”

”Det är väldigt sällsynt att det blir några, men måndagsexemplar är ju en risk som finns när det gäller alla produkter, och i så fall kontaktar du bara vår reklamationsavdelning.”

”Och om jag helt enkelt inte är nöjd? Det kanske inte är något fel på den, men den kanske bara inte passar mig?”

”Av hygieniska skäl byter vi inga dockor. Men jag kan ge dig min personliga garanti att du kommer bli nöjd. Oss emellan har min fru en likadan. Jag var helt enkelt tvungen att ta hem en, så mycket som jag jobbar över …”

Cathrine gissade att han ljög. Hon brukade ju själv lägga huvudet på sned, sänka rösten och säga ”oss emellan” till sina kunder på försäkringsbolaget. Det var så man gjorde.

Hon log ändå artigt och tog emot beställningsplattan för att fylla i det formulär som tillverkaren behövde för att godkänna köpet.

”Du behöver inte vara orolig för hur dockan kommer att levereras. Vi använder samma emballage och fraktbolag som en vitvarukedja. Dina grannar kommer helt enkelt att tro att du har köpt ett nytt kylskåp eller något.”

Cathrine nickade men drog snart samman ögonbrynen i förvirring.

”Många av de här frågorna är verkligen personliga. Varför vill man veta min årsinkomst? Och vilka fritidsintressen jag har? Och om jag har husdjur?”

”Jag förstår att det kan kännas omotiverat, men jag försäkrar att det finns en omsorg bakom. Vi på Swerotica AB har under alla år varit verkligt måna om våra kunder. Vi försöker ständigt utveckla och förbättra våra produkter och använder de här formulären som ett led i den ambitionen. Du kan lita på att vi kommer att behandla uppgifterna med full sekretess.”

När Cathrine fyllt i sina svar och det lilla chipet i hennes kreditarmband visat att hon hade sin banks förtroende att handla för den ansenliga summan som dockan kostade var beställningen utförd och godkänd. Leveranstid av Bobby Love beräknades till fyra dagar.

På väg ut från butiken sprang hon nästan in i en grupp kvinnor som deltog i den guidade fredagsvisningen och som plötsligthade blivit stillastående. Kvinnan som ledde visningen hade höjt handflatan och lagt ett pekfinger mot läpparna och tittade nu beundrande i riktning mot en blond och väldigt högrest kvinna i affärsdräkt som med självsäker smidighet tog sig fram genom butiksgolvets folkmyller.

”Åh, en sådan tur ni har!” halvt om halvt viskade hon. ”Jag ser att vår vd, Susanna Storm, precis har kommit tillbaka från något möte i fabriken. Ni känner säkert igen henne från våra annonser. Hon är väldigt upptagen, så det är sällan våra gäster får en glimt av henne i verkligheten.”