Vilka är dagens feministiska utmaningar? Inför den internationella kvinnodagen kommer en rad böcker om både klassisk kvinnokamp och nutida frågor, med fokus på sex, makt – och en ny väg till systerskap i musiksvängen.
I över 150 år har kvinnor utkämpat en kamp för jämställdhet. Inför årets jubileum backar ett nytt seriealbum bandet: allt inleddes 1848 i Seneca Falls, där kvinnorörelsens första möte hölls. Det finns så klart exempel på feminister innan dess.
– Men ingenting sker förrän man börjar arbeta tillsammans. Först när vi fick en kvinnorörelse började det hända saker och då hände det fort, säger norska Marta Breen, författare till “Kvinnor i kamp, 150 års kamp för frihet, jämställdhet, systerskap!”.
Bokbranschen år 2030 – hur ser den ut? Framtidsspaningar i Analysbrevet!
Sexism, klimakteriet och könsseparatistiska musikfestivaler: i vår kommer flera böcker om kvinnofrågor. Marta Breen och Jenny Jordahls skildring av kvinnorörelsens historia i serieform kommer lagom till den Internationella kvinnodagen, i 22 olika länder, bland andra Brasilien, Albanien, Polen, Ungern och Ryssland.
– I många av de länderna har man en helt annan hållning till kvinnors frihet och kroppar. I vissa länder är det till exempel strängt förbjudet för kvinnor att göra abort, säger Marta Breen.
I Ryssland har boken fått en åldersgräns på 18 år, men i Norden är den inte lika kontroversiell. Marta Breen tycker ändå att den behövs mer än somliga tror.
– Jag reser runt mycket på skolor och många har en uppfattning om att vi inte behöver prata om det här, för att kampen är över. Men det är väldigt fel. Kön spelar genomgående en roll i förhållande till makt, ekonomi och personlig frihet, säger hon.
Mycket i kvinnorörelsens historia är okänd för många, som hur nära knuten den var till antislaverirörelsen i USA. Boken skildrar också bland annat en iransk martyr och hur brittiska suffragetter placerade ut bomber och hungerstrejkade för att nå ut.
– Det här är sådant som alla borde känna till. Det borde ha lärts ut på skolorna. Men kvinnornas historia är alltid mindre känd, säger Marta Breen.
Hon tycker att många frågor kvarstår att kämpa för, även i Norden. I Norge har man på senare tid diskuterat till exempel ökad kvinnorepresentation bland chefer, aborträtten som har börjat användas som politiskt slagträ och sexuella trakasserier.
Just sexuella trakasserier är ett tema i flera böcker, i spåren efter metoo. I Roxane Gays antologi om övergrepp, Inte så farligt, berättar hon själv hur hon blev gruppvåldtagen som tolvåring. Med Kattmänniska utforskar Kristen Roupenian samtycke och makt i novellform. Och journalisten Annah Björk gör en exposé över hur feminism har förändrat den genomsexistiska musikbranschen.
Redan i första kapitlet av boken Ni måste flytta på er beskriver hon hur en tonårig Zara Larsson blir utsatt för en äldre amerikansk stjärnproducents kladdande.
– Jag tycker det fångar så tydligt vad det i många lägen handlar om. Maktförhållandena som möjliggör de här hemska strukturerna i musikbranschen, säger hon.
Efter över 20 år som musikjournalist vet Annah Björk hur vanliga sexuella trakasserier är i branschen. Den genomsyras av män med mycket makt, muntliga kontrakt och möten där alkoholen flödar.
– Allt bygger också på ideal från någon gammal tid i historien när män var rockstjärnor som kvinnor dyrkade, säger hon.
Annah Björk ville skildra en positiv utveckling som hon lade märke till för ett par år sedan, då kvinnliga artister började ta mer plats. Hon drar en linje från 90-talets Riot Girrls-rörelse till artister som Zara Larsson, Noonie Bao och Tove Lo. Kathleen Hanna och Tobi Vail formulerade begreppet “girl power”, som sedan kommersialiserades.
– Det Riot Girrls kämpade för och skrev om är samma saker som Zara Larsson skriver på Twitter i dag. Popkulturen har spelat en stor roll, för när Beyoncé pratar om feminism når det ut. Det har varit ovärderligt, säger Annah Björk.
Hon berättar om hur kvinnor själva börjar stå för produktion och teknik, hjälpta av den digitala revolutionen. Dessutom skildrar hon ett nytt slags systerskap: utifrån den så kallade “shine theory” har kvinnliga artister börjat samarbeta och lyfta varandra istället för att konkurrera, som de tidigare har hetsats till. De skiner mer tillsammans.
Och metoo har inneburit ytterligare kliv framåt.
– Jag tror att vi kommer att se tillbaka på det här som ett paradigmskifte, säger Annah Björk.
Text: Elin Swedenmark/TT
Boktips: Aktuella böcker inför kvinnodagen
Inte så farligt av Roxane Gay. 30 olika röster berättar om våld och övergrepp. Den handlar också om hur män navigerar i en våldtäktskultur.
Historiens metoo-vrål av Ebba Witt-Brattström. En tvåtusenårig tradition där kvinnor i skönlitteraturen har vittnat om sexuellt våld kopplas ihop med dagens metoo-utsagor.
Kattmänniska av Kristen Roupenian. Flirtar som tar en mörk vändning, maktspel, och underordning. Boken problematiserar samtycke i relationer utifrån olika perspektiv.
Ni måste flytta på er av Annah Björk. En skildring av feminismens landvinningar inom musikindustrin, där flera aktuella kvinnliga artister uttalar sig.
Patriarkatet får inte festa med oss av Emma Knyckare. Om det omskrivna initiativet att anordna festivalen “Statement” dit bara icke-män var välkomna, för att slippa sexuellt våld.
Kvinnorna som formade pophistorien av Anna Charlotta Gunnarson. En bok om dem som ofta skrivs ut ur musikhistorien: kvinnorna.
Kvinnor i kamp. 150 års kamp för frihet, jämställdhet, systerskap! av Marta Breen & Jenny Jordahl. Seriebok som översatts av Hanna Hellquist.
Över min döda kropp av Freja Erixán. En seriebok om att försöka leva upp till patriarkatets normer.
Klimakteriet, antologi av Tove Leffler. Ett ämne som det sällan talas om genomlyses här av en rad kvinnor, som funderar över hur det är att vara kvinna på 2000-talet.
Hormonernas svall av Francine Oomen. Humoristisk bok om övergångsåldern.
Fakta: Annah Björk om…
… metoo i musikvärlden:
Det hände väldigt lite det året när metoo kom i just musikvärlden. Om man jämför med USA där ganska många höga chefer outades och fick sparken eller omplacerades så hände det inte alls i Sverige.
Det som däremot har hänt efter metoo som är väldigt positivt är att det finns ett fack att placera den här typen av sexism och sexuella trakasserier i. Alla vet vad man pratar om när man tar upp det. Jag kan se en stor skillnad, för jag har gjort research för den här boken långt innan metoo och när jag försökte berätta vad jag skrev om fick jag förklara hela strukturen och sexismen, och ganska många trodde inte riktigt på att det var så illa. Så är det inte i dag. Dokumentären om R Kelly är ett bra exempel, den hade aldrig fått ett så stort genomslag före metoo, för det är sådant som inte har varit känt innan.
Bokbranschen år 2030 – hur ser den ut? Framtidsspaningar i Analysbrevet!
