Med Omgiven av idioter och dess uppföljare får Thomas Erikson allt fler svenskar att dela in sig i färger. Ovetenskapligt – och dessutom farligt, menar hans kritiker.
En av dem är Mattias Lundberg, docent i psykologi vid Umeå universitet. Han är noga med att han inte kritiserar Erikson personligen, utan snarare modellen som denne använder.
– Den saknar inte bara vetenskapligt stöd utan är även vetenskapligt vederlagd. Samtidigt talar den tydligt om hur verkligheten fungerar. Då blir den per automatik en pseudovetenskap, säger han.
Det rör sig om den så kallade Disamodellen, som sorterar in människor i fyra kategorier – röd, gul, grön och blå – utifrån hur vi beter oss. Den utvecklades i USA på 1920-talet och har fått stor spridning sedan dess.
Teorierna är i dag avfärdade av forskarsamhället. Att hundratusentals läsare ändå slukar dem i Eriksons bästsäljare är ingen fara i sig, menar Lundberg.
– Läser jag en bok som ren underhållning finns ingen fara med det. Du går knappast hem och skiljer dig från maken för att du har konstaterat att han är röd och jag var grön, säger han.
– Det är när teorierna flyttar in hos företag och organisationer via konsulttjänster som det blir farligt, menar Lundberg.
– När vi bestämmer oss för att vi har för många röda på en arbetsplats och att vi behöver en gul. Då fattar vi beslut som är helt felaktiga, eftersom det inte finns stöd för att det skulle vara så här, säger han.
Att såväl företag som offentliga verksamheter bjuder in föreläsare som Erikson tycker han också är problematiskt.
– När en arbetsgivare skickar anställda på de här föreläsningarna talar man om att det här är viktigt. Det ger medarbetare ett ansvar att rätta sig efter en modell som inte stämmer, säger han.
Över 9000 personer prenumererar redan på Boktuggs nyhetsbrev. 1-2 gånger i veckan får du koll på nya trender, nya förlag, spännande författarskap och böcker. Bäst allt – det är helt kostnadsfritt. Missa inte nästa stora grej. Anmäl dig nu!
Prenumerera kostnadsfritt!
Värst blir det när offentligt finansierade arbetsplatser som myndigheter och landsting använder skattemedel till något som är trams.
Vissa av Lundbergs kollegor ser den här typen av författare och föreläsare som charlataner som bara vill tjäna pengar. Själv håller han inte med.
– Jag tror att de flesta har ett ärligt uppsåt. Man tror att man kan hjälpa och underlätta för andra. Och att man tjänar pengar tycker jag är helt okej. De är duktiga på att sälja grejer. Erikson har ju paketerat sina böcker fantastiskt väl.
TT: Vilket ansvar har de?
– Det är klart att de har ett ansvar, de flesta av dem lider av det jag brukar kalla för omedveten inkompetens. De vet inte om att de inte kan. Då kan man inte avkräva dem något ansvar. Men samhället i stort har ett ansvar att fundera över vilka modeller vi använder.
Text: Björn Berglund/TT
LÄS ÄVEN: Thomas Erikson bemöter sina kritiker
Fotnot: Även Mattias Lundberg har skrivit flera böcker, bland annat Den lyckliga pessimisten : varför negativt tänkande är positivt (Forum 2014) och släpper i maj boken Mamma ljuger så bra – Sanningen om din uppväxt tillsammans med komikern Jan Bylund.
