Katarina Frostenson köps ut från Svenska Akademien. En av många väckarklockor kring det faktum att ledamöterna sitter på livstid. Dags att tidsbestämma ledamöternas uppdrag.
Det är knappast så att Svenska Akademiens kris är över genom att Katarina Frostenson nu accepterar att lämna sin stol i en förlikning som ger henne ”en ersättning uppgående till 12 875 kronor per månad samt stöd för fortsatt boende i den lägenhet som hon hyr av Svenska Akademien”.
Bokbranschen år 2030 – hur ser den ut? Framtidsspaningar i Analysbrevet!
Om det är generöst eller snålt är omöjligt att bedöma eftersom vi inte vet exakt vilka ersättningar och förmåner hon haft tidigare eller hur mycket hon jobbat åt Akademien. Klart är i alla fall att, som Akademien skriver i pressmeddelandet, ”Svenska Akademien har vid denna överenskommelse utgått från det väsentliga förhållandet att Katarina Frostenson arbetat för Svenska Akademien under 25 år och bidragit med värdefulla insatser. Hon bör därför vara tillförsäkrad en rimlig pensionsliknande förmån”.
Det finns givetvis en god tanke med att en ledamot som väljs in i Akademien kan sitta kvar där för evigt och inte avsättas. Det ska bidra till ett oberoende, en trygghet som gör att ledamöterna inte gynnar någon annan av framtida ekonomiska skäl. Nu verkar det ju som att det skett en hel del av den varan, trots livstids garanti om att få behålla sin stol.
I ideella föreningar väljs man ofta på två år som ledamot. I riksdagen tillämpar vi fyra år. Den amerikanska presidenten kan maximalt sitta på åtta år vid omval, vilket det nu verkar finnas en risk för att Donald Trump kan komma att göra.
Men i Svenska Akademien sitter du tills du dör. Eller rättare sagt, nu har man gjort det möjligt för ledamöter att lämna sin stol frivilligt så att den som vill lämna inte ska ha en formell plats som i praktiken är en tom stol.
Det innebär dock fortfarande att den som inte vill lämna kan sitta kvar. Katarina Frostenson tvingades bort för att hon anklagades för brott. Det är fortfarande oklart om det var brott mot svensk lag eller ”bara” brott mot Akademiens egna regler. En del i förlikningen är nu att ”Svenska Akademien och Frostenson samfällt kommit fram till att en rättslig prövning av ansvarsfrågorna inte har någon förnuftig mening i beaktande av de resurser det skulle ta i anspråk.”
Akademiledamot på livstid. Av dagens ledamöter så är det en trio ”80-talister” som suttit allra längst, de valdes alltså in på 1980-talet: Sture Allén (född 1928), invald 1980, Kjell Espmark (född 1930), invald 1981 och Göran Malmqvist (född 1924), invald 1985. Dessa herrar är alltså på väg mot 40-årsjubileum på jobbet. Men de är inte i närheten av något rekord. Den ledamot som suttit längst tid på sin stol var Anders Österling (1884-1981) som satt hela 62 år i Svenska Akademien, från 1939 fram till sin död 1981.
Det är nog dags att avskaffa livstid för ledamöterna. Inte så att man behöver välja in dem på två-fyra år. Nej, vi kan vara långsiktiga. Men nog borde man ompröva säg var tionde år i alla fall?
Bokbranschen år 2030 – hur ser den ut? Framtidsspaningar i Analysbrevet!
