Finns det verkligen en motsättning mellan pappersböcker och digitala böcker, undrar Elisabeth Bredberg som följt digitaliseringen av bok- och tryckeribranscherna under fyra decennier.
Dags att se boken som postdigital oavsett format
Text: Elisabeth Bredberg, bogtrykkeri Nørhaven i Viborg
Jag vill gärna göra ett inlägg med utgångspunkt i ett citat ur Boktuggs nyhetsbrev #113 (som kom i mejlboxen den 7 dec 2018):
”Bokbranschen är mycket historia. Mängder av anrika företag, både bland bokhandlare och förlag. På 175-årsfesten (Förläggareföreningens, min anm.) hördes en och annan säga hur viktigt det är att värna om pappersboken. Kanske gladdes de av veckans larmrapporter om hur farligt det är med mobiltelefoner och surfplattor för barn, hur beroendeframkallande det är.”
Med sådana vänner till pappersboken, som den citerade artikeln åsyftar, behöver densamma inga fiender.
Men finns de ens?
Jag möter dem sällan.
Jag är verkligen vän till pappersboken. Jag har levt med den på professionell grund i över fyra decennier, som ”konsument”” i över sex.
Jag läste eböcker hyggligt tidigt, funderade seriöst på att bli generalagent för en av de första: The Soft-Book, som lanserades i Frankfurt för kanske 20 år sen. Jag landar då och då i en, av praktiska skäl. Så nej – no offence.
Och nej – de är inte beroendeframkallande.
Jag har lyssnat mig genom massor av ljudbokstimmar. Med stor glädje. Senast avslutade blev Jane Gardams ljuvligt inlästa trilogi.
Finns det en motsättning att fundera över, mellan olika berättelseformat?
Olika värden, insikter, påverkan, osv?
Jo det kan det absolut göra …
Är det en tävling? Knappast. Inte den tävling som gynnar branschen och den indirekta, mångfaldigande formen av berättelser. Dess fortsatta liv och goda hälsa.
Självklart kan vi bilda läger och hitta diverse för- och nackdelar, men det är knappast det vi behöver.
Vad som däremot står utom tvivel är att samtalen om pappersbokens framtid måste lyftas till andra mer fruktbara nivåer och då inte minst tillsammans med de som idag arbetar med i huvudsak andra format.
Boken av idag, i alla dess former är tillkommen med digital teknik. Den är idag per se postdigital* som produkt. Pappersboken, ljudboken och eboken. Det är endast bärarna av berättelserna och ersättningsmodellerna som av olika skäl skiljer sig. Cirkeln är sluten.
Den grafiska branschen var en av de första som genomgick en digital omstöpning. Skönjbar från 1950/1960-talet fram till nu. På ”mitt” 1970-talstryckeri fanns blyhandsättare, perforatriser, manuspåprickare, korrläsare, ateljéfolk, boktryckare i högtryckspressar och offset, liksom handbokbindare och industridito. Idag finns sällsamt få boktryckerier och binderier kvar i Norden. Det lär dock behövas fler producenter på nära håll i framtiden. Digitalt ”tryck” och kanske elektroniska ”papper” sida vid sida med offset mm. Så länge vi kan räkna med en hållbar tillgång av papper.
Pappersboken har tveklösa värden som bärare av en berättelse. Att vi under ett större antal år lämnat dess form och utveckling i skuggan av det som ur siffror avläses som trend och tendens i branschen är ett ynkans fattigdomsbevis. En stor brist på självförtroende hos alla oss som arbetar för och med det skrivna ordet.
Finansiell analys bekräftar dessutom varifrån de huvudsakliga intäkterna fortfarande kommer. En bör inte tillåtas att bara bry sig i var man tror de ska komma ifrån, i en relativt svårtolkad framtid. Dessutom med en oklar idé om hur intäkter till framtidens breda och goda litteratur ska kunna skapas och garanteras. Från författarnas till boklådans.
Över 9000 personer prenumererar redan på Boktuggs nyhetsbrev. 1-2 gånger i veckan får du koll på nya trender, nya förlag, spännande författarskap och böcker. Bäst allt – det är helt kostnadsfritt. Missa inte nästa stora grej. Anmäl dig nu!
Prenumerera kostnadsfritt!
Betyder det något om vi tänker att vi arbetar med en ”postdigital produkt”? Jag tror det är bra om vi ställer oss den frågan tillsammans som bransch. Istället för att tro att vi bara ser modernitet (streaming) mot något passé (print). Vilka möjligheter ser jag?
Rent tekniskt väldigt många.
Men här och nu vill jag framförallt betona en del.
Ersättnings- och betalningsmodellerna kan/tvingas börja fokusera på kärnvärden – som köparen redan betalar för – men sällan upplyses om.
Nu om någonsin! VDN-märk den av redaktionellt arbete, korrekturläsning, översättning, marknadsföring etc förädlade berättelsen. Istället för att som nu och sedan allt för länge skapa ett fejkat prisval för läsaren mellan olika ”billigare” eller ”dyrare” bärare (läs: strömmad eller tryckt på papper, i mjuka eller hårda band … helt crazy).
Vinnare/förlorare på den omvandlingen?
* boken som ”postdigital” hörde jag första gången i ett samtal med Nina Ulmaja nyligen. ”Heureka!”, kände jag. Tack Nina!
Om gästbloggaren:
Elisabeth Bredberg har mångårig erfarenhet från teknisk bokproduktion. Som bokbinderiarbetare på Almqvist&Wiksells Boktryckeri på 70-talet via Grafiska Institutet på 80-talet. Sedan dess marknadsföring och sälj för grafisk industri – svensk, italiensk, tysk, litauisk, men framför allt för danska Nørhaven A/S i Viborg.
