Bokfabriken: Vi ville inte göra en klassisk Palmebok

I november släpptes Jan Stocklassas bok Stieg Larssons arkiv: Nyckeln till Palmemordet. Enligt förlaget liknar den mer en true crime än en traditionell reportagebok.

Boken Stieg Larssons arkiv: Nyckeln till Palmemordet sticker ut på flera vis. Inte bara presenterar den en ny teori och möjlig lösning till mordet på Olof Palme, den som står bakom materialet är ingen mindre än Millennium-författaren Stieg Larsson.

Journalisten Jan Stocklassa kom för ett antal år sedan över ett spännande fynd, nämligen Stieg Larssons privata arkiv som innehöll både en kartläggning över 1980-talets högerextremism och en omfattande research av mordet på Olof Palme. I tjugo flyttkartonger fanns mängder med dokumentation med nya ledtrådar som hittills varit outforskade.

Under 2014 skrev Jan Stocklassa en artikelserie om fyndet i Svenska Dagbladet som uppmärksammades internationellt. Efter åtta års research av artiklar, intervjuer, fotografier, brev, utdrag ur andra böcker och mängder av smygfilmat material kommer nu en sammanställning av Stieg Larssons Palmematerial i boken Stieg Larssons arkiv: Nyckeln till Palmemordet. I boken presenteras en ny möjlig gärningsman.

– Vi hade letat ett tag efter ett lite större projekt, berättar Erik Johansson, förläggare på Bokfabriken som har gett ut boken. Vi tyckte att vi hade kapaciteten, både personal- och kompetensmässigt, pengarna och intresset. Det hade vi också signalerat till flera agenter, så att när Nordin Agency kom till oss med det här projektet bestämde vi oss ganska snabbt. Vi kände redan tidigt att det här kommer bli stort.

Och den känslan visade sig stämma. Boken är redan nu såld till över 25 länder, enligt uppgifter från Nordin Agency.

– I utlandet har fokus främst varit på Stieg Larsson-vinkeln, men i Sverige är nästan Olof Palme en ännu större grej, säger Erik, som berättar att arbetet med boken har varit delvis slitsamt men otroligt intressant.

– Efter så många års research fanns det extremt mycket material att sovra i, men Jan har slitit hårdast av alla.

Hur hanterar man ett så stort material för att koka ner det till en läsvänlig form?
– Det handlar om att vaska fram det som är spännande och det som är relevant. I det här fallet fanns det otroligt mycket information, och många unika småhistorier. Men det gäller att få ett driv framåt i berättelsen utan att förlora det som är unikt. Jan har varit duktig på att plocka fram det och vi litade mycket på honom, säger Erik Johansson.

Palmenördar och spänningsläsare

– Vi visste tidigt att vi inte ville göra en klassisk Palmebok. Det här skulle bli en true crime-historia, som lika gärna kan läsas som en deckare, säger Erik.

Hur är en klassisk Palmebok?
– Detaljfokuserad och ganska tesdriven. Men vi ville inte göra en sådan traditionell reportagebok som vänder sig till en liten cirkel av Palmenördar, utan vårt mål var att även nå en mycket bredare publik, spänningspubliken.

Att sikta på en bredare publik innebär förstås en risk att tappa den smalare. Men så här långt upplever Erik Johansson att boken har gått hem även i de nördigare Palmekretsarna.

– Jag är med i en hel del forum efter arbetet med boken och där tycker jag mig se att responsen är att detta det mest intressanta som har kommit fram i diskussionen kring Palmemordet i modern tid. Det finns många som inte håller med om personen som presenteras som gärningsman, men så här långt verkar de flesta anse att svaret skulle kunna finnas någonstans i den här riktningen, som är en förlängning av Sydafrika-spåret.

Förlaget och författaren valde att använda pseudonym för gärningsmannen, även om Erik har sett att personen snabbt blev namngiven på nätet och i Palmekretsar.

– Vi valde också att vara försiktiga kring att publicera bilder där man lätt kan identifiera personen.

För att få rätt på de faktiska detaljerna kring mordet anlitades Gunnar Wall som faktagranskare. Han är en av ett par Palmemordsexperter och har skrivit flera böcker.

– Därmed inte sagt att Gunnar Wall köper Jans teorier hela vägen ut, säger Erik. Men vi ville att det skulle bli rätt rent objektivt kring mordet.

Teorierna kring Palmemordet har alltid varit många, och under året har ytterligare uppgifter framkommit från andra håll. I våras publicerade Filter ett reportage av Thomas Pettersson om “Skandiamannen” Stig Engström som möjlig gärningsman. I augusti släpptes också Petterssons bok Den osannolika mördaren – skandiamannen och mordet på Olof Palme.

Hur reagerade ni när de här teorierna publicerades?
– Vi läste med intresse men kände att det var inte särskilt relevant för oss. Timingen är ju ganska intressant och jag blev helt klart lite konfunderad i våras. Men på det stora hela kände vi att det hade inte så mycket med vår bok att göra. Det är ju ganska naturligt att andra spår blir intressanta när spaningsledningen har kommit till en punkt där de inte längre tror att Christer Pettersson var den skyldige.

Kan böckerna kanske till och med dra varandra?
– Så tänkte vi faktiskt när vi fick veta att Petterssons bok skulle komma efter sommaren, vi såg inte det som något negativt. Det är ju förmodligen ett visst mått av slump inblandat att utgivningarna kom så tätt inpå varandra, säger Erik Johansson.

Stieg Larssons arkiv har inte bara blivit bok, det har även legat till grund för en film som hade premiär tidigare i år (Stieg Larsson, Mannen som lekte med elden). Dessutom är en tv-serie under produktion som kommer att fokusera mer på Palmespåret. Så för den som inte kan få nog av vare sig Stieg Larsson eller Palmemordet finns det många valmöjligheter.