Daniel Åberg har smittats av Storytel Original-viruset

Författaren Daniel Åberg släppte i veckan första säsongen av tre i nya ljudboksserien Smittad. För Boktugg berättar han om de dubbla känslorna kring att skriva exklusivt för Storytel Original.

Daniel Åberg är en av pionjärerna när det gäller att skriva direkt för ljud. Dessutom har han gjort sig känd som bloggare och frilansjournalist som följt utvecklingen inom digitala bokformat (men även film och tv).

Han har skrivit fyra säsonger av serien Virus som är en av de mest framgångsrika på Storytel Original med 450 000 lyssningar (med tio avsnitt per säsong motsvarar det alltså 45 000 sålda “exemplar” av de fyra säsongerna/böckerna).

Efter fyra säsonger – var du inte trött på virusberättelsen?
– Nej, jag kände att det fanns mycket kvar att berätta, hela “Viruskvartetten” utspelar sig under loppet av två veckor, så världen efter virussammanbrottet hann knappt ens börja, säger Daniel Åberg och tillägger:
– Och efter att ha försökt få till en cliffhanger i slutet av varje kapitel under de där fyra säsongerna – vilket blev över 200 totalt med cirka fem kapitel per avsnitt och tio avsnitt per säsong – så kändes det som tjänstefel att inte avsluta hela serien med en fet cliffhanger. I och med det var jag ju i princip tvungen att fortsätta – jag tycker om mina hjältar, jag kunde inte lämna dem när det var som mörkast. Så det var på något sätt upprinnelsen till Smittad.

Enligt uppgifter till Boktugg betalar Storytel ett förskott på mellan 100 000 och 120 000 kronor för originaltitlarna. Det är mer än de flesta andra förlag erbjuder – med undantag för etablerade författare som redan bevisat att de säljer. Ett rejält förskott som gör att man kan skriva nästan på heltid.

– Ja, för första gången har jag kunnat ägna rätt långa perioder åt att skriva på heltid vilket har varit en ynnest, och rent krasst var det också det som fick mig att hoppa på projektet från första början. Nu är det visserligen inte så att jag fullt ut kan försörja mig på Virus och Smittad, men jag ägnar betydligt mindre tid åt vanligt frilansskrivande nu, säger Daniel Åberg.

En framgångsrik ljudboksserie på en tjänst som har runt 350 000 abonnenter innebär en form av genombrott. Daniel Åberg har en stor publik på Storytel. Men samtidigt finns nya serien Smittad inte i bokhandeln eller ens för download i nätbokhandeln eller på andra streamingtjänster. Frågan är hur mycket fler än 45 000 sålda “exemplar” serien hade haft om den varit tillgänglig för alla?

– De två första säsongerna av Virus finns som pocket och resten ska väl förhoppningsvis komma vad det lider. Men det är klart att jag som författare vill bli lyssnad på eller läst av så många som möjligt, och att vara låst till Storytels tjänst bromsar det, så är det, säger Daniel Åberg.

Men han påpekar att Virus aldrig skulle ha blivit verklighet om inte Anna Öqvist Ragnar och Bia Sigge hade hört av sig till honom och frågat om han ville vara en del av deras nya satsning Storytel Original.

– Utan dem hade jag antagligen suttit än idag med ett halvfärdigt bokmanus istället för att vara inne på mitt sjätte. Men med det sagt är det också så att även om Virus är ett välkänt namn i Storytelvärlden, är det i princip okänt utanför den.

– Det jag kan tycka är trist med det är att man … ja, hur ska jag uttrycka det … hamnar vid sidan om det kontinuerliga litteratursamtalet. Det finns djupt rotade rutiner som startar med den tryckta boken och de traditionella förlagen och de relationer som byggts upp under lång tid mellan bokbransch, kulturredaktioner, bokhandel, bibliotek, litteraturfestivaler och läsare. Den nya digitala bokvärld som Storytel representerar har inte funnit sin position i det där ännu. Fast herregud – just jag borde egentligen inte klaga, jag når fram väldigt bra jämfört med många kollegor.

Boktugg skrev i veckan om hur bokbranschen sneglar mot Spotify och Netflix för inspiration i digitaliseringen. Storytel har Netflix som en tydlig förebild när det gäller sina originalproduktioner.

Om man nu bortser från att Storytel betalar din “lön” – vad tycker du om det här med exklusivt innehåll i bokbranschen?
– Fast är det ens möjligt för mig att bortse från det faktumet? Jag tror inte det faktiskt. Det är extremt dubbelt och visar väl hur svårt det är att leva som man lär, för jag tycker tveklöst att det vore sorgligt om vi skulle få samma utveckling i bokbranschen som den som nu börjar utkristallisera sig på film- och tv-marknaden främst i USA, säger Daniel Åberg och fortsätter:
– Där satsar ju inte bara redan etablerade streamingaktörer som Netflix, Hulu och Amazon på att bygga kataloger med exklusivt innehåll, utan flera gamla drakar som Disney och Warner har ju börjat plocka hem det material de äger från dessa tjänster för att istället börja stoppa in det i egna prenumerationstjänster. Får vi en framtid där förlagshusen placerar sina guldkalvar i egna abonnemangstjänster och stryper flödet till konkurrenterna vore det väldigt olyckligt. Men det vore ju lögn att påstå att jag inte delvis bidrar till en sådan utveckling när jag skriver sju säsonger om ett globalt virusutbrott exklusivt för Storytel.

Virus har översatts, och håller på att översättas, till flera språk. En fördel med Storytels internationella expansion är att följetonger som funkar i ett land kan få chansen i fler.

– Bortsett från hos Storytel i Finland, där tre säsonger av Virus hunnit komma ut, ligger de andra fem eller sex länder där den är på gång ännu på översättnings- och inläsningsstadiet. Jag tror att de ryska och turkiska utgivningarna är närmast att bli färdiga.

Var det något du tänkte på när du skrev följetongen, att den skulle funka internationellt?
– Nej, utlandet var inget jag tänkte på när jag började skriva. Tyvärr måste jag nästan säga  för mina rollfigurer har satt käppar i hjulet för mig på ett par av Storytels större internationella marknader. Jag har ganska aktivt jobbat med att vända på könsroller i berättelsen, och det har inte uppskattats av alla, de har helt enkelt sagt nej med motiveringen att kvinnliga actionhjältar inte funkar hos dem. Jag hade lite fördomsfullt antagit att detsamma skulle gälla Ryssland, men där verkar de faktiskt taggade.

Daniel lyssnar på en ny säsong av sina serier så fort de kommer ut – han är vid intervjutillfället på avsnitt fem i Smittad. Frågan är vad han som författare lär sig av att lyssna på sin egen text – och vilka misstag han gjorde i de tidiga säsongerna?

– Ärligt talat förstår jag inte författare som inte lyssnar på ljudboksversionerna av sina egna böcker, jag tycker man lär sig jättemycket om sitt eget skrivande av att höra någon annan läsa det. Vi har bytt inläsare nu när vi gått från Virus till den nya Smittad-trilogin för att markera att det är en nystart, och Philomène Grandin som läser nu har varit otroligt engagerad, hon ringde eller messade mig säkert tjugo gånger under inläsningsperioden.

Ofta var det frågor som Daniel kunde svara enkelt på som exempelvis uttal av vissa namn, men ibland ifrågasatte Philomène på ett väldigt konstruktivt sätt vissa stycken som hon tyckte blev knöliga när hon läste dem högt.

– Några gånger suckade jag väl när jag såg att hon ringde – jag var ju klar med boken och ville fokusera på att skriva tvåan. Men med facit i hand tjänade den verkligen på det, jag har hunnit tänka på det flera gånger nu under lyssningen när ett parti dyker upp som hon hade synpunkter på – det blev alltid bättre ljudmässigt efter att jag filat på det ytterligare och lämnat en ny version till henne.

Några tips till andra författare?
– En sak är att jag som författare aldrig kan utgå ifrån att inläsaren fattar hur jag tänkt att en mening ska betonas. Numera kursiverar jag därför ord på särskilt viktiga ställen, så att jag på det sättet kan styra inläsaren.

Du fick ett treboks-, eller ska vi säga tre säsongsavtal, på den nya serien. Berätta om känslan och hur det går med skrivandet?
– Det var så klart jätteroligt! Och lite övermäktigt, tidigare har jag bara behövt tänka en bok i taget, men nu fick jag lägga upp en masterplan för en hel trilogi, vilket var en ny erfarenhet. Jag hade inbillat mig att det skulle göra det enklare när jag väl började skriva, men jag tycker nog att skrivprocessen stretar emot lika mycket som vanligt.
– Jag är halvvägs kommen med säsong två nu, och jag ska väl inte sticka under stol med att jag längtar till den dag i … ja, säg april när jag är klar med trean också. Då kommer jag att på lite drygt tre år ha skrivit sju romaner på cirka 450 sidor vardera. Herregud, hade jag anat det när Storytel kontaktade mig i början av 2016 vete fasiken om jag vågat tacka ja.

Har du några tankar på att skriva en “vanlig” bok, eller är du för alltid fast i ljudboksgenren nu?
– Jag är öppen för allt! Jag inbillar mig att jag har ett par bra idéer, men jag har inte riktigt haft tid att spalta upp och konkretisera vilken form de ska ha. Och det är ju inte som att ljudboksskrivande och “vanligt” romanskrivande är två separata universum, jag har i alla fall inte sett någon kommentera att pocketutgåvan av Virus skulle vara knepig att läsa bara för att den först skrevs för en ljudbokspublik. Det brukar pratas om Storytel Original som ett effektivt, framåtlutat berättande med färgstarka karaktärer i fokus. Det tycker jag är ett bra recept för rätt många former av litteratur, säger Daniel Åberg.