I Aline Lilja Gladhs spänningsroman Tändstickan återvänder hon till orten där hon växte upp och väcker den till nytt liv med en historia om relationer, ryktets makt och inre mörker.
Aline Lilja Gladh debuterar i slutet av oktober med sin spänningsroman Tändstickan – den första boken i en serie. Boken utspelar sig i hennes egen uppväxtort Örbyhus några mil utanför Uppsala, ett samhälle som idag är vad Aline kallar för en slumrande pendlarort. I böckerna vill hon väcka den till blomstrande liv igen, så som den en gång var när hon var liten.
— Jag tror det handlar om en hemlängtan, säger Aline. Jag är utflyttad sedan många år tillbaka men kan sakna det jag växte upp i. Skrivandet blir ett sätt för mig att vara där utan att behöva flytta tillbaka.
Tändstickans huvudperson Lo är konstnär och förutom kolteckningarna hon skissar i sin lägenhet, tjänar hon sitt levebröd på att jobba extra på badet och på ortens loppis. När ett barnlik flyter upp till ytan i ett stenbrott utanför Örbyhus sprider sig oron snabbt i den lilla byn. Lo blir omåttligt nyfiken på vad som ligger i ryktena som går från mun till mun bland byns invånare – alla intet ont anande om att de är bevakade av någon. Tändstickan är en bok som handlar om mänskliga relationer, ryktets makt och hur inre mörker kan få människor att göra saker man aldrig skulle kunna tro.
— När man börjar läsa den kan man tro att den handlar om en landsbygdsidyll, en tjej som mår dåligt, en gängledare och lite andra personer, säger Aline. Man kan lätt få för sig att man vet vad den kommer handla om, men när man fortsätter läsa förstår man att det är mer komplicerat och att det finns mycket bakom ytan. Lite som en pusseldeckare.
I boken får man följa flera personer: Lo, hennes storebror kommissarien och hennes pappa som är före detta kommissarie i byn samt det brutala Jaget, gärningsmannen bakom ett fruktansvärt brott. Deras personligheter har Aline arbetat mycket med och framförallt Jagets karaktär krävde mycket av henne:
— Jag är en sådan person som vill göra rätt för mig och inte vill göra någon arg, säger Aline och fortsätter:
— Jag har svårt att förstå människor som utför hemska handlingar. Genom att skriva Tändstickan har jag utforskat vad som kan driva en människa att göra saker man aldrig trodde att den skulle göra. Eftersom jag har valt att skriva om Jaget i jagform och nutid kom jag väldigt nära på ett sätt som gjorde det svårt att skriva. Men ju längre jag kom med den personen kände jag samtidigt att kanske kan en människa göra en så hemsk sak under vissa omständigheter. Det blev en slags märklig förståelse.
Det var efter en period av utbrändhet som Aline tog sig an skrivandet som sitt nya, kreativa uttryck. Hon har en bakgrund som bildskapare och 2D-artist framför allt inom dataspelsbranschen sedan tidigare. Skrivandet har blivit en utveckling av skapandet, ett nästa steg, och hon använder sig av sin förmåga att lätt måla upp bilder, se nyanser och detaljer.
— Att skapa en bild och en historia i text är förbluffande likt varandra i sina olika faser, säger Aline. Först är man vansinnigt exalterad över en idé och sedan kommer den lite tråkiga delen när man upptäcker att vissa saker inte blir riktigt som man tänkt. Man börjar fylla i och se ändringar och till sist kommer delen när man närmar sig slutet och ska veta när det är dags att sluta. Det är då man inte ska överjobba utan lita till att det kommer att lösa sig – att det blir bra.
Tändstickan är en egenutgivning. Aline nämner att hon absolut skulle kunna stirra sig blind på att det är svårt att nå lika långt som om hon var utgiven via ett förlag. Men hon tillägger att det är kanske precis det man inte ska göra. Istället fokuserar hon på de kanaler hon har tillgång till, både sina egna kunskaper men också i dem som hon har närmst runt omkring sig.
— Jag tänkte lite ”gräv där du står” när jag och min sambo startade förlag, säger Aline och ger några exempel: Jag kan göra mina egna omslag, min sambo jobbar med publishing inom dataspel och vi pushar varandra i det. Min sambos bror är regissör och eftersom vi sett många andra göra en boktrailer ville vi också göra det och det blev naturligt att fråga honom om hjälp. Att ge ut själv gör att jag får lära mig mycket om mycket.
Aline gissar att den målgrupp som kommer vara mest intresserad av Tändstickan är kvinnor i åldern 25–60 år.
— Det är många män i min bok, skrattar Aline och förklarar lite djupare:
– När en kvinna skriver om män blir det genom henne mannens tankesätt och agerande förmedlas. Att läsa om män som en kvinna har skrivit om tror jag är intressant för kvinnor. Självklart beror det på genre och författare men jag har märkt att när män skriver om män blir beskrivningen av deras person grövre, hårdare. Ur en kvinnlig författares perspektiv blir män generellt mer nära hur jag upplever dem och det finns något intressant i den företeelsen.
Tillägg: Efter intervjun med Aline har ett avtal med WAPI förlag slutits och det är nu klart att Tändstickan blir både e- och ljudbok i framtiden.
Om författaren:
Aline Lilja Gladh föddes 1988 utanför Uppsala. Innan hon började skriva på allvar studerade hon konst och arbetade som 2D-artist i dataspelsbranschen. Idag bor Aline med sambo och två barn vid havet utanför Stockholm. Tändstickan är hennes debutroman.
