Bo Cavefors förlag under lupp i ny avhandling

Ragni Svensson har doktorerat i bokhistoria vid Lunds universitet och i sin avhandling fördjupar hon sig i Bo Cavefors förlag och vilken roll förlaget spelade under 1960- och 1970-talen.

– Cavefors är väldigt välkänd, men det har inte forskats om honom förut och det som har skrivits tidigare är känslosamma artiklar med tvivelaktiga fakta, säger Ragni till Boktugg en tid efter att hennes avhandling publicerats och hon har fått pusta ut lite efter sin disputation.

Dock verkar hon inte ha tröttnat på Cavefors och hon berättar mer än gärna om hur hans förlag togs emot på 60-talet och vad den medialt omskrivna Caveforsaffären egentligen handlade om.

Bo Cavefors var en av Förlagssveriges största personligheter under senare delen av 1900-talet. Han grundade sitt förlag i Lund 1959 och drev det till 1981–1982, och under dessa dryga 20 år blev han känd för många olika saker. Eftersom han var ung när han startade, blott 23 år, fick han mycket uppmärksamhet i media och runtom i kultursfären. Det berodde även på att hans förlag hade en särskild profil och gav ut smal, svårsåld litteratur.

– Detta uppfattade många som något bra, samtidigt som de oroade sig för hur det skulle gå för det smala förlaget. Det gav ut en hel del kontroversiell litteratur med Ezra Pound som sin hjärteförfattare och blev kallat för ”det djärva och exklusiva förlaget”. Cavefors ville vara uppkäftig och den inställningen var i sig trendig på den tiden, säger Ragni.

Förlaget startades tack vare att Cavefors hade fått ett större arv och inte behövde bry sig om vilka böcker som sålde, åtminstone inte till en början. 1965 kom en pocketserie, BOC-serien, som blev ett viktigt tillskott i 1960-talets så kallade pocketboom och efter hand blev förlaget mer välkänt och fick en allt större utgivning.

Kulturrådet introducerades i mitten av 70-talet och utgjordes av många personer som Cavefors kände personligen. Vid det laget hade han arbetat upp en väldigt stark roll inom litteratursfären vilket ledde till att förlaget fick kulturstöd för att expandera. I samband med det ändrade förlaget karaktär och satsade på att bli ett allmänutgivande förlag. Det ledde till en spänning mellan att vilja vara smal och svår och samtidigt konkurrera med de stora allmänna förlagshusen.

Det som brukar kallas för Caveforsaffären handlar i stora drag om att Cavefors fick ett löfte om att ge ut Strindbergs samlade verk som skulle finansieras av Kulturrådet. Detta väckte ont blod bland andra förlag som menade att upphandlingen inte hade skett korrekt och att något verkade skumt. Men pengarna som skulle betalas ut kom aldrig, och blev i slutänden indragna. Då hade Cavefors redan satt igång produktionen vilket ledde till att han förlorade mycket pengar. I kölvattnet av detta blev Cavefors åtalad för skattefusk, och även om han bara blev dömd för en mindre felaktighet orsakade hela denna cirkus dålig publicitet. Allt detta sammantaget ledde till att förläggaren till slut inte orkade driva förlaget längre.

I samband med detta uppstod en stor kulturdebatt där flera på den tiden kända författare och personligheter ställde sig på Cavefors sida, och det blev en diskussion om kvalitetskulturens vara eller icke-vara där förlaget stod som kvalitetssymbol för den goda litteraturen. Cavefors stod på många sätt i navet för den tidens kulturdebatt, både som själv delaktig i debatten och som omdebatterad förläggarpersonlighet.

Varför valde du att fördjupa dig i just det här ämnet?
– Innan jag doktorerade skrev jag en uppsats som skulle handla om vad som helst kring bokmarknaden, säger Ragni. Jag ville skriva om pocketböcker under 60- och 70-talet och då var det någon som tipsade mig om Cavefors. Så jag började kolla upp det och det verkade jättespännande. Han gav ut många stora författare och det finns fortfarande ekon av debatten.

Dessutom visade det sig att det fanns ett förlagsarkiv bevarat, som Cavefors själv hade skänkt till Lunds universitet, ett unikt material som ingen hade forskat på. Här fanns allt från en stor samling pressklipp och recensioner av förlagets böcker, till brevväxlingar och mängder av dokument från den polisutredning som gjordes mot förläggaren i samband med den så kallade Caveforsaffären.

– Arkivmaterialet var omfattande men relativt osorterat, så enbart att ta sig igenom det har varit ett enormt arbete. Vissa slags dokument som jag hade förväntat mig att finna där, som exempelvis bokföring och annat ekonomiskt material, saknades. Detta ledde i sig till nya forskningsfrågor och gav anledning att leta efter kompletterande information på annat håll, berättar hon.

Vad var det du ville ta reda på i din avhandling?
– Jag var främst nyfiken på själva fallet. Varför väckte det så mycket känslor? Efterhand såg jag att Cavefors hade en viktig roll inom bokutgivningen, han var tidig med att introducera det nya vänstertänket i Sverige och blev en viktig aktör i 68-rörelsen. Sedan ville jag även undersöka vilken roll ett förlag har i kultursfären i stort, vad kan man göra som förläggare och vad kan en bokutgivning betyda?

Förutom att gräva i arkivet har Ragni både tittat på förlagets utgivning, vad Cavefors själv skrev i tidningar och vad som skrevs om honom. Som komplement har hon också intervjuat olika personer som var med på den tiden.

Vad kom du fram till?
– Delvis det att Cavefors är ett jätteviktigt fall för att förstå den här tiden, både kulturdebatten, den politiska debatten och ungdomskulturen. Jag kunde också se betydelsen av bokförläggaren som kulturpersonlighet. Bo Cavefors som person hade väldigt stark roll i det hela – i recensionerna av hans böcker stod det ofta mer om honom än författaren.

På frågan om det finns någon motsvarighet inom Förlagssverige idag som har lika stark inflytelse på kulturdebatten svarar Ragni att hon inte kan se att något liknande har hänt på sistone eller att Cavefors har fått någon egentlig arvtagare, även om det finns flera mindre förlag som inspirerats av hans utgivning och förlagsprofil. Cavefors karaktär av att uppfattas som smalt och udda, samtidigt som man hade en bred utgivning i flera genrer, verkar dock sakna motstycke. Någonting verkar ha hänt med förläggarrollen de senaste årtiondena; kanske har den förändrats eller luckrats upp i samband med en ökad utgivning och digitalisering.

Förlagshistoria en underskattad källa

Idag är fokus mycket på att blicka framåt och hitta helt nya vägar för att producera och sprida litteratur. Men dagens förlagsbransch skulle kunna lära sig ett och annat genom att blicka bakåt i historien.

– När det gäller marknadsföring finns mycket att lära av hur Cavefors arbetade, men också vad gäller självförtroende. Idag verkar man ibland nästan utgå ifrån att böcker inte är så viktigt, i relation till allt som händer inom det digitala området. Det finns aktörer inom branschen som nästan försöker underminera sig själva. Men jag tror att böcker fortfarande är en väldigt stark kraft och absolut en viktig aktör än så länge, säger Ragni.

I fem år har du fördjupat dig i ett förlags historia. Tröttnade du aldrig?
– Egentligen inte, jag har hittat massa nya spår. Generellt sett tycker jag att bok- och förlagshistoria är spännande ämnen med många intressanta personer att skriva om, så det är tråkigt att inte särskilt många fördjupar sig inom dem.

Enligt Ragni bedrivs det inte särskilt mycket forskning om svensk förlagshistoria, allt som allt är det en handfull personer i Uppsala och Lund som fördjupar sig i ämnet. Ändå har intresset för Ragnis avhandling varit stort. Hon har blivit inbjuden till många föredrag och samtal och avhandlingen har blivit omskriven och recenserad i flera tidningar.

– Det har hela tiden funnits stort intresse för mitt ämne. Kanske beror det på att det tilltalar flera generationer eller att det berör många frågor och på något vis är både smalt och brett på samma gång.

Vad händer framöver för din del, blir du kvar i den akademiska världen?
– Jag undervisar lite grann på förlagsutbildningen i Stockholm, och ska söka pengar för olika forskningsprojekt. Jag har en del projektidéer som har att göra med bokbranschen på 60–70-talen. Så ja, det hoppas jag att jag blir, säger Ragni Svensson.