John-Henri Holmberg – litterär mångsysslare och obotlig sf-fantast

John-Henri Holmberg har översatt flera hundra böcker och noveller. Just nu är han aktuell med en ny sf-thriller av Andy Weir, författare till The Martian.

Science fiction-thrillern The Martian har under några år dragit mycket folk till både boklådor och biografer. Boken som kom 2011 är skriven av Andy Weir och efterföljdes 2015 av en film med Matt Damon i huvudrollen. Romanen gavs ut på svenska av Bookmark förlag 2015, och i januari 2018 släppte samma förlag en ny roman av Weir på svenska. Artemis är helt fristående men skriven i samma genre som The Martian (förlaget kallar det för rymdthriller).

The Martian har sålt i över tre miljoner exemplar internationellt, en anmärkningsvärd bedrift för en sf-författare (och även som författare i största allmänhet). John-Henri Holmberg, en gammal räv både som översättare och inom sf som genre, har översatt båda Andy Weirs romaner till svenska. Han tror att Weirs framgångar som författare beror på att han är en lättillgänglig och utpräglad berättare med både en smittsam entusiasm och en optimistisk grundsyn.

– Science fiction är i grunden en idéinriktad och didaktisk litteraturform: den skildrar tänkbara miljöer och skeenden, som ofta kräver avsevärda kunskaper hos läsaren för att bli förståeliga, säger John-Henri. Ser man till vilka sf-författare som i modern tid hittat störst publik är det nästan undantagslöst de som, utan andra jämförelser mellan dem, delat just de egenskaper jag nämner hos Weir: Robert A. Heinlein, Isaac Asimov, Arthur C. Clarke, Joe Haldeman, Frank Herbert, John Scalzi. Många andra är i flera fall mer uppburna av kritiker och har fått fler priser för sina verk, men bland dem har få lyckats attrahera läsare som är ovana vid science fiction.

John-Henri menar att Andy Weir har, liksom andra bästsäljande sf-författare, klarat av att göra sina miljöer och innovationer begripliga också för läsare som ser berättelsen som viktigare än idéerna i den. Därmed har deras upplagor kunnat bli långt större än om de bara lästs av sf-entusiasterna.

– Självklart hjälper det sedan också om böckerna blir framgångsrika filmer, och där intar Weir en särställning. Av de andra författarna jag nämnde är Arthur C. Clarke den ende som fått vara med om att hans verk filmats både väl och kommersiellt framgångsrikt, säger John-Henri.

Ett livslångt litterärt engagemang

John-Henri har under årens lopp ägnat sig åt nästan alla sysslor som berör bokutgivning, som lektör, redaktör, redaktionschef, förläggare och översättare. Dessutom har han skrivit många olika slags texter, designat åtminstone ett hundratal bokomslag och stått för typografi och formgivning. Korrekturläsning och skönlitterärt skrivande håller han sig dock ifrån.

– Själv har jag känt mig förvånad över att kallas mångsysslare, eftersom jag snarast ser mig som rätt ensidig – bortser man från att jag i de sena tonåren hade kortvariga jobb som religions- och filosofilärare och som arkitektmodellbyggare har jag i hela livet egentligen bara ägnat mig åt det skrivna ordet.

Just översättning fastande han för redan som tonåring när han började ge ut sf-fanzines och samtidigt läste mycket på främst engelska.

– De allra första och mycket pinsamma försöken var texter jag översatte i några av mina fanzines. Sedan föreslog en god vän, Mats Linder, någon gång 1968 mig som översättare till serietidningen Blixt Gordon, där han själv var en av översättarna, och jag fick ett antal uppdrag därifrån.

Det första översättningsuppdraget blev en revidering av den svenska utgåvan av De sista och de första människorna av Olaf Stapledon som skulle ges ut i pocket 1971. John-Henri fastnade för översättandet och under studietiden sökte han enkla översättningsuppdrag som kunde bidra till försörjningen utan att vara alltför tidskrävande, och översatte under några år kioskpocketböcker.

– På 1980-talet gav jag, Per Insulander och John Ågren ut en sf-novelltidskrift som hette Nova science fiction, och som jag senare återupptog och utgav i egen regi under några år från 2004. Till den översatte jag många noveller, och från mitten av 1990-talet har jag arbetat relativt kontinuerligt som översättare, ofta parallellt med andra verksamheter.

Det är inte alldeles enkelt ens för John-Henri Holmberg själv att räkna ut hur många verk han har översatt vid det här laget.

– Totalt handlar det vid det här laget om en bit över 250 böcker och runt ett hundratal noveller. Men förmodligen runt hälften av böckerna har varit fakta, både för barn och vuxna, och när det gäller skönlitteraturen har jag också ett relativt stort antal barn- och ungdomsböcker på mitt samvete.

Det är en omöjlighet att ha dessa hundratals verk färskt i minnet, men om man pratar favoriter så är John-Henri säker på sin sak.

– Ska jag nämna en författare jag som översättare känt stor affinitet med måste det bli Stephen King. Av honom arbetar jag just nu med min tjugoförsta boköversättning, som kommer ut till hösten.

”Orden fascinerar mig”

När det gäller översättning av just science fiction har det inte blivit mer än ett tiotal romaner.

– Visst hade jag gärna översatt mer sf, men det dystra faktum är ju att science fiction aldrig förekommit mer än marginellt i den svenska bokutgivningen, möjligen med undantag för 1970-talet när relativt många gjorde försök med sf-bokserier, säger John-Henri. Och när det gäller science fiction har jag istället haft glädjen att skriva en hel del om det, att utge en tidskrift som rönte en hel del uppskattning, och att känna många både författare och utgivare, här och i andra länder.

– Dessutom är det viktigaste i översättningsarbetet knappast vilken inriktning boken man arbetar med har, utan hur den är skriven: tonen, stilistiken, berättarrösten. Orden fascinerar mig. Men förmodligen är jag lite konstig; andra kopplar av med att lösa korsord, men jag tycker att det är roligt att översätta bunden vers.

Efter över femtio år som verksam i bokbranschen kan man kanske fråga sig om John-Henri har funderat på att gå i pension. Men arbetet har blivit hans liv och han har inga planer på att lägga det åt sidan i det närmaste.

– En gång när min far var över åttio höll han fram ena handen mot mig, leverfläckad och tunn, och sa: “Visst är det konstigt. När jag ser på mig själv ser jag en gammal gubbe. Men inuti är jag fortfarande långt från trettio och det är tjugotal och jag vill gå ut och dansa.” Ungefär så tror jag att det är för de flesta av oss. Förr eller senare kommer det förstås en dag när minnet sviker, eller hjärnan eller synen eller fingrarna slutar fungera, eller när jag stupar vid datorn. Men innan dess har jag inte en tanke på att sluta ägna mig åt det jag alltid har velat syssla med.

På schemat just nu står översättningen Stephen Kings nya roman, följt av andra översättningsprojekt. Parallellt arbetar John-Henri med ett par essäer, skriver på en författarmonografi, har sammanställt en samling noveller av en favoritförfattare som han hoppas hitta en utgivare till. Utöver det håller han då och då föredrag, deltar på olika science fiction-kongresser och recenserar en del av de böcker han läser. Dessutom är han verksam i Svenska deckarakademin.

– Jag har haft den oerhörda förmånen att så gott som alltid kunna ägna mig åt sådant jag velat göra, och som jag ofta skulle ha gjort även om jag inte hade fått betalt för det. Självklart tänker jag fortsätta så länge jag kan.