Conny funderar på om det är bra eller dåligt att ge ut böcker på vinyl, eller om det bara är en flirt med nostalgiska drömmare. Vad tror du?
Allt som varit bra kommer tillbaka någon gång? Det är nog sant. Och i fallet med vinylskivan har vi redan under flera år sett en ökad producering av det lite daterade ljudformatet.
Bokbranschen år 2030 – hur ser den ut? Framtidsspaningar i Analysbrevet!
Faktum är att LP-skivan nog dog ut fortare än vad vi trott när CD-skivan kom, men det är lika korrekt att folk relativt snabbt såg till att få igång produktionen igen. Man ville ha sin LP-skiva och det där lite fylligare och mer detaljerade ljudet.
Och se där – nu har Harper Collins genom HarperAudio planer på att producera en serie vinylskivor med noveller. Materialet kommer så klart också att finnas tillgängligt via digitala kanaler, men lite speciellt är det att man gör en så stor grej av nytryck av vinylskivor med böcker på.
Redan i april får vi ta del av en ny text av Joe Hill (Wild Horses Vinyl Edition), som läses av Nate Corddry. Allt enligt Publishers Weekly, som också berättar att berättelsen handlar om fyra ungdomar som åker en antik karusell. Vilket slutar illa …
Man släpper senare under året fler titlar, bland annat flera uppläsningar av poesi. Enligt en kommentar från Anna Maria Alessi på just Harper Collins har man sedan en tid konstaterat att just audioböcker är det snabbast växande mediet just nu, och att vinylskivor kommer att ha en roll där.
Nu var det tänkt som en nyhet det här, men jag måste nog ändå slänga in en personlig reflektion. För den inbitne ljudnörden uppkommer nämligen ett par funderingar som inte är helt irrelevanta. Som medium är LP-skivan ganska begränsad och man kan ha högst cirka 40 minuter på varje sida, och då har man verkligen tänjt på gränserna. Men vad innebär det då i praktiken?
Jo, saken är att den fina ljudkvaliteten man vill åt långsamt försämras, ju mer man trycker in på varje sida av vinylen. För att få den där fina kvaliteten man vill åt, och som man minns från skivans storhetstid, så behöver man hålla sig till en begränsad mängd ljud eftersom dynamiken försämras efterhand.
Till exempel tar en ton med djup bas mer plats, vilket skapar djupare och bredare spår. Det betyder mindre utrymme … eller att man får komprimera ljudet och då göra det sämre.
I nördigaste laget, så klart, men likväl en sanning.
Hur som helst. Mycket av den retrovåg som dragit fram över världen under många år bygger på att vinylskivor, så som de gjordes på den gamla tiden, har bättre och tydligare ljud med fler detaljer. Musiken anpassades efter formatet och man hade fyra låtar på varje sida (ungefär). Det var så man gjorde för att ta tillvara skivans kvaliteter.
Så några långa böcker ryms med andra ord inte om man vill ha det där lyxiga ljudet. Tanken man slås av är om författare nu kanske kommer börja skriva för vinylskivor, precis som författare skriver för digitalt ljudboksformat? Kravet blir att man aldrig kan överstiga ett visst antal minuter, men det är kanske en välkommen utmaning?
Hur som helst behöver man begränsa omfånget på boken som ska in på en vinylskiva, om det ska vara någon poäng med alltihop. Dåligt ljud gör själva idén onödig redan från början, så att säga. Det är godbitarna man vill åt – the high quality.
Vi får se vart det leder, men själv kan jag bara konstatera att jag saknar tiden då jag noggrant valde i min skivback och sedan lade på vinylen. Hörde knastret och de rika tonerna. Hur jag satt ner och lyssnade på varje spår innan jag bytte.
Allt är inte bättre med Spotify och digitala ljud. En viss stress infinner sig. Valen är plötsligt oändliga och fler än vi kan hantera. Ändå sitter jag där varje dag och lyssnar på musiken, och uppskattar att alltihop finns där. Vilken motsägelse.
Kan jag få både och, kanske? Jo, så klart.
Jag får väl alternera.
Kanske blir min fina stund varje vecka nu att sätta mig ner med en bok på vinylskiva och dröja kvar vid orden på det där sättet man bara gör när man älskar varje aspekt av något. Innehållet, ljudet, den fysiska skivan. Och så vidare.
Nostalgi är verkligen inte ett fult ord i min bok – allt nytt är inte bättre. Inte alltid. Man kan njuta av att få längta och uppleva ljudet av det förflutna Om det bara ryms i fyra spår per sida, vill säga …
Jobbar du i bokbranschen? Läs Analysbrevet och prenumerera!
