Bokhandeln Shakespeare and Company har hyst luffande författare i mer än 50 år

På en gata i Paris finns bokhandeln som varit räddningen för många och som än idag stolt tar emot resande författare från hela världen.

Mitt i Paris storstadsdjungel hittar man en bokhandel som heter Shakespeare and Company på 37 rue de la Bucherie. Sett utifrån är den mysig, med en typiskt ålderdomlig charm. Samtidigt får man lite känslan att den är på väg att falla ihop på grund av alla de tusentals böcker man tryckt in på hyllorna.

Det som är speciellt med just den här bokhandeln är förstås också att den är en av världens mest kända. Varför? Bland annat var de först med att publicera James Joyce Ulysses när ingen annan ville göra det. Än mer intressant är förstås att många av litteraturens riktiga storheter funnit härbärge här.

Det är inga blygsamma namn Independent nämner i sin artikel om shopen. Bland annat så har Ernest Hemingway, F Scott Fitzgerald, Jack Kerouac och Allen Ginsberg funnit ro på sofflocket just här.

Den tidigare ägaren George Whitman, bodde i lägenheten på ovanvåningen fram till sin död 2011. Han var då 98 år gammal och sa bland annat att:

– Jag skapade den här bokhandeln på samma sätt som man skapar en roman. Varje rum är ett kapitel, en enhet. När du stiger in ska det vara som att stiga in i en magisk värld, fylld av fantasi och liv.

George själv kom till Paris efter andra världskriget för att studera. Sedan blev det att han stannade kvar. Under åren som gick samlade han på sig allt fler böcker och insåg till slut att han behövde starta en egen bokhandel.

I sin dagbok från den tiden på 1950-talet hade han sparat en notering. Den löd:

Jag hoppas hitta en nisch där jag i lugn och ro kan titta ut på världens skräck och skönhet.

Och det lyckades han med. När han fick namnet Shakespeare and Company som en gåva från Sylvia Beach, som tidigare haft en bokhandel med samma namn, började han genast hålla bokkvällar, poesiträffar och middagar i litteraturens tecken. Ibland gick han omkring i pyjamas bland gästerna, ibland var det kostym som gällde. Han brann för vad han gjorde och vägrade göra på något annat sätt än sitt eget. Alla skulle vara välkomna.

Vad mera var förstås att platsen blev ett välkänt tillhåll för skribenter från hela världen. Ofta kom de utan förvarning och dök helt enkelt bara upp på farstutrappan med frågan om de fick lov att bo där. Rykten sa ju att det var en plats där luffande författare kunde finna ro.

Utan tvekan släppte George in dem. Mot att de jobbade två timmar om dagen fick de lov att bo där och kunde sova på tillfälliga sängar mellan högarna av böcker. Duscha kunde de göra vid en offentlig inrättning i närheten.

På dörren står det: Var inte ogästvänlig mot främlingar. Ett motto affären lever efter än idag.

Numera äger ännu en Sylvia affären och hon har behållit traditionen. Dock har hon lagt till ett krav för de luffande författare som driver förbi. Hon vill att de skriver en biografi på en enda sida, som hon kan spara i affärens bibliotek över författare som passerat. Det biblioteket rymmer nu tusentals namn.

Hon menar att många av de som passerar är i en särskild ålder och letar efter sitt öde.

– Och finns det någon bättre plats att hitta sig själv än i Paris, omgiven av berättelser? sa Sylvia nyligen till The Independent.

Nyligen kom också en bok som sammanfattar bokhandelns historia. Den heter Shakespeare and Company, Paris: A History of the Rag & Bone Shop of the Heart, och i den hittar du fler än 300 bilder och bidrag från världskända författare som någon gång stått i dörren med mössan i hand.

Mycket av materialet påbörjades just i affären och avslutades senare som färdiga böcker. Det är fyra hundra sidor ren posei för en författarsjäl, och något att sitta och bläddra i med jämna mellanrum.

Nej, det är kanske inte så konstigt att Shakespeare and Company är världsberömd, när man så troget håller fast vid upphovsmannens vision.

Här samsas nutid och dåtid kring världens alla berättelser och dess upphovsmän. Och så ska det förbli, enligt Sylvia.