Navid Modiris Facebookinlägg blev upprinnelsen till boken Hej syster

Navid Modiri skrev en text från hjärtat om medmänsklighet på Facebook – det blev ett oavsiktligt startskott på hans författarkarriär.

Runt årsskiftet 2015/2016 strömmade människor genom världen och Europa, jagade på flykt från sina hemländer av krig och misär. Det rådde akut nöd på trygga hamnar för dessa hundratusentals personer som tog sig över hav, land och gränser i hopp om en tillvaro utan ondska och konflikter. Responsen på flyktingströmmarna blev tudelad från omvärlden mellan dem som ville hjälpa till och dem som misstänksamt drog de öppna armarna åt sig, och känslostormarna i kölvattnen lät sig inte väntas på. Många reagerade och en av dem var författaren, föreläsaren och artisten Navid Modiri.

I januari 2016 skrev han ett inlägg på Facebook som handlade om medmänskligheten som vid den tidpunkten drevs till sin spets. Texten kom att röra vid många människors hjärtan och för Navid själv blev det upprinnelsen till att inte bara skriva en utan tre böcker, varav den ena – Hej syster – kom ut på Bokförlaget Forum i år medan de två andra fortfarande befinner sig i skrivmaskinen.

– När jag skrev inlägget var det mycket känslor i luften, säger Navid. Många kände starkt att de ville hjälpa till medan andra upplevde ett hot och en konkurrens om den svenska välfärden. Det ledde till att det blev en slags politisk och ideologisk krigsföring. Jag kände att jag behövde bidra med något som var mjukare, varmare med mer förståelse. För du kan bete dig som en medmänniska oavsett ideologi.

Med en bakgrund som innehåller både erfarenhet av flykt och att ha blivit medborgare i ett nytt land, vet Navid vad både utanförskap och innanförskap betyder för en människa. Med Hej syster vill han skapa förståelse för den fysiska flykten men också vad som fortsätter hända inuti kroppen när man väl ställt ner sin packning på ny mark.

– Jag tror att vi alla har detta i oss på något sätt, säger Navid. Det gör att vi vill skjuta allt ifrån oss när empatin slår över och den blir för stark och smärtsam. Dessutom tror jag att människor i vår samtid överlag är trötta på polarisering, pajkastning och uppdelningen i ”vi” och ”dom”. Människor som läste inlägget oavsett politisk åsikt kunde vila en stund i texten eftersom den vare sig var dömande eller anklagande trots att den tog upp alla svåra saker.

En av dem som läste inlägget var Karin Linge Nordh på Bokförlaget Forum. Hon ringde upp Navid och sa till honom: ”Det här Facebookinlägget är egentligen en bok – du behöver bara fatta att du ska sätta dig ner och skriva den.”

Den systerliga uppmaningen fick Navid att sätta sig ner och börja författa. Under en resa till Amsterdam tillsammans med sambon Victoria lossnade något inom honom och plötsligt satt han med uppslagen till tre böcker framför sig.

– Det öppnade fördämningarna, säger Navid. Det var något i Karins tro på mig som påminde mig om att det är skriva jag ska göra. Jag har skrivit mycket annat tidigare, musik, för radio och för podd men någonstans har författarskapet alltid varit det jag strävat efter.

Han menar att böcker som kanal för det långsamma berättandet är mycket relevant för vår samtid. Det ligger någonstans bortom de omedelbara kickarna och blixtsnabba bekräftelseinjektioner som sociala medier, bloggar, och andra ”snabbmedier” ger.

– Jag skriver varje dag på Facebook, för blogg och för podd, säger Navid. Och så skriver jag de långsamma berättelserna som får ta tid. Det är jätteutmanande att sätta sig ner, stänga telefonen, finna ron och skriva. Men när jag väl gör det försvinner jag bort och helt plötsligt har det gått fyra, sex eller åtta timmar. Det finns en vilande trygghet i bokens långsamhet.

Berättandet har många former och även om Navid ogillar att Facebook till viss del är som ”ett hypnotiskt nätcasino” menar han att forumet på samma gång kan vara positivt och fungera som ett socialt sällskapsspel. Det är den goda sidan av myntet som gjorde människors reaktioner på hans inlägg 2016 till en del av de berättelser han nu skriver i bokform.

– Användandet av Facebook kan göra berättelsen till något mer än en megafon, säger Navid. Det fungerar som en kollektiv plats och jag hoppas att Hej syster inte är slutet på resan utan början på något som leder till nya samtal som i sin tur blir nya böcker.