Är verkligen Bokmässan 2.018 en tillräckligt bra uppdatering?

Efter Bokmässan 2.017 så hörs upprop och krav från förlagen. Det är bra. Kanske behövdes det en rejäl kris för att Bokmässan skulle tvingas – och våga – ompröva hela konceptet.

Redan på söndagen surrades det i gångarna på mässan om att det skulle skrivas upprop och öppna brev till Bokmässans ledning från olika förlag. Inte mindre än femton förlag skrev under ett upprop som Dagens Nyheter publicerade på onsdagen.

”Vi vill ta tillbaka Bokmässan. Den bokmässa som är ett nav för möten, samtal och debatt. En bokmässa som syftar till att öka bildning, förståelse och öppenhet och med demokrati och yttrandefrihet som oinskränkta ledord. Den bokmässa vi älskar”, skriver Jonas Axelsson, bokförlaget Polaris, Christian Bang-Melchior, Tukan förlag, Annika Bladh, Bladh by Bladh, Dorotea Bromberg, Brombergs, Simon Brouwers, Mondial, Louise Bäckelin, Louise Bäckelin förlag, Johanna Daehli, Sekwa förlag, Eja Embretsson, En bok för alla, Claes Ericson, Bookmark förlag, Kristoffer Lind, Lind & Co, Tobias Nielsén, Volante, Erik Osvalds, Historiska media, Pia Printz, Printz Publishing, Ann-Marie Skarp, Piratförlaget och Christer Sturmark, Fri Tanke.

Förlagen skriver vidare:
”Vi accepterar inte hur detta forum har kidnappats för andra syften. I år har samtalen störts på sätt som saknar motstycke. Utställare och besökare har känt sig tvungna att ställa in sitt deltagande på grund av att det funnits krafter utan en demokratisk värdegrund runt mässan. Vi vill inte låta dessa krafter sätta agendan på ett sätt som gör det omöjligt för somliga att delta och därmed begränsar utrymmet för det fria samtalet.”

Samtidigt förbereder ett antal mindre förlag ett kravbrev till Bokmässan som verkar vara mer konkret. Där finns framför allt förlag med en smalare och ofta mer litterär utgivning som känner att det blir allt svårare att synas på mässan för dem i takt med att det dels bjuds in mängder av utställare från andra branscher med stora resurser och dels att de stora förlagen blivit allt duktigare på att skapa uppmärksamhet kring sina montrar med allt ifrån inhyrda skådespelare till jättelika jumbotroner och ballonger i taket.

För ett antal år sedan var det populärt att prata om 2.0 i olika sammanhang för att visa på förnyelse och digitalisering (långt innan det var ett begrepp). Numera har alla datorprogram och tekniska prylar för länge sedan passerat andra versionen men jag tänkte ändå återanvända begreppet eftersom det passade så bra.

Bokmässan 2.018

Hur ska Bokmässan i Göteborg utvecklas framöver? Efter helgens katastrofala publiksiffra och en mediebevakning som kom att handla alltför mycket om allt annat än litteraturen så är det ingen tvekan om att mässan är satt under hård press. De började med att ge förlagen en månads betänketid och ändå rabatt på hela grundavgiften (4 500 kronor) jämfört med att de förlag som bokade innan de åkte hem fick ta del av denna tidigare år. Sedan kryddade de detta med att dessutom erbjuda 20 procents rabatt på monterhyran.

Det är delvis ett svar på den kritik som jag hör från många utställare, framför allt de mindre och medelstora: Bokmässan höjer kvadratmeterpriset för varje år men vi får inte fler besökare eller mindre konkurrens. Tvärtom.

Jag roade mig med att titta runt på lite andra mässor för att försöka få en bild av om det är dyrt eller billigt att ställa ut på Bokmässan. Det ger inget tydligt svar. Jag hittade visserligen mässor som var betydligt billigare, i vissa fall ner mot 1 300 kr/kvm jämfört med Bokmässans 1 980 kr/kvm. Men jag hittade också enstaka mässor som var dyrare, i något fall nästan 3 000 kr/kvm. Men alla mässor har olika antal besökare och inte minst olika värde på en kund som besöker mässan.

Den som ställer ut grävmaskiner vet att en enda kund som köper en maskin nästan kan betala hela kostnaden för mässan. Men för ett bokförlag är det nästan omöjligt att sälja tillräckligt med böcker för att kunna täcka kostnaderna för monterhyra, byggnation, personal, resor och hotell. Det sistnämnda är en faktor eftersom hotellrummen är som dyrast i Göteborg just under Bokmässan.

Denna ekvation gör det svårt för arrangörerna. Det finns nämligen många andra utställare än just bokförlag som gärna vill in och synas bland 90 000–100 000 besökare. Ja, även 77 000 besökare som det stannade på efter årets ras är en stor och bra publik för många företag och organisationer som har helt andra marknadsbudgetar än bokförlag.

Jag har till och med hört folk i andra branscher konstatera att det var billigt att hyra monterplats på Bokmässan i förhållande till vad som gäller i deras bransch.

Det absolut billigaste monteralternativet på Bokmässan är en budgetmonter på 2 x 2 meter inklusive matta, ett bord och en stol. Det kostar 8 300 kr plus utställarförsäkring på 1 400 kr. Alltså 9 700 kr exklusive moms.

Det är dessa montrar som i stor utsträckning hamnar i A-hallen, längst bort från huvudentrén. Jag vill minnas att det var en sådan monter jag själv bokade när jag ställde ut på mässan 2004 med min novelltidskrift VIPstory. På den tiden var det några tusenlappar billigare. Betydligt färre besökare än i B-hallen.

Annars är ett riktmärke att en monter kostar minst 3 000 kr/kvm när man räknar med inredning och byggnationer samt el och belysning. Precis allting kostar. Ska man hyra någonting i inredningsväg så räkna med att hyran är nästan lika hög som inköpspriset. Därför är det inte ovanligt att förlag handlar hyllor på Ikea, skruvar ihop dem på onsdagen och sedan skänker bort dem på söndagen. Det är nämligen för dyrt att lagerhålla dem till nästa år eller frakta hem dem till kontoret.

De stora förlagen har specialbyggda inredningar som varje år monteras ner och återanvänds under flera år. Det kan kosta hundratusentals kronor att snickra ihop första gången.

De mindre förlagen efterlyser just bättre och kanske fler alternativ till de här budgetmontrarna. Inte minst brukar de jämföra med andra små Bokmässor runtom i Sverige där man ofta erbjuds att hyra ett bord. Inga monterväggar utan bara ett bord på två meter. Man får själv ta med sig duk och rollups för att dekorera väggen bakom sig. Men priset är ofta bara 500 kronor eller någon tusenlapp.

– Jag har besökt flera såna där småmässor. Man säljer inte jättemycket där också, men det är större chans att sälja tillräckligt för att tjäna tillbaks bordshyran där än på Bokmässan. Det är mycket färre besökare men samtidigt mycket färre utställare så vi syns mer där, säger en utställare som haft en liten monter i A-hallen och nu överväger att stå över 2018.

– Alltså, jag älskar verkligen Bokmässan men frågan är om det är värt det. Först 15 000 kronor för montern när man dragit in el och ett par lampor. Lägg till det hotell, parkering och hyra av en skåpbil för att kunna ta med sig böcker och hyllor upp. Även om vi bara är två och delar rum så kostar vår Bokmässa minst 35 000 kronor. För de pengarna får jag säkert fyra–fem andra litterära event på 1–2 dagar.

Så vad skulle Bokmässan 2.018 erbjuda de mindre förlagen med en begränsad budget?

Kanske en bokmarknad. Riva ner monterväggarna och istället skapa ett torg där enskilda författare, egenutgivare och mikroförlag kan hyra bordsyta för 1 000 kr/meter? Vill man göra det riktigt proffsigt så gör man det i form av typ köksskåp med bänkskiva så att man kan förvara kartonger med böcker och annat som behövs i montern under bordet. Integrera ett låsbart skåp för att förvara värdesaker.

Jag tror också att det skulle bli en roligare upplevelse för besökarna än de trånga gränderna där vit är den dominerande väggfärgen.

En annan utmaning för mässan är förstås också att skapa logiska grupperingar av förlag. Med Fantastikgränd och serieförlag har man fått ihop ett kluster i A-hallen, liksom barnboksförlag som är hyfsat samlade.

Men i resten av A-hallen och hela B-hallen är det genast mer blandat och här finner vi ett antal förlag som varit med och ställt ut i tio–tjugo år och som känner att de drunknar bland de mer kommersiella förlagen. Här har uttryckts önskemål om att samla litterära småförlag och erbjuda lägre monterhyror men kanske med lite mer än bara de bokmarknadsbord som jag föreslog skulle ersätta budgetmontrarna.

Och alla andra utställare då? De som har montrar som är större än 30 kvm? Många av dem har en liten scen i sin monter för att köra författarintervjuer och samtal. Vilket är trevligt för besökare som kan hinna lyssna på en favoritförfattare – eller någon de inte upptäckt ännu – under kanske tio minuter utan att lämna mässgolvet. Bonniers hade tre sådana scener inne i sin monter.

Men för många utställare blir de här monterscenerna placerade i montern medan publiken hamnar ute i gångarna. Och inte sällan krockar ljudet från två (eller flera) scener i olika montrar med varandra och bidrar till att höja ljudvolymen.

Efter att ha vandrat runt på mässan är det ingen tvekan om att de bästa scenerna är de som placerats en bit ifrån mässmontrarna, exempelvis Kultur i Västs Bibliotek & Berättarscen. De blir lite ombonade och dämpar ljudet från mässan runtomkring.

Sedan finns förstås också de dolda scenerna på andra våningen. Alla konferensrum och salar med perfekt akustik och belysning där du kan stänga ute allt sorl från mässgolvet och bara fokusera på de författare som sitter på scen.

Men för medverkan på dessa större scener betalar förlagen en avgift, ofta upp till 5 000 kronor per författare. Samtidigt som besökarna behöver köpa seminariekort för att gå och lyssna på de seminarier som sker bakom dörrar.

Författarna får inte betalt för att stå på scen under mässan. Vilket för en utomstående kan framstå som en aning märkligt med tanke på att exempelvis Författarförbundet alltid framhäver vikten av att ta betalt och inte dumpa priserna genom att framträda gratis i andra sammanhang.

Bokmässan 3.0 och bortom

Så om vi backar bandet och tänker att istället för att bara göra en uppgradering av föregående års Bokmässa, att fixa lite detaljer här och där som man alltid gör för att varje mässa ska bli bättre än den föregående, istället börjar från noll.

Eller inte noll. Det finns en stor och trogen publik som vallfärdar till och älskar Bokmässan. Besökare, författare och förlag gillar alla mässan. Även om vissa av ekonomiska skäl hyser en hatkärlek.

Men antag att du hade fått bygga upp Bokmässan på nytt. Skapa den optimala upplevelsen för alla medverkande – författare, förlag, läsare. Och alla andra besökare som bibliotekarier och lärare. Och andra utställare förutom förlagen. Och samtidigt skapa en hållbar affär för arrangörerna.

Hur hade du byggt då?

Jag tror att man måste utgå från besökarna. Hur ger vi dem bästa upplevelse i form av att enkelt kunna navigera på mässan? Nej, det är ingen som har koll på vilken hall som är vilken och förstår hur monternummer som A02:24 och B03:55 ska uttolkas. Det funkar bra internt, men för den som kommer till mässan en dag per år är det helt obegripligt.

Det gäller även upplevelsen av scenerna och författarsamtalen där. Ja, jag vet att det finns många förlag som älskar att ha dem i sina montrar men återigen, för besökaren blir det mest rörigt och högljutt och nästan lika omöjligt att hitta till som med monternumren.

Ur branschens perspektiv saknar jag också seminarier kring bransch- och framtidsfrågor som förlagen verkligen besöker. I år fanns det en keynote under Meg som riktade sig till förlagen men som inte lockade särskilt många förlagsmänniskor – eftersom dessa var fullt upptagna nere i montrar och mötesrum.

Jag ska inte sitta här och påstå att jag har en lösning på hur Bokmässan ska komma till 3.0 och bortom, men jag är rätt övertygad om att den i sin nuvarande form som självspelande piano riskerar att vara på väg in i en återvändsgränd. Och det med eller utan högerextrema utställare.

Som de säger i andra sammanhang: What would Google, Amazon or Apple do?