Allt fler inser tjusningen med att skriva tillsammans. En ny författarduo är Lisa Linder och Andreas Kundler, som skriver urban fantasy för slukaråldern.
I september 2017 släpptes den första boken i serien om landet Verdisia, Övergångarna, på Rabén & Sjögren. Serien utspelar sig i en urban fantasy-värld och är avsedd för åldern 9–12 år. Författarna bakom boken är Lisa Linder, författare och dramatiker, och skådespelaren Andreas Kundler (som bland annat setts i Sameblod och Gåsmamman) som nu debuterar som författare.
Bokbranschen år 2030 – hur ser den ut? Framtidsspaningar i Analysbrevet!
Allting började när Andreas fick en idé om att skriva en övernaturlig spionhistoria, ett slags kalla kriget-berättelse där järnridån gick mellan den levande världen och Andra sidan i stället för mellan öst och väst. Det skulle bli ett slags blandning av Bröderna Lejonhjärta och John le Carré.
– Men jag insåg att jag inte skulle ro iland med det på egen hand samtidigt som jag spelade teater och filmade, och frågade därför Lisa om hon ville vara med. Hon hade då större erfarenhet av skrivande än jag. Och jag har alltid gillat hennes stil och ton. För mig som kommer från teater passar det dessutom att jobba kollektivt, är van vid det och tycker det är roligt, berättar Andreas.
Lisa och Andreas lärde känna varandra för 25 år sedan när de spelade teater tillsammans och gick på samma förberedande skådespelarutbildning, Teaterverkstan. De är båda stora beundrare av Astrid Lindgren och har hämtat mycket inspiration från hennes böcker, men även från Maria Gripe och John Ajvide Lindqvist som de tycker är bra på balansen mellan vardagsverkligheten och det övernaturliga.
Andreas berättar att han alltid har älskat Bröderna Lejonhjärta, det en av de böcker från barndomen som han inte har kunnat släppa.
– Jag började fantisera om var Skorpan skulle bott idag om berättelsen utspelade sig i nutid, säger han. Och också om den där kampen som pågår i Nangijala spillde över gränsen till vår värld. Om man liksom förlängde det där avsnittet som är innan Skorpan återförenas med Jonatan i Körsbärsdalen … Vilka karaktärer skulle kunna befolka en sådan berättelse?
– För min personliga del har jag alltid fascinerats av tanken med parallella världar, som i Narnia-serien och Edith Nesbits böcker. Mycket av det jag skrivit tidigare bygger på den idén. Det är visserligen ett vanligt tema inom barnlitteraturen, men det gör det inte mindre spännande, berättar Lisa.
Idag ges det ut mycket fantasy för alla åldrar, inte minst för åldern 9–12. Intresset verkar onekligen finnas, men konkurrensen om läsarna är stor. Hur skapar man något unikt i det fantasymyller som finns på bokmarknaden?
– Vi ville att det skulle bli en rejäl och genomarbetad historia, en bok som tar några dagar att läsa men som man inte vill lägga ifrån sig. För det var sådana böcker vi själva gillade när vi var små. Inte en sådan bok som bara bygger på en situation, utan som målar upp en helt egen värld man kan träda in i, säger Lisa Linder.
Hon tillägger att det inte är säkert att Övergångarna sticker ut för det, men att hon och Andreas hoppas att det ska märkas att det ligger omsorg bakom.
– Plus att blandningen mellan spionroman och saga kan vara lite av en egen genre, säger Lisa.
En gemensam skrivprocess
Författare som skriver tillsammans är inget nytt påfund, de senaste åren har vi sett många framgångsrika kombinationer av författare, som exempelvis Mats Strandberg och Sara B Elfgren med sina Engelsfors-böcker, Åsa Larsson och Ingela Korsell med PAX-serien och författarduon bakom Lars Kepler. Men strategierna för att lyckas med ett gemensamt bokprojekt ser så klart olika ut.
Andreas och Lisa berättar att de först tillsammans kommer överens om ett händelseförlopp, varpå de skissar upp delar eller kapitel på varsitt håll. Sedan byter de och den andra får fylla på med text och redigera, i flera omgångar.
– Man får försöka vara så prestigelös som möjligt, skilja texten från sig själv så att man står ut med att den andra ”dödar ens darlings”, men ibland kan det vara svårt, säger Lisa.
– Till slut vet vi ofta inte vem som skrivit vad och då har det liksom uppstått en egen tredje röst, vilket är häftigt, för den rösten kan ingen av oss efterlikna på egen hand, säger Andreas.
På frågan om hur arbetsfördelningen ser ut svarar båda att de gör mycket gemensamt. Andreas har dock arbetat lite mer med berättelsens struktur, medan Lisa har tagit mer ansvar för det stilistiska.
– Andreas har beskrivit det som att han ställer upp julgranen och sedan klär jag den, berättar Lisa.
Övergångarna är den första delen i trilogin om landet Verdisia. Redan nu har författarna de övergripande ramarna för de två kommande titlarna klara för sig, men mycket arbete återstår.
– Och det är bra, för då finns både en tydlig riktning men ändå mycket kvar att upptäcka och hitta på under resans gång, säger Andreas. Problemet hittills har inte varit bristen på idéer utan snarare att skära ner alltihop till rätt nivå, så att det både stämmer överens med förra boken och samtidigt bjuder på något helt nytt!
– Att vi är två gör ju att vi åtminstone inte får skrivkramp samtidigt, säger Lisa. Om den ena har svårt att hinna kan den andra ta ansvaret för skrivandet ett tag, och tvärt om. När den ena har idétorka kan den andra rycka in. Det är lättare och roligare att ha någon att bolla idéerna med än att bestämma allt själv, även om det innebär en viss kontrollförlust …
Bokbranschen år 2030 – hur ser den ut? Framtidsspaningar i Analysbrevet!
