Fotografen Leif Milling tävlar i World Cook Book award

På lördag tävlar jämtländska mathistorier om att bli bästa kokboken i världen. Under flera år har Leif Milling på nära håll följt ett jaktlag med kameran och samlat både deras historier och recept.

Med kokboken Älgkött och Peran tävlar fotografen Leif Milling i World Cook Book Award som avgörs i Kina nu på lördag. Med boken sätter han den Jämtländska matkulturen på kartan men gräver också djupare i historierna som finns bakom recepten.

– Jag har pratat så mycket om Älgkött och Peran nu att jag skulle vilja berätta om den ur en annan infallsvinkel, säger Leif när vi talas vid.

Han hummar lite och ställer frågan om var han ska börja högt för sig själv innan han säger:

– Jo så här: jag är fotograf till yrket. I det jag gör vill jag skildra människorna och berätta om intressanta möten. Det är den typen av berättelser som Älgkött och Peran är.

Bakgrunden till Älgkött och Peran startar egentligen för ganska många år sen. Under tidigt 80-tal flyttade Leif från Ånge till Gimdalen ett bondesamhälle långt bort från där söndagsmiddagarna var uppklädda tillställningar med en kotlett på tallriken.

– Jag hade så klart flyttat på grund av en flicka och hon var dottern på en stor gård, säger Leif och skrattar lite. Det är en helt annan kultur här uppe med massor av mat – istället för den där enda kotletten serveras här 38 kotletter ur en jättelik stekgryta. Vid det matbordet hamnade jag.

I den nya miljön förstod Leif snabbt att jakt både var väldigt viktig och upptog stora delar av tillvaron för människorna. Själv höll han dedikerat på med flugfiske men blev inte expert på vare sig krokar eller spön – istället var det människorna han träffade och deras historier som blev hans område.
Gården där svärmor och svärfar bodde var präglad av jakt – bokstavligt. Berättelserna från skogen var många och hemmet pryddes med uppstoppade älghuvuden och andra troféer.

– Som fotograf var det en guldgruva att få sitta med och lyssna på dessa gubbar med bössa, säger Leif. Det var min inträdesbiljett i jaktlaget.

Det är många större och mindre händelser under tidens gång som lett Leif fram till Älgkött och Peran och varje pusselbit fyller sin funktion. År 2000 fick Leif Hans Lidmans stipendium för sina skildringar av flugfiske. Upptakten var hans tidigare arbete som fotograf åt förlag tillsammans med skribenter som gjorde texterna.

– Jag tänkte att jag ville göra en bok själv, säger Leif. När jag fick stipendiet förstod jag att jag kan det här och sedan dess har skrivandet blivit ett sorts extraarbete jämte fotograferandet. En kompis till mig – Fredrik Andersson – var tv-kock och jag började arbeta som matfotograf åt dem strax där efter. En dag ringde Fredrik och sa: “Nu ska vi göra en världsbok”. Några forskare hade studerat mat och cancer och istället för en avhandling ville de göra en kokbok om mat som förebygger sjukdomen. Det gjorde vi och 2013 vann vi Sveriges bästa kokbok i kategorin hälsa för kokboken Matfrisk.

I arbetet med Matfrisk lärde Leif känna formgivaren Lena Andersson som även formgett Älgkött och Peran.

– Man letar efter folk man tycker om att jobba med, säger Leif. Sen gör det inget om de är bra också och det är Lena.

I Älgkött och Peran porträtterar Leif jägarna. Recepten i boken är deras egna som hängt med under en lång tid och initiativet till boken kom också från dem själv. De frågade Leif om inte han kunde tänka sig att göra en bok och efter det växte idén.

– Lena sa att det här måste vi göra, berättar Leif. Det finns mycket värme, kärlek och närhet i bilderna jag tagit och jag har bra människor runt omkring mig som jag jobbar med. De kan säga “Gör om den där – det ser ju inte ens gott ut.” och så gör man det. Det är ingen slump att detta uppmärksammas. Det har tagit trettio år av fotograferande för mig att nå hit. Och jag gör det av intresse utan deadlines.

Scen från arbetet med boken.

Leif betonar återkommande alla människor som funnits och finns runt omkring honom under samtalet. Redan tidigt i sin yrkeskarriär hade han en stor respekt för de som fotograferar mat. Han åkte till London för att gå som elev hos en matfotograf och insåg hur svårt det kan vara och vilken konst det är att utföra. Bilderna till Älgkött och Peran är tagna under flera tidsepoker och är både analoga och digitala. De nyare fotografierna har Leif tagit med en digital Phase One mellanformatkamera som en kontakt på Skandinavian foto sponsrat med.

– Trygghet är när bildmaterialet är bra, säger Leif. Rent tekniskt kan det ibland vara komplicerat men det handlar bara om intresse och bra hjälp. Sen får man ta en och annan smäll och göra om några bilder.

Boken är tryckt i två upplagor a 2000 ex som båda är slutsålda och en tredje är på gång. Genom tidigare uppdragsgivare har Leif fått sponsorer som gått in med finansiellt stöd till boken.

– Det hänger ihop med mitt namn, säger Leif. Jag har mycket branschvana och både jag och Lena insåg att vi haft många skogsbolag som kunder tidigare. Vi gick till bolagen och erbjöd dem köpa några exemplar av boken mot att de får ha sin logga med. Tryckeriet vi använt är ett mediahus så de är duktiga på att figurera på nätet och på så vis har de kunnat marknadsföra boken.

Älgkött och Peran kvalade in till World Cook Bookaward efter att ha vunnit i Svenska matakademiens kategori för bästa livsstilslitteratur. Leif kommer inte att kunna närvara vid priscermonin och även om han hoppas på vinst ser han en seger bara i att delta:

– Oavsett hur det går i tävligen så ger den status, säger Leif. Jag har aldrig fått någon bok översatt men tänker att engelsk version skulle passa bra i exempelvis USA där det finns många svenska ättlingar som kan intressera sig för svensk matkultur.

Läs även: Norrländsk cocktailbok tävlar i internationella Gourmand Awards