Den ryska fascismen har rest sig, hävdar Nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj – som tycker att Europa saknar idéer för hur man ska möta världsordningen.
– Jag vet själv inte om jag förmår formulera mig om de nya tiderna. Men jag försöker, säger hon.
På den belarusiska frihetsdagen befinner sig Svetlana Aleksijevitj i Sverige, där en gestaltad läsning av hennes “Tiden second hand” hålls på Dramaten. Boken är sist ut i hennes storslagna projekt “Utopins röster”, där hon förklarar Sovjetmänniskan och vad som uppstod i vakuumet efter kommunismen.
Märkligt nog är den till och med mer aktuell än när den gavs ut 2013: Svetlana Aleksijevitj konstaterar att hennes böcker “vägrar bli historia”.
– Som författare gillar jag det, men som humanist är det svårt att inget förändras till det bättre. De processer som jag bevittnade, när man sökte den fasta handen, att Stalin skulle återuppstå — nu ser vi att det händer. Fascismen reser sig igen och Putin är ett slags Stalin för vår tid.
99 % av Boktugg är gratis att läsa. Regelbunden läsare? Stötta oss gärna genom att prenumerera.
Om Belarus
Från exilen i Berlin skriver Svetlana Aleksijevitj nu en bok om händelserna i Belarus 2020, då ledaren Aleksandr Lukasjenko utropade sig till segrare i valet, och massprotester utbröt.
Situationen har blivit mer komplicerad sedan den fullskaliga invasionen av Ukraina, säger hon. Men medan belarusiers motstånd lever mot Lukasjenko protesterar ryssarna knappt mot Putin, och Svetlana Aleksijevitj tror att det beror på en djupt rotad imperialism.
– Massans beställning var att Ryssland skulle resa sig från knäna och det enda sättet de kunde göra det på, utifrån den imperialistiska tanken, är krig.
Stödprenumeration. Boktugg Mini (från 10,42 kr/mån) ger tillgång till vissa premiumartiklar.
När kommunismen bröt samman försökte väst erbjuda sin egen samhällsmodell, men kapitalismens konsumism fyllde inte tomrummet, hävdar Aleksijevitj. Nu försöker Donald Trump medla fred i Ukraina som “en affärsman”, och de 9 000 miljarder kronor EU lägger på ett gemensamt försvar ger inget hopp.
– Det är det gamla svaret. Det är det man alltid har gjort – man rustar upp. Det finns inga nya idéer kring hur man ska bygga framtiden.
Ängsliga
Själv förebrår hon sig själv och de intellektuella för att inte ha förstått innebörden av Tjetjenienkriget 1994. Dagens utveckling började där, menar hon.
Även nu har litteraturen och kulturen ett enormt viktigt uppdrag, anser Svetlana Aleksijevitj. Men i dessa “förvirrade tider” har hon haft det svårare att intervjua människor.
– De är osäkra på precis allt, de är ängsliga. Och ängsligheten kan sluta hur som helst, det kan sluta med ett stort världskrig.
Hon skriver vidare på sin bok, vars titel kommer från en dikt av poeten Konstantinos Kavafis; “I väntan på barbarerna”.
– Tyvärr tror jag att utvecklingen går åt det hållet.
Text: Elin Swedenmark/TT
Fakta: Svetlana Aleksijevitj
Född: 1948 i Ukraina med en far från Belarus och en mor från Ukraina.
Aktuell: Dramaten.doc ger en gestaltad läsning av “Tiden second hand” 25 mars, och Svetlana Aleksijevitj samtalar sedan med Dramaten.docs konstnärlige ledare, författaren Dmitri Plax.
Karriär: Har arbetat som lärare och journalist. Debuterade som författare 1985. I livsverket ”Utopins röster” ingår fem dokumentära böcker, som inleddes med “Kriget har inget kvinnligt ansikte” (1985), om kvinnorna som stred för Röda armén under andra världskriget. Ingår gör också “De sista vittnena”, (1985), “Zinkpojkar” (1990), “Bön för Tjernobyl” (1997) och Tiden second hand (2013), om Sovjetunionens fall.
99 % av Boktugg är gratis att läsa. Regelbunden läsare? Stötta oss gärna genom att prenumerera.
Hon är flerfaldigt prisbelönad, bland annat med Svenska Pens Tucholskypris, Triumphpriset, Leipzigbokmässans litteraturpris, Kapuścińskipriset och Tyska bokhandelns fredspris (2013). 2015 fick hon Nobelpriset i litteratur.
