Läskrisen hävs inte om skönlitteraturens ställning inte stärks på skolor och lärarutbildningar. Det hävdar ett 70-tal litteraturvetare och lärarutbildare från landets lärosäten i ett upprop.
Regeringen har den senaste tiden satsat på både inköp av böcker till skolor och bemannade skolbibliotek för att få landets barn att läsa mer.
Men allt görs bakvänt, hävdar Anna Nordlund, docent i litteraturvetenskap och lektor i didaktik vid Uppsala universitet. Hon är en av 70 litteraturvetare och lärarutbildare som nu protesterar mot skönlitteraturens låga ställning, i ett upprop i Expressen.
I regeringens lärarutbildningsutredning som släpptes i december, nämns bildning och skönlitteratur inte alls medan läs- och skrivinlärning nämns över 150 gånger.
– Utredarna har haft ett ensidigt fokus på att stärka den basala läs- och skrivinlärningen. Men man måste ju komma vidare från det så att barn och unga blir litteraturläsare, det är det som är nyckeln, säger Anna Nordlund.
En brist
Skönlitteraturens ställning i den svenska skolan är svag. Eleverna behöver mer strukturerad undervisning, fler inspirerande texter och litteratursamtal, säger Anna Nordlund. Läslistorna som togs fram av Skolverket och Kulturrådet är en bra början, anser hon.
– Men mina lärarstudenter kan inte självklart undervisa på Katitzi eller Kulla-Gulla, de behöver stöttning och handledning.
Läsupplevelser nyckeln
I nuläget behandlas den skönlitterära läsningen ofta som ett redskap för att skapa bättre ordförråd och träna avkodning. Men Anna Nordlund framhåller att de starka litteraturupplevelserna måste ses som målet, inte medlet.
– Får barn och unga det i förskolan och skolan blir de litteraturläsare själva. Då får de mängdträningen, ordförrådet och uttrycksförmågan.
Text: Elin Swedenmark/TT
