Theodor Pipping debuterar med boken Lavaströmmen

Författaren Theodor Pipping släpper boken Lavaströmmen. Foto: Laurent Simon.

Jag växte upp i södra Stockholm, och var alltid på jakt efter stora upplevelser som kunde tänja på gränserna för vad som är möjligt. Som vuxen växte en fascination för hjärnans och medvetandets mysterier, vilket ledde mig till en mastersexamen i neurovetenskap. Det är detta jag vill utforska i sitt skrivande; de sinnesvidgande erfarenheter och starka känslor som formar vår förståelse av världen och oss själva.

Samtidigt vill jag hitta på nytt. Förmedla saker som vi aldrig kommer kunna uppleva. Undersöka solens yta, långväga planeter, dolda platser på havets botten, människornas existens ur ett perspektiv från andra varelser. Om mina böcker lyckas göra detta, om mina läsare känner dessa känslor, och samtidigt får uppleva någonting de aldrig någonsin skulle kunna, då har jag lyckats med det jag vill åstadkomma.

Jag heter Theodor Pipping, är född 1990 och kommer från Stockholm men bor i Schweiz. Jag hoppas verkligen att du ska tycka om mina böcker.

Lavaströmmen : eller mot verklighetens gräns

Lavaströmmen : eller mot verklighetens gräns

I en värld långt under havets yta, avskärmad och isolerad under tjocka lager av vulkanrök, lever en ras intelligenta varelser - nuer. Klora och Deaza är två av dessa varelser, den ena lever ett nomadiskt liv med sitt stim och den andra kommer från en högteknologisk, svärmande metropol. Läs mer »

info@boktugg.se

Gör som ...

… och alla våra andra sponsorer som stöttar oss ekonomiskt. Vill ditt företag bli sponsor? Kontakta sales@boktugg.se för mer information. Privatpersoner och mindre företag som vill bidra swishar valfritt belopp till 123-483 18 71 (klicka här för QR-kod) eller med andra betalmedel.

Relaterade nyheter

C N Persson med ny urban fantasy

Anton är lyckligt nyförälskad i flickvännen Nora. Men varför dras hans ögon då mot Sandy gång på gång? Han är inte intresserad av henne. Inte egentligen …

Sten Velander med en ny humoristisk spänningsroman

Henry har accepterat att tiden som bårhusansvarig är över. Rastlösheten är påtaglig och han är redo för nya utmaningar i livet. Att hantera döda känns som en trygghet och då är valet av sysselsättning självklart.