Häxprocesserna utgjorde de första spadtagen i bygget av den moderna staten, hävdar den uppmärksammade danska författaren Olga Ravn. I “Vaxbarnet” skildrar hon hur kvinnors gemenskap började stämplas som farlig.

Det har forskats mer om sill än om människor som bränts på bål, säger Olga Ravn förundrat på ett svenskt kafé. I sin nya bok Vaxbarnet ville hon lyfta fram 1600-talets häxprocesser, men utan anspråk på att veta vad de drabbade kvinnorna tänkte.

Alltså ger hon ordet till ett vaxbarn – ett slags skandinavisk voododocka. Via den skildrar hon den ogifta adelskvinnan Christenze Kruckow och hennes väninnor, som dömdes till döden för häxeri.

– Dockan är en berättare som å ena sidan har upplevt det historiska men å andra sidan inte riktigt förstår det. Jag tänkte att den positionen kan jag ha, säger hon.

Kvinnlig gemenskap

Olga Ravn hyllades för Mitt arbete som kom 2021 där hon skildrade sin egen förlossningsdepression. Efter två födslar började hon fundera över bristen på kvinnliga gemenskaper – och på varför lojaliteten med kärnfamiljen alltid kom först.

– Det var en transcendental upplevelse att föda, det som mest utvidgat mitt medvetande. Det är filosofi, poesi och religion – som sen blir till fucking blöja och kaffe. Den kontrasten är våra villkor. Så Vaxbarnet är en förlängning av ”Mitt arbete”, för det handlar om historien om kvinnors gemenskap.

Med tre lagar ville makten i Danmark skapa en protestantisk stat på 1600-talet, hävdar Olga Ravn. Kungen kriminaliserade trolldom 1617 och förbjöd samtidigt lössläppthet och lyx. Vid samma tid skiftade orden för bästa väninna betydelse – “god sibling” blev “gossip”, skvaller, berättar Olga Ravn menande. Kvinnor i grupp ansågs hotfullt – ett av de tyngsta vittnesmålen mot Krukow var en fiskare som såg henne “göra något tillsammans” med andra kvinnor genom ett fönster.

– Vi tror att häxprocesserna var medeltidens sista suck, men jag tror vi ska se dem som de första spadtagen på den moderna staten. För mig är processerna inte något i det förgångna, säger Olga Ravn, som menar att hotet om straff hänger kvar:

– När kvinnor börjar avvika för långt från kärnfamiljen kommer “prästen”.

Förstå våldet

Som tillägg till de formella historiska källorna har Olga Ravn också slukat böcker med folkmagi, där det till exempel finns instruktioner på hur man blir osynlig.

– Det har ju aldrig skett, så vad är textens funktion? Jag tänker på det som dikter, jag hittade en hel litterär tradition. Det var väldigt viktigt för mig att gå i dialog med den.

Hon har också känt ett “djupt behov” att förstå det brutala våldet mot kvinnorna, i en kontrollerad miljö.

– Det kan man göra i litteraturen.

Text: Elin Swedenmark/TT

Fakta: Olga Ravn

Född: 1986

Bor: I Köpenhamn

Familj: Man och två söner, 4 och 8 år.

Bakgrund: Debuterade 2012 med diktsamlingen Jag äter mig själv som ljung. De anställda (2018) hamnade på korta listan till International Booker Prize och nominerades till The Ursula K Le Guin Prize for Fiction och National Book Award. Romanen “Mitt arbete” (2021) tilldelades Politikens Litteraturpris och ledde till uppdateringar av Danmarks föräldraledighetslag.

Vad läser du: “Jag har en skräckperiod. Så jag har med stor glädje läst Daphne du Mauriers ‘Fåglarna’ och så har jag läst en fantastiskt bra belgisk bok som heter ‘Hon som aldrig kände männen’ av Jacqueline Harpman. Och ‘Åsnans år’ av Athena Farrokhzad.”