Författarförbundet vill se rättvisemärkta ljudböcker

Författarförbundet kommer med ett ovanligt konkret förslag till hur författare ska få bättre ersättning för ljudböcker: En rättvisemärkning inte olikt Fair Trade för exempelvis bananer.

Det är i Dagens Nyheter som Författarförbundets ordförande Anja Gatu får förklara författarnas perspektiv på djupet. Hon sätter bland annat fingret på utmaningen i att ljudboken (som ger ersättning i nivå med sekundärformatet pocket) går till att i många fall vara det primära formatet.

Som Boktugg tidigare förklarat och som Gatu nu gör för DN:s läsare så är det kanske framför allt barnboksförfattare som kommer i kläm eftersom ersättningsmodellen i streamingtjänsterna är timbaserad. Barnböcker har få sidor vilket ger få timmar och i värsta fall mindre än en krona i royalty till författaren per lyssning. Även om barnböcker lyssnas om flera gånger så är det många barnboksförfattare som tappar intäkter jämfört med pappersböcker.

– Diskrepansen mellan formaten blir här enorm. Det är direkt skamligt. Det är därför som vi har börjat titta på en alternativ modell. Vår modell är hållbar och rättvis och ser till att de som skapar innehållet får en skälig ersättning, säger Anja Gatu till DN.

I samband med Bokmässan i Göteborg ska Författarförbundet presentera sin modell. De menar att det är en förhållandevis enkel sak att bygga en rättvisemärkt plattform för ljudböcker med tillhörande app. Enligt Anja Gatu finns de tekniska förutsättningarna såväl som de juridiska.

– Men vi som förbund kan inte inte starta ett företag och bygga plattformen. Med presentationen hoppas vi att någon där ute ska nappa på vår idé, säger Gatu till DN.

Boktuggs analys

Det är glädjande att Författarförbundet lägger fram ett förslag som går att diskutera. Det påminner lite om vad jag skrev i en krönika i nyhetsbrevet i januari i samband med bråket mellan Storytel och Word Audio om ersättningsnivåerna:

”Det är inte utan att man som förlag drömmer om snällare återförsäljare. Kanske det här öppnar för en konkurrent, streamingtjänsten Fairplay som publikt listar sina inköpspriser.”

I DN-intervjun jämför Anja Gatu med andra rättvisemärkta produkter: ”Förhoppningsvis kommer läsarna att göra det rätta valet när de känner till skillnaden. Precis som när de står i butiken och väljer mellan vanliga och rättvisemärkta bananer.”

Det är en intressant parallell. Fair Trade är en etablerad märkning och det går helt klart att skapa en märkning för ljudböcker som innebär en miniminivå på ersättningen. En stor utmaning ligger fortfarande i jämförelsen mellan barnböcker och vuxenböcker. Det kan ju inte gärna kosta lika mycket att lyssna på en bok som är 45 minuter och en som är 20 timmar.

Teoretiskt skulle man kunna tänka sig att den som vill lyssna på ljudböcker som ger en rättvis ersättning till författare kryssar i detta som ett val på sitt abonnemang och accepterar att det är dyrare. Ungefär som man kunnat göra på elavtal för att enbart få grön el och då betalat några extra öre per kWh. Med skillnaden att här kanske det ska dubbla priset på abonnemanget.

Hur ska det fungera i praktiken vid beräkningen av vilka lyssningar som ska få högre ersättning och knyta detta till rätt titel? För befintliga aktörer att bygga in en beräkninggsnurra för det, känns inte som ett IT-projekt de kommer att prioritera. Och att de skulle erbjuda en högre ersättning för alla sina titlar, och därmed höja priset för alla sina kunder – det känns mindre sannolikt.

Återstår alterantivet att en ny aktör kliver in och satsar på att det finns tillräckligt många som vill betala mer för att läsa och lyssna på böcker digitialt. Som i sin kalkyl utgår ifrån ett högre pris per timme och kanske en konstruktion för att ge lite bonus till de kortaste böckerna (även om vi vet att det tidigare ledde till att förlagen försökte anpassa längden på sina ljudböcker så att de fick maximal ersättning) som utöver barnböcker även kan vara vissa fackböcker, noveller, poesi eller litterära romaner.

Vad är en rimlig nivå och vad leder det till för pris för slutkonsumenten?

Men lek med tanken att en ny streamingtjänst, vi kan kalla den Fairplay, lanseras. Den bygger på att du köper timmar och fyller på ditt konto. Timmarna kostar 9,95 kr styck. Tjänsten skickar sedan 50 % till förlaget och behåller resten för att finansiera drift och förhoppningsvis även vinst.

Minus moms skulle förlaget då få 4,69 kr per timme ljudbok och med dagens normala nivåer skulle författaren få en fjärdedel av detta, alltså 1,17 kr/h. Vilket är ungefär dubbelt så mycket som de får idag med ett standardavtal och kanske 25-30 % mer än de bästa avtalen).

Lyssnarna (och eboksläsarna) skulle alltså betala 99,50 kr för en normallång ljudbok på 10 timmar. Den som lyssnar 100 timmar i månaden skulle betala 995 kr.

En del skulle förstås tycka att detta vore fullt rimligt för att välja det rättvisemärkta alternativet. Men i den andra änden av skalan har vi de som idag tycker det är alldeles för dyrt att betala 169 kr för 100 timmar i månaden och istället fyller ut potten genom att låna gratis (skattefinansierat) på biblioteket.

Ska en sådan här tjänst kunna erbjuda rabatter måste de tas av återförsäljarens marginaler. Det blir ju inte så rättvist ifall ersättningen sjunker när kunden köper 100 timmar för 795 kr.

Skulle Fairplay kunna överleva? Dels få tillräcklig volym för att täcka kostnader för kundtjänst, drift osv så att den inte går back. Dels kunna locka så många kunder att det faktiskt gör skillnad för förlag och författare. Det är ju ett dilemma med andra märkningar som Fair Trade, KRAV och Svanen. Det är långt ifrån alla kunder som vill eller anser sig ha råd att betala mer för en vara som uppfyller samma behov.

En konkurrensfördel skulle förstås vara att författare kan påverka sina förlag att antingen släppa deras ljudböcker eklusivt på Fairplay eller tidigare än hos konkurrenter. Men det förutsätter att den har tillräckligt många abonnenter för att en begränsning av distributionen inte påverkar försäljningen negativt. Vilket är en stor risk.

Kanske skulle Fairplay komma att präglas av ett utbud med fler barnbokstitlar samt romaner som inte är genrelitteratur samt en del fackböcker. Lite samma sortiment som varit den fysiska bokhandelns styrka på senare år.

Det är ett intressant förslag som underlag för en fortsatt diskussion.