Christina Eriksons romance-serie Svartåsviten, om de kvinnor som tidigare bott på och drivit Svartå herrgård, blir framöver än mer pulshöjande när spänningselementet i en ännu större utsträckning än tidigare får dela plats med romantiken. Den historiska dramatiken ger perspektiv till kvinnornas kärlek till Svartå.
När Christina Erikson för två år sedan annonserade att hon skulle skriva en 21 delar lång romance-svit, och därmed lägga ytterligare en genre till den krimplattform hon byggt sitt författarskap på, såg hon fram emot att starta något nytt. Men redan när hon skrev den första delen hade hon svårt att till fullo anamma alla ingredienser i en romanceberättelse, och lika svårt att utelämna spänningselementen hon var van vid från krimböckerna.
Bokbranschen år 2030 – hur ser den ut? Framtidsspaningar i Analysbrevet!
När den tredje boken i sviten släpps i höst kommer läsarna att hitta ännu mer spänning än i de två första.
Hur blev det så här?
– Att ge mig in i det här och försöka lära mig den här genren har varit otroligt utmanande och har fått mig att utvecklas som författare. Det är det jag vill, att hela tiden sträva efter att bli bättre, att bredda mig och min publik. Men jag har ju en fäbless för att ta livet av folk, jag kan inte låta bli, och det kanske inte är så himla romantiskt.
Med Svartåsviten har hon nått nya läsare utöver de som lärt känna henne via hennes mer råa krimromaner.
– Jag är jätteglad för de nya läsarna, jag märker att jag nått en ny läsekrets. Spannet i ålder har också vidgats, jag möter alltifrån 14-åringar till damer på 85 år som uppskattar det här. Men jag har fått kommentarer om att romance är det inte.
Att läsaren inte skulle följa med karaktärerna in i sängkammaren var Christina tydlig med från början. Hon tycker inte om att läsa sexscener och ännu mindre att skriva dem.
– Jag fick slåss lite för att slippa sexet, jag fick bli lite arg där.
Även om sexscenerna inte är något absolut krav för en romancebok är det andra aspekter som gör att Christina inte följer mallen.
– I en romance är det hans och hennes perspektiv hela tiden. Man pendlar mellan de två och det är egentligen bara två personer man möter i perspektiven. Det är väldigt mycket fokus på det inre känslolivet och de stora känslorna, men inte så mycket på vad som händer runtomkring. Jag är intresserad av båda sakerna, yttre händelser påverkar så mycket av vad det är vi faktiskt känner och tänker. Det är omöjligt att gå genom livet utan att påverkas av det som händer runt oss.
Christina kan inte låta bli att skriva in dramatiska händelser i omvärlden, det tillsammans med korta kapitel där fler personer får komma till tals, skapar ett driv i berättelserna som hon tycker om, men som inte är vanligt i romance. De korta kapitlen gör att läsaren inte får vara kvar i ”ältandet i det inre känslolivet”, som Christina beskriver det, och lyckliga slut är det inte heller alltid i hennes böcker.
Det finns ännu en aspekt till att avstå från sängkammarscenerna, sedan hon flyttat in på Svartå herrgård har hon kontaktats av levande släktingar till de som bott eller arbetat på herrgården och med det kommer ett visst ansvar att skildra kvinnorna med respekt och värdighet.
– Helheten av de här böckerna är nog det viktigaste jag kommer att göra under min författarresa. Det är så mycket mer än fiktion, det handlar inte bara om mig själv utan om andra människor. Jag vet inte hur deras kärleksliv såg ut och att helt plötsligt börja beskriva när de har sex, det känns inte rätt.
När det gäller att skildra andra händelser på Svartå är det lättare för Christina, hon har mycket material i form av bland annat bilder, brev mellan adelskvinnor och berättelser av människor med anknytning till herrgården. De historiska händelserna är betydligt lättare att använda i böckerna.
– När de presenterades för förlaget var böckerna ganska krimmiga faktiskt, men tillsammans med förlaget tog de en inriktning mot romance, och sedan har spänning smugit sig in mer och mer igen.
Men läsarna kommer ändå att känna igen sig i den ”historiska roman med romantik och spänning” som Svartå-sviten utvecklats till. Synopsis till alla 21 delar var klart redan från början och behöver inte ändras.
– Jag har fått väldigt bra respons från de allra flesta läsarna. Men det är väl det där då att det inte är någon romance.
Christina har svårt att hålla sig i fåran och gör gärna utvikningar till både höger och vänster. Det handlar mycket om vad hon vill och behöver skriva. Vad hon gläds åt att skriva.
– Jag har väl förstört för mig själv. Men jag har ju mycket roligare.
Bokbranschen år 2030 – hur ser den ut? Framtidsspaningar i Analysbrevet!
