Det finns ett stort sug efter dokumentära berättelser – men sakprosan har det tufft. Den nya litteraturfestivalen Sakligt sätter fokus på sakprosan och dess utmaningar.

I skönlitteraturen fortsätter autofiktionen att attrahera läsare, i poddar och tv-serier lockar dokumentärt upplagda berättelser till lyssning och strömning. Därför kan det tyckas märkligt att försäljningen av sakprosa fortsätter att minska. Den nya tredagarsfestivalen Sakligt startade delvis för att belysa detta motsägelsefulla faktum.

Helt ny festival

Författaren och redaktören Magnus Linton, som är knuten till Institutet för framtidsstudier, ingår i programgruppen. Han tror att sakprosans kris till viss del kan bero på ett minskat utrymme på tidningarnas kultursidor.

– Sakprosaböcker får färre recensioner och får en författare ingen resonans finns det ingen anledning att skriva.

Besökarna på festivalen kommer bland annat att kunna lyssna på samtal om gängvåld, krigen i Ukraina och Gaza, självmord och brinnande klimatfrågor.

– Målet är en skärpt diskussion om relationen mellan fakta, verklighet och gestaltning och om den litterära sakprosans roll i demokratin. Vi lever i en ”storytellingvåg” som på många sätt är problematisk, säger Magnus Linton.

En demokratifråga

Vår samtids jakt på autenticitet påverkar inte bara litteraturen som sådan, utan hela samhället, menar Magnus Linton: medieutvecklingen, det kollektiva samtalet och i slutänden också demokratin.

– Det finns en enorm kommersiell och politisk efterfrågan på ”dokumentära” eller ”verkliga” berättelser. Samtidigt blir dessa begrepp allt mer urvattnade. Visst finns kalla fakta, men nästan all fakta behöver en berättelse för att få mening. När den berättelsen ges skapas nya verkligheter.

TT: På vilket sätt?
– När fakta och berättelse sätts ihop behandlar man inte bara händelser – man skapar dem också. En biografi om en känd person påverkar vår kollektiva bild av den personen. Bilden av det verkliga blir en del av det verkliga. Det är egentligen trivialt, men behöver diskuteras och förstås bättre.

Den viktiga självkritiken

I en tid av faktaresistens och ”fake news” är det också extra viktigt för sakprosaförfattare att anta en självkritisk hållning, menar Magnus Linton.

– Ofta lanseras en bok, en podcast eller en dokumentärfilm som den ”sanna” berättelsen om något – i bestämd form. Men det är viktigt att minnas att ingen berättelse någonsin är den kompletta och slutgiltiga.

Text: MATS ALMEGÅRD/TT

Sakprosa

Sakprosa är texter skrivna för att förmedla fakta. Exempel på sakprosaböcker är reportage, historia, biografier, läromedel, debattböcker, populärvetenskap och reseskildringar.

Litteraturfestivalen Sakligt

Arrangeras av kulturcentret Rikstolvan, Institutet för framtidsstudier och Linnéuniversitetet och pågår i tre dagar: den 2–4 augusti. Bland annat kommer övergripande frågor som sakprosans roll i den gemensamma bildningen och hur vittnesskildringar förmedlas i sakprosa att diskuteras. Men det blir också mer specifika programpunkter som hur exilryska författare skildrar Putins Ryssland och hur det digitala bildskapandet blir politiskt i rapporter från Gaza och Ukraina.

Bland de medverkande märks: Gellert Tamas, Åsa Wikforss, Gudrun Schyman och Christian Rück.