Hasselbladstiftelsen tillkännager årets fotobokstipendiater: Signe Fuglesteg Luksengard, Simon Mlangeni-Berg och Mårten Lange. De belönas med stipendier på 50 000 kr, 30 000 kr respektive 20 000 kr.
Fotobokstipendierna syftar till att stödja och utveckla fotoboksutgivningen i Norden, medan naturfotostipendiet, inspirerat av Victor Hasselblads naturintresse, främjar fotografiska undersökningar av natur, landskap och miljö. Ivar Hagren och Weronika Bela får årets naturfotostipendium på 100 000 kronor.
Bokbranschen år 2030 – hur ser den ut? Framtidsspaningar i Analysbrevet!
Mer intressant ur ett bokbranschperspektiv är då de tre stipendiaterna som får pengar för fotoboksprojekt:
Signe Fuglesteg Luksengard tilldelas stipendiet på 50 000 kr för bokprojektet dia’fragma
Boken dia’fragma är en spännande utforskning kring fysiska upplevelser av fotografi i bokformat. Utgångspunkten är erfarenheter av förändringar, minnen och andning.
– Jag utforskar om fotografiet kan fånga det som är osynligt för ögat, som känslan av att andas in, hålla andan och andas ut igen. Känslan av att hålla fast vid någon och sedan släppa taget. Diafragman är muskeln där det psykiska påverkar det fysiska, som att hålla sig uppe och hålla andan kan orsaka kroppsliga reaktioner och spänningar i kroppen. Boken är skapad för att man ska kunna andas med den och gå från att vara vikt till att veckla ut sig, säger Signe Fuglesteg Luksengard i ett pressmeddelande.
Signe Fuglesteg Luksengards närgångna, detaljrika och ofta abstrakta skildringar av växter, vätskor, hud, textilier eller ljus presenteras som tunna, lösa blad i olika storlekar. I stället för att följa en strikt kronologi uppmuntras läsaren att ändra ordning på bilderna och skapa en egen personlig läsning av materialet. Metoden förstärker samtidigt konstnärens ambition att gestalta minnen och hur vi minns; saker flyter ihop, flyttas om och bleknar.
Att bläddra i den här boken är som en koreograferad dans där kombinationen av taktilitet och det fotografiska berättandet skapar en fysisk upplevelse som är personlig och allmängiltig på samma gång. Det är en engagerande undersökning av boken som form, där den intelligenta gestaltningen är avgörande för läsupplevelsen.
Simon Mlangeni-Berg tilldelas stipendiet på 30 000 kr för boken Till världens bästa pappa
Till världens bästa pappa av Simon Mlangeni-Berg är ett 13 år långt projekt och resultatet av flertalet försök att i bokform berätta den komplexa historien om en sons såriga relation till sin far.
Mlangeni-Bergs pappa gick bort 2008 efter att ett eskalerande missbruk hade tagit över hans liv. Tre år senare gör fotografen ett första försök. Det blir en liten dokumenterande bok över pappans hem med alla sina lämningar och minnen. Men boken ’dög inte’ – och med dessa kortfattade ord får läsaren en antydan om faderns och sonens relation. Några år senare försöker han igen. Boken kommer nästan till tryck, innan tvivlet tar över. Vintern 2022 görs en tredje bok, nu full med anteckningar och kollage. Den tryckts men visas aldrig upp för någon. Samtliga försök dokumenteras och utgör grunden för Till världens bästa pappa.
Boken är som en rysk docka full av tvivel, självdestruktivitet, sorg och saknad där olika versioner, analyser och förhållningssätt till berättelsen presenteras helt öppet. I de många böckerna som utgör denna bok möter läsaren olika versioner av författaren, men också olika pappor. En överhängande fråga som boken kretsar kring är om den här typen av berättelser ens går att berätta men också om det någonsin går att nå tillfredsställelse med sitt konstnärliga arbete.
Mårten Lange tilldelas stipendiet på 20 000 kr för boken The Palace
I The Palace utforskar Mårten Lange arkitekturens roll som behållare av minnen, känslor och gemensamma föreställningar. Boken tar utgångspunkt i ett minnespalats – en teknik utvecklad innan boktryckarkonsten för att memorera stora mängder information. Lange har skapat en visuell labyrint i palatset där varje fotografi fungerar som en dörr till olika tidsepoker och känslomässiga tillstånd.
Bokens struktur och layout förstärker känslan av en labyrint, där läsaren bjuds in att navigera genom ett komplext nätverk av arkitektoniska element. Varje fotografi är ett utvalt fragment från antika och medeltida miljöer. Genom dessa bilder väcker Lange minnen av barndomens mörka källare och mystiska vindsutrymmen, samtidigt som de arkitektoniska elementen – dörrar, fönster och trappor – bär på sin egen betydelse. Samspelet mellan arkitektur som plats och rest av en svunnen tid, minnespalatset som en förkroppsligad bok, och fotografiet som en brygga till hur människan upplever omvärlden, gör Langes bok till en labyrint värd att gå vilse i.
Bokbranschen år 2030 – hur ser den ut? Framtidsspaningar i Analysbrevet!
