Ieva Kisieliute debuterar med Det ingen får veta

Ieva Kisieliute. Fotograf: Anders Johansson

Byråkrat by day, rockjournalist by night, svarar jag när någon undrar vad jag sysslar med. Men nu backar vi bandet, närmare bestämt till augusti 2005. Jag är 16 år och har som utbytesstudent kommit till ett främmande land där jag kan två ord: köttbulle och kanelbulle. En sak är säker: jag kommer inte att gå hungrig. Eller?

Jo, kanske. Siktet är nämligen inställt på att bli författare, men är man som jag född i skuggan av järnridån får man under hela sin uppväxt höra att man måste skaffa sig ett riktigt jobb först. Därför kommer det att krävas en omväg via juristprogrammet och en statlig tjänst innan jag vågar börja på mitt stora romanprojekt.

Ironiskt nog är tålamod inte min bästa gren, varför jag inte tvekade när möjligheten att börja skriva för musiktidningen GAFFA dök upp. De snabba kickarna av att bli läst har varit guld värda att ha vid sidan av arbetet med romanen. Dessutom är musiken min främsta inspirationskälla. Med facit i hand tror jag resultatet har blivit ännu bättre och jag är glad att få debutera först nu.

Det ingen får veta

Det ingen får veta

Hösten 2006. Alexander har precis kommit till Karlskrona med sin gitarr för att plugga. Kvar i Malmö finns både familjelögnen och den perfekta flickvännen som Alexander känner att det är ganska lätt att lämna utan att förstå varför.

På universitetet blir han snabbt vän med Linda som bor i ett kollektiv och är olyckligt kär i en kompis där. Läs mer »

info@boktugg.se

Gör som ...

… och alla våra andra sponsorer som stöttar oss ekonomiskt. Vill ditt företag bli sponsor? Kontakta sales@boktugg.se för mer information. Privatpersoner och mindre företag som vill bidra swishar valfritt belopp till 123-483 18 71 (klicka här för QR-kod) eller med andra betalmedel.

Sten Velander med en ny humoristisk spänningsroman

Henry har accepterat att tiden som bårhusansvarig är över. Rastlösheten är påtaglig och han är redo för nya utmaningar i livet. Att hantera döda känns som en trygghet och då är valet av sysselsättning självklart.