Lisa Bjärbo: Varje dag tänker jag på hur lite dagens unga läser

Lisa Bjärbo är i redigeringsfasen av två bokprojekt, tycker om alla bokformat men vill prioritera den inbundna boken. Hon skildrar ofta unga människors liv och utmaningar i sitt författarskap och oroar sig för konsekvenserna för samhället när läsningen hos unga minskar, och det är svårare att nå ut med ungdomslitteratur. Vad hon tycker om AI? Inte.

Vad sysselsätter dig nu?
– Jag är mitt uppe i redigeringsfasen av två böcker jag skrivit som ska släppas i höst. Det ena är en kollektivroman för läsare som är i 12-årsåldern, och det andra är en intervjubok med och för frånskilda föräldrar. Så jag stryker text, flyttar kommatecken, formulerar om meningar, pillar.

Vilken branschfråga är viktigast för dig nu?
– Just nu tänker jag mycket på nyheten om att det är så svårt att sälja ungdomsromaner nu för tiden att en del bokhandlar helt slutat ta in ungdomslitteratur i sitt sortiment. Varje dag tänker jag på hur lite dagens unga läser, hur svårt många har för att avkoda och koncentrera sig på text, vad det beror på, och vad det kommer få för konsekvenser. Och då menar jag inte konsekvenser för mig som ungdomsboksförfattare, utan för samhället. Hur bra är vi som samhälle på att läsa om tio år? Hur länge orkar vi koncentrera oss på längre texter? Det skrämmer mig.

Vilken bok läser du just nu?
– En av oss kommer dö ung av Astrid Billengren.

Vad tänker du kring i vilka format dina böcker ges ut?
– När det gäller barn- och ungdomslitteratur är det inbundna formatet fortfarande viktigast. Jag inte vill att de andra formaten ska släppas för tätt inpå den inbundna boken. Som läsare älskar jag både pocket och e-böcker och ljudböcker, och det är klart jag vill att läsare ska få ta del av mina böcker så också. Men det är viktigt för mig att den inbundna boken ska få en chans att nå ut till potentiella köpare först, innan boken blir tillgänglig i andra format. Det är på den inbundna boken jag (möjligen) tjänar pengar.

Hur ser du på användningen av AI-verktyg i bokbranschen?
– Jag är tyvärr så uttråkad av allt prat om AI vid det här laget att hela min kropp skriker ”JAG ÄR EMOT!” utan att jag ens hinner tänka efter ordentligt. Men jag är emot.

Vilken bok eller berättelse kan du inte glömma?
– Åh, det är ju hur många som helst, jag har väldigt många starka minnen från böcker jag läste som barn, som formade mina lekar och dagdrömmar i flera år efteråt. Men en vuxen läsupplevelse som jag lite otippat kommer på mig själv med att berätta om för väldigt många människor är Blybröllop av Sara Paborn, där en utled bibliotekarie bestämmer sig för att ta kål på sin hemska man medelst blyförgiftning. Det är en så krass och rå och rolig bok. (Som OBS! inte skapar just dagdrömmar hos mig, kanske jag ska poängtera.)

Vad får dig att skriva?
– Att jag kan. Det är det här som har blivit min grej. Jag älskar det inte hela tiden, för det är verkligen ganska krävande att få ur sig en hel bok, men jag vill ändå inte ha något annat jobb, helst någonsin. Jag blir så stolt när jag tittar på mina böcker och tänker att jag gjort dem, allihop. Att de bara var idéer från början och nu finns de, i den fysiska världen, för att jag har lagt tusentals timmar på att färdigställa dem.