Inte anade jag att jag skulle skriva ett debutantporträtt några veckor innan min 77-årsdag. Jag hade skrivit en akademisk avhandling – det kunde jag mer tänka mig. Men den berörde mig inte djupt in i själen som min debutbok ”Jag lovade att inte ömka” gjorde.
Tillsammans med min ett år och fyra dagar äldre bror växte jag upp i ett dysfunktionellt hem. I en tassande vardag med lättutlöst både fysiskt och psykiskt våld. Konsekvenserna av det förstod jag inte till fullo förrän jag hade läst igenom mitt färdiga manus några gånger. Vi kunde nog kallas maskrosbarn, min bror och jag, om det ordet hade funnits i mitten på femtiotalet. Vi tog både studenten och akademiska poäng på universitetet. Och jag skrev min avhandling. Men fritt skrivande var en sen upplevelse i mitt liv. Jag hade då hunnit bli både pensionär och mamma till en trettioårig dotter med en plötsligt diagnostiserad hjärntumör. Det var henne jag hade lovat att inte ömka.
Jag lovade att inte ömka
- Förlag: Visto förlag
- Utgiven: 2023-12-19
Telefonsamtalet från Gotland förändrar i ett slag tillvaron för familjen. Efter ett epileptiskt anfall befinner sig dottern på Visby lasarett med en misstänkt tumör i hjärnan. Hon har nyss fyllt trettio. Och jag vill inte att ni ömkar mig. Lova det! avslutar hon samtalet med sin mamma. Hon menar allvar. Mamman lovar. Ingen av dem förstår hur övermäktigt det löftet är. Läs mer »
