Är det dags att slå ihop Förläggareföreningen, NOFF och Egenutgivarna?

Konsolideringen sker hela tiden bland förlag och återförsäljare. Är det kanske dags att göra samma sak bland förbunden som organiserar förlagen? Alla kan lära av varandra.

För drygt två veckor sedan firade man att Svenska Förläggareföreningen instiftades för exakt 180 år sedan – den 4 december 1843. Först hette föreningen Svenska Förlags-föreningen, för att 1853 byta namn till Svenska Bokförläggareföreningen. 1996 bytte föreningen namn till det nuvarande Svenska Förläggareföreningen. Föreningen är äldre än både Bokhandlareföreningen (1893) och Författarförbundet (1893), läser vi på dess hemsida.

I artikeln om 180-årsjubilaren kan vi även läsa att “Svenska Förläggareföreningen är de svenska bokförlagens branschorganisation. Föreningen arbetar för en öppen och fri bokmarknad där det ska finnas största möjliga utrymme att etablera och utveckla förlag. Dessutom arbetar föreningen för en stark upphovsrätt och det fria ordet.”

Låt oss återkomma till den formuleringen och hur de faktiskt skulle kunna leva upp till det.

NOFF som är en förkortning av Nordiska Oberoende Förlags Förening där vi läser på Wikipedia att Kerstin Aronsson som i sitt nybildade förlag Anamma Böcker i Göteborg såg potentialen i att ingå i ett nätverk av små förlag och som 1995 tog initiativet till att den ideella föreningen bildades med föresatsen att även omfatta de övriga nordiska länderna: Nordiska föreningen för mindre förlag. Kristoffer Lind (Lind & Co) blev ordförande 2007 efter  David Stansvik (Nya Doxa) och 2008 bytte man namn från “föreningen för mindre förlag” till “oberoende förlags förening” med en innebörd av “independent” dvs. att inte ingå i någon koncern.”

Två år kvar till 30-årsjubileum för Noff alltså.

Slutligen har vi föreningen Egenutgivarna som bildades av en grupp egenförläggare efter ett möte på Bok- och biblioteksmässan 2011. Föreningens mål är att verka för stöd, information och spridning av medlemmarnas titlar och även utgöra ett forum för medlemmars utbyte av erfarenheter av bokutgivning. Den första ordföranden var Kristina Svensson.

Förläggareföreningen med stark ekonomi

Förläggareföreningen har en stabilitet tack vare sin ekonomi där de stora förlagskoncernerna indirekt finansierar ett proffsigt kansli med heltidsanställd personal. Noff och Egenutgivarna är helt beroende av ideella krafter och det är respektive styrelse som i mångt och mycket driver verksamheten framåt.

Det gör att de två yngre föreningarna visserligen har fler medlemmar än Förläggareföreningen men verksamheten är så personberoende att det blir lite av en berg- och dalbana beroende på vilka som sitter i styrelsen och framför allt hur mycket tid de har att lägga på uppdraget.

Vi kan jämföra det med diskussionen inom Förläggareföreningen som Svensk Bokhandel skrivit om där de mindre förlagen ifrågasatt traditionen av att ordförandeklubban alternerat mellan Bonnierförlagen och Norstedts på senare år och dessa i princip har sponsrat arbetet som ordförande. Nu ska detta lösas genom införandet av en vice ordförande som då ska komma från ett mindre förlag.

Så tillbaka då till beskrivningen av att Förläggareföreningen “arbetar för en öppen och fri bokmarknad där det ska finnas största möjliga utrymme att etablera och utveckla förlag.”

Lever man upp till det idag? Ta som exempel striden kring Bonnierägda Adlibris beslut att diskriminera alla mindre förlag som inte använde någon av de stora distributörerna. Det var framför allt Noff som tog den striden eftersom den drabbade en del av deras medlemmar och ett stort antal av Egenutgivarnas medlemmar.

Under en rad år har det dessutom blivit så att de förlag som börjar i Noff efter några år växer ur det sammanhanget och (mer eller mindre aktivt) lockas att bli medlemmar i Förläggareföreningen för att exempelvis få tillgång till den statistik som finns inlåst genom ett avtal mellan Förläggareföreningen och Bokinfo.

Konkurrera – men inte med föreningar

Det är bra med konkurrens, både bland förlag och återförsäljare. Det behövs på en fri marknad. Men när det gäller branschorganisationer så är frågan om det inte är hög tid att leva upp till den första meningen som står på hemsidan under fliken “Om oss”:

Svenska Förläggareföreningen är de svenska bokförlagens branschorganisation.

För tio år sedan talades det nästan lite nedlåtande (gentemot övriga förlag) om att Svenska Förläggareföreningen var till för de professionella förlagen. Då uppstår genast frågan om hur man definierar professionell. Är det att de som driver förlaget kan leva på det och plocka ut en marknadsmässig lön? Eller är det kvaliteten på de utgivna böckerna?

Så här är ett förslag: Svenska Förläggareföreningen bjuder in styrelserna i de båda andra föreningarna för att diskutera hur man skulle kunna organisera sig för att rymma alla i en. Kanske bilda flera sektioner och ha olika nivåer på medlemskapet? Idag betalar medlemmar i Förläggareföreningen över 20 000 kr i medlems- och serviceavgift medan Noff-förlagen klarar sig med 1200 kr per år och Egenutgivarna blott 300 kr per år.

Det här är förstås en utmaning. Då ska man dessutom vara medveten om att de större förlagen betalar högre avgifter i Förläggareföreningen och att förlagskoncerner har fler medlemskap för sina olika förlag. Idag listas 68 medlemsförlag på hemsidan varav nio ingår i Bonnierförlagen och fem i Storytelkoncernen. Dessutom är distrutören Publizon (fd Axiell Media) medlemmar – trots en i princip obefintlig bokutgivning.

Mycket att vinna

Men om man bortser från vissa praktiska problem så finns det mycket att vinna på att faktiskt skapa en gemensam förening för svenska förlag – som verkligen tar emot nykomlingar med öppna armar. Dels skulle det kunna punktera en del av de konspirationsteorier som lätt sprids och framför allt bidra till att sprida kunskap om hur bokbranschen fungerar.

De mindre föreningarna skulle förhoppningsvis få en bättre stabilitet genom den infrastruktur som finns i Förläggareföreningens kansli.

De rapporter som tas fram skulle må bra av att täcka in fler förlag. Man ska komma ihåg att det dessutom finns mängder av förlag som inte är medlemmar i någon av de tre föreningarna. Det finns många egenutgivare som inte tycker att Egenutgivarna i dagsläget ger dem tillräckligt, precis som det finns förlag som känner att Noff inte ger dem tillräckligt men att det är alldeles för dyrt att bli medlemmar i Förläggareföreningen.

Och så har vi ju det där med försäljningsstatistiken som är en av medlemsförmånerna i Förläggareföreningen: “Ta del av exklusiv bokförsäljningsstatistik”. Det är väl osäkert om den konstruktionen skulle hålla för en granskning av Konkurrensverket, eller vad tror ni?

Det finns massor av praktiska hinder – men håll med om att den bästa julklappen för bokbranschen vore att få en gemensam förening för alla svenska bokförlag.

På tal om sammanslagningar så finns det ju faktiskt en förening till för förlag i Sverige. Läromedelsföretagen är en branschorganisation med 17 medlemsföretag som står för utgivning av majoriteten av skolans läromedel och en betydande del av högskolans kurslitteratur.

Kanske även den borde vara en viktig del av en framtida bokförlagsstorförening?