Bret Easton Ellis: Folk i Hollywood är skamlösa

Han blev ”cancelled” långt innan begreppet ens existerade. Men sedan Bret Easton Ellis nya roman ”Skärvorna” blev en kritikersuccé har han strukits från Hollywoods svarta lista.
– Det visar bara hur skamlösa folk är i Hollywood, säger den amerikanske författaren.

Bret Easton Ellis är i Sverige på en miniturné för att träffa sina läsare i samband med att Skärvorna ges ut på svenska. Formen just nu är kanske inte den allra bästa, förklarar han.

– Jag har börjat med benso igen efter att ha lagt av med det i många år, men det här är min fjärde Europaturné och det hjälper verkligen, säger Ellis.

Han har tagit ett milligram av det ångestdämpande läkemedlet xanax på morgonen inför en dag av intervjuer i Stockholm.

– Misstaget är att jag tog det vid 06.10 och trodde att jag skulle kunna somna, men det gick inte, jag var uppe. Jag är inne i ett slags disigt undervattens-tillstånd just nu.

”American psycho” stoppades

Bret Easton Ellis blev “cancelled” innan begreppet uppfanns. I början av 90-talet läckte explicita utdrag ur American Psycho ut i pressen. Satiren över New Yorks yuppiekultur kallades misogyn och sågades som en “barnslig skräckfantasi”.

Förlaget Simon & Schuster stoppade utgivningen, men konkurrenten Knopf publicerade istället berättelsen om den skivsamlande seriemördaren Patrick Bateman 1991, som sedan dess har fått ett evigt liv i kulturen.

Ellis säger själv att han ser skrivandet mer som en hobby än en karriär och “Skärvorna” är hans första roman sedan “Imperial bedrooms” (2010). Han har inte gjort någon bokturné i USA och knappt träffat press i hemlandet.

– I USA är jag en “bad boy” som inte accepteras av litteraturpressen. Mitt liv, mitt twittrande och min podcast recenseras. Jag skriver inte böcker som vinner priser eller som kritiker vill ge bra recensioner. Om du gillar Bret Easton Ellis kommer du att få sparken från din tidning, säger Ellis och skrattar.

“Skärvorna” är en blandning av skräckfilmsgenren slasher och en autofiktiv uppväxtskildring där den medelålders författaren minns tillbaka till 1981. Den unge Bret Ellis växer upp bland barnen till Los Angeles privilegierade filmelit. Robert Mallory, den nye killen i klassen på high school, både attraherar och skrämmer honom. Samtidigt kommer seriemördaren Trålaren allt närmare Brets grupp av vänner.

Hemsökt av det förflutna

Ellis har tänkt på händelserna i “Skärvorna” i 40 år men kunde inte börja skriva om dem förrän 2019. Då gick hans pojkvän igenom en “psykotisk episod” samtidigt som Ellis hemsöktes av minnen från biograferna, restaurangerna och nattklubbarna som han och hans vänner brukade besöka 1981 men som nu försvunnit.

– Jag tänkte tillbaka på den tiden för att allt var så mycket bättre då. Jag var så mycket lyckligare. Den här uppdelade världen i dag med all sociala medier-skit är förfärlig, säger Ellis.

TT: Amerikanska läsare har reagerat starkt på att boken innehåller mycket sex. Varför är det så känsligt i dag tror du?
– Jag förstår det inte, i en värld av Onlyfans där allt är så sexualiserat. Men vad betyder det egentligen? Jag läser att unga människor har mindre sex nu än någonsin.

TT: Jag tror att en del av dem får bekräftelsen genom sociala medier.
– Förlorare. Vilket gäng förlorare.

“Skärvorna” är under utveckling för att bli en tre säsonger lång serie på HBO skriven av Ellis och potentiellt regisserad av italienske Luca Guadagnino (”Call me by your name”), norske Kristoffer Borgli och Ellis själv.

– Jag har haft flera manus under utveckling i 20 år. Serier som jag fått väldigt bra betalt för men som aldrig filmats. Jag jobbar på piloten nu och det vore jättebra om det fortsätter. HBO verkar seriösa, men man vet aldrig, säger han.

”Hollywood är skamlöst”

“Skärvorna” har återupprättat Ellis status i Hollywood. Han blev svartlistad en period efter essäsamlingen “White”, som kritiserade politisk korrekthet, offerkultur och sociala medier-drev. Enligt Ellis en ideologisk ”hysteri” som ett slags motreaktion på Donald Trumps period som president.

– Som tur är hände “Skärvorna” och allt föll på plats. Den fixade min svartlistning. Det visar bara hur jävla skamlösa folk är i Hollywood. De var så kränkta av “White”.

— “Skärvorna” startade ett budgivningskrig! De två bolagen som gett mig sparken kastade pengar på mig för att få rättigheterna. Äckligt, säger Ellis.

Han beskriver sig själv som en “fungerande alkoholist” och tar en cocktail vid samma tid varje dag (“19.30 men det har börjat bli 18.30”). Inför ett författarsamtal räcker tre klunkar för att bli avslappnad. I övrigt har Ellis tröttnat på att festa.

– Det är inte det stora äventyr det en gång var, som när jag var 29 eller 39. Jag är inte längre inne i det där exhibitionistiska “se på mig”-tillståndet då jag kunde träffa några groupies, ta kokain efteråt och skjuta upp alla mina intervjuer till eftermiddagen nästa dag, säger han och fortsätter:

– Nu får tanken på kokain mig att må illa, men på mina bokturnéer på 90-talet frågade jag alltid mina förläggare “var finns langaren?” och alla visste!

Text: KRISTOFFER VIITA/TT

Fakta: Tre filmer som ”misstolkat” Bret Easton Ellis skrivande.

Flera av Ellis romaner och manus har blivit filmer som varit relativt trogna sin förlaga. Exempelvis “American Psycho” (2000) och “Rules of attraction” (2002), men generation x-författaren har många gånger känt att hans verk muterat bortom igenkänning i Hollywoods händer.

Manus: Smiley face killers (2020).
– En effektiv liten film, säger Ellis, som ändå var besviken över bristen på homoerotik och hur klyschig sekten blev i slasherfilmen där collegekids kidnappades runt om i Los Angeles.

Ellis beskriver inspelningen som “en extremt obehaglig upplevelse”. Ett kontrakt stoppade honom från att regissera och hans affärspartner kopplade in advokater för att driva igenom att produktionen anställde regissören Tim Hunter.

Manus och förlaga: “The informers” (2008)

Baserad på Ellis novellsamling med samma namn från 1994, om rika och alienerade människor som knarkar och har meningslöst sex i ett farligt Los Angeles.

Ellis ville regissera men lärde sig att de flesta av de äldre skådespelarna – Mickey Rourke, Kim Basinger och Billy Bob Thornton – inte vill jobba med förstagångsregissörer. Produktionen blev problematisk och filmen liknade inget som Ellis skrivit.

– Jag tycker om delar av “The informers” men allt var en sådan katastrof att det ledde till ett psykiskt sammanbrott för mig. Visst folk har dött och jag har haft emotionella problem men då förlorade jag vänner samtidigt som alla var så hoppfulla över filmen, och sedan hur resultatet blev… det var verkligen mitt livs lägsta punkt.

Förlaga: “Less than zero” (1987)
– Jag har börjat tycka jättemycket om “Less than zero”. Jag vet ingen annan LA-tonårsfilm som är gjord på den skalan. Inte “Fast times at Ridgemont high”, inte “Valley girl”, det här var riktiga pengar. Den såg episk ut. Nattklubbscenerna, festen i Beverly Hills, nattfotot i Palm Springs. Den har ingenting att göra med min bok, men det är verkligen en förvånansvärt vacker film och jag tror att den innehåller den enda bra skådespelarinsatsen av Robert Downey Jr.