Hyllade Solvej Balle om fördelen med inrutad tid

Hon lovprisades på 90-talet i Danmark men försvann ur offentligheten. 30 år senare hyllas Solvej Balle återigen av kritikerna för sin comeback med ”Om uträkning av omfång” – där tankar om klimatet, tiden och existensen smälter samman.

– Jag älskar att man kan sända ut en bok i världen och att människor berörs av den, säger en leende Solvej Balle när hon kommer fram till Stockholm, efter en lång resa från ön Ärö i södra Danmark, där hon bor själv i ett stort hus.

Med sig i väskan har hon manuset till bok nummer sju i septologin ”Om uträkning av omfång”, som förlänade henne Nordiska rådets litteraturpris 2022, för de tre första delarna. Då konstaterade hon häpet ”jag har ju bara skrivit halva boken”. Snabbt blev hon namnet på litteraturvärldens läppar – något hon har varit med om förr.

Både debuten och hennes ”Enligt lagens bokstav” var ett par av de mest omtalade verken i Danmark när de gavs ut på 80- och 90-talen.

Men hon är kluven inför uppmärksamheten.

– Jag älskar att skriva, och tycker mycket om att möta människor. Men när uppmärksamheten blir mer abstrakt… jag tror faktiskt inte att det är sunt. Så jag drar mig lite tillbaka, säger hon men är livlig och pratsam på ett sätt som får bilden av en tillbakadragen författare att komma på skam – och intervjun avslutar hon så småningom med en hjärtlig kram.

Fastnar i tiden

Solvej Balle debuterade 1986 och året därpå fick hon idén till verket som det tog henne 30 år att börja skriva. Alltså är det lite vagt för henne hur idén alls uppstod – och även varför det tog sådan tid att börja. Kanske behövde hon bli äldre, och den 29-åriga huvudpersonen ”växa till sig” – som att hon formades i realtid.

Boken kretsar kring Tara Selter som bor i Frankrike med sin man Thomas och handlar med antikvariska böcker. Den 17 november åker hon till en antikmässa, men vaknar upp nästa dag och inser att hon fastnat i den 18:e – som hon upplever gång på gång.

– Jag var fascinerad av tankarna på att skriva en hel bok som kunde handla om en dag. Som James Joyces ”Ulysses”. Men idén var väldigt vag, säger Solvej Balle.

Hon ger vinkar om de kommande delarna, men avslöjar inte vad som hänt med tiden. Flera böcker som i den modernistiska andan tänjer på tidsbegreppet har inspirerat henne. Så småningom gestaltades hennes idé också i filmen ”Måndag hela veckan” där Bill Murray i huvudrollen upptäcker att samma dag upprepas i oändlighet.

– Jag kände lite av ett släktskap med den, som att någon hade gjort research åt mig.

”Existentiell upplevelse”

Även Solvej Balles debutroman kretsar kring tid, den handlar om en kvinna som blir kvar på en öde ö. När hon till slut hämtas av en helikopter verkar år ha passerat, men hon inser att det bara har gått nio månader.

– Så det är hennes fantasi som har fått tiden att gå, säger Solvej Balle och tycks få fatt på en tanke:

– Jag måste ha varit väldigt upptagen av tid, men det var skrivandet och litteraturen som visade mig att jag var intresserad av det.

TT: Karl-Ove Knausgård har kallat läsningen av din bok för en stor existentiell upplevelse. Hur mycket tänkte du på människans villkor när du skrev?
— Det gör jag hela tiden, tror jag. Men vet du, jag tror faktiskt också att det ligger i berättandet självt. Jag tror inte att man kan modellera tiden som man gör i berättandet utan att tänka existentiellt om den.

– Vid någon tidpunkt säger Tara ”varför blir jag så överraskad över att världen plötsligt är märklig?” Alltså, ärligt, just nu sitter vi på en rund sak som snurrar, som vi kanske håller på att ödelägga. Man kan nästan inte kan färdas i världen utan sådana existentiella funderingar, säger Solvej Balle och hugger in på fikat med ett skratt:

– Men sedan dricker vi ett glas vatten och tar en liten kaka.

Tänker på klimatavtryck

Tara Selter försöker fylla dagarna i sitt nya överflöd av tid – som hon får på bekostnad av samvaron med sin make. Hon skriver om dagarnas minimala variationer, saknar vardagen med den hon älskar och grubblar sig allt djupare in i universums gåtor. Handlar det inte också om att hon – i en högst allmänmänsklig strävan – försöker fylla tiden med mening?

– Ja det tror jag. När vi har för lite tid måste vi använda den, säger Solvej Balle och konstaterar att vårt samtal får pågå en inrutad timme.

– Men tänk om vi båda hade massor av tid – vart skulle tankarna ta vägen då? Kanske använder vi den begränsade tiden för att inte tränga för långt in i existensen. Den kanske hjälper oss att fokusera även på oväsentligheter, säger Solvej Balle.

Hon har en kandidat i filosofi och har grubblat mycket på det avtryck människan gör på jorden. Och även om tiden står still fortsätter huvudpersonen i hennes bok att lämna spår, hon förbrukar och konsumerar världen. Själv tog Solvej Balle för 25 år sedan beslutet att inte flyga, och sedan dess har hon bara gjort ett undantag för en Parisresa, så att hennes son inte skulle tycka det var ”pinsamt” i skolan att aldrig ha flugit.

– Jag har haft en idé om att vi har en planet att ta hand om. Den tanken har inte varit så programmatisk, men jag kunde känna att den känslan dök upp i boken hela tiden.

Samtidigt tycker hon att det är viktigt att litteraturen får verka på egna premisser.

– Men när politiken och litteraturen möts blir jag väldigt glad. För jag vill också gärna att vi behåller vår planet!

TEXT: ELIN SWEDENMARK/TT

Fakta: Solvej Balle om…

… sin väg till skrivandet:
– Jag minns att jag skrev i min dagbok för första gången när jag var 17 – bara i dagboken – att jag gärna ville vara författare. Jag bodde på en plats i södra Danmark, där det var det sista man kunde tänka sig att bli. Böcker var inte något man skrev, de bara dök upp, det var som att de inte ens skrevs av människor. Eller i alla fall skrevs de av andra människor. Så idén om att man kunde bli det… det var inte så lätt att föreställa sig.

Boktuggs fotnot: En heptalogi (även kallad septologi) är en sammanhållen grupp av sju verk inom något konstnärligt område.