Johanna Wistrand pensionerade sin gamla hemsida multimanus.se för ett år sedan och använder johannawistrand.se istället. Nyligen upptäckte hon att någon lagt upp den gamla sajten igen – och piratkopierat hennes innehåll.
– Jag upptäckte det för cirka 10 dagar sedan då jag googlade mig själv för att se om nån skrivit nåt om min roman Hitta Linnéa, säger Johanna Wistrand till Boktugg.
Förutom att själv vara författare jobbar hon som frilansredaktör, lektör, skrivcoach och undervisar ibland. Något hon gjort de senaste två decennierna. Hon hade länge en hemsida på domänen multimanus. Men för snart ett år sedan slutade hon använda den domänen och övergick till den nya johannawistrand.se, där hennes författarskap får mer plats.
Därför valde hon att inte heller förnya den gamla domänen när det var dags för årliga inbetalningen.
– Jag slutade förnya i början på det här året, säger Johanna.
Här började problemen. När en domän inte förnyas så kan vem som helst registrera den och det finns personer som alltid är på jakt efter begagnade domäner. Särskilt sådana som funnits länge och därmed har många inlänkar (andra sajter som länkar till sidor på din sajt). Som multimanus.se exempelvis.
En okänd svensk privatperson registrerade det lediga domännamnet. Inget olagligt i det. Men hen passade på att snabbt kopiera innehållet på Johannas gamla hemsida och lägga upp det på sitt Loopia-konto. Det går att hitta gamla versioner av en sajt på exempelvis Wayback Machine.
Plötsligt var alltså multimanus.se återupplivad och konkurrerade med Johannas nya sida i sökresultaten.
– Jag lade in ett publikt inlägg på min facebooksida om den här falska sidan om mig och min verksamhet, där mitt namn förekom och en bild på mig och dessutom min gamla mejladress som jag själv inte använder eller har tillgång till längre. Jag skrev att jag hade polisanmält det hela, säger Johanna.
Kort sagt, domänjägaren gjorde sig skyldig till upphovsrättsintrång och, om man ska hårddra det, bedrägeri eftersom hen utgav sig för att erbjuda de tjänster som Johanna gjort.
Men värdet ligger egentligen i något helt annat, nämligen sidans ranking hos Google och möjligheten för domänjägaren att lägga in länkar till andra sajter. Oftast företag som betalar för att få inlänkar i syfte att förbättra sin SEO-ranking. En sajt som många länkar till hamnar högre vid googlingar.
Den nya ägaren har därför gjort ett par egna nya blogginlägg som handlar om att skriva CV och – ironiskt nog – domänregistrering.
Vad har du gjort nu för att få dem att sluta använda ditt innehåll?
– Jag har kontaktat Internetstiftelsen – som inget kunde göra. Samma svar fick jag från Loopia. Och jag har polisanmält händelsen som fick benämningen ”olovlig identitetsanvändning”.
Fick det någon effekt?
– Ja, cirka tio dagar senare så har mitt namn ändrats lite på den hemsidan och bilden på mig utbytts till en annan person. Och namnet på förlaget som gett ut min roman ”Hitta Linnéa” har fått namnet ”Linda & Co. I skrivande stund dyker denna falska sida fortfarande upp när man söker på mitt namn på google, men jag antar att den försvinner så småningom när man googlar mitt namn.
Domänjägaren har verkligen inte ansträngt sig för att tvätta bort Johanna från sajten. Förmodligen för att hen inte vill att Google ska upptäcka det och flagga sajten. Det perfekta offret för den här typen av affärer är nämligen den som överger en hemsida och sedan inte upptäcker att någon ger den nytt liv. I värsta fall för att man bara glömt att förnya domänen i flera år. Då kan det dessutom dyka upp nyskrivna artiklar som marknadsför allt möjligt, exempelvis spelbolag. Eller kanske ännu värre produkter som du absolut inte vill förknippas med.
Om det är en riktigt stor sajt med väldigt mycket trafik, som exempelvis en större nyhetssajt eller blogg, så kan domänjägarna även välja att skicka trafiken vidare till en helt annan sajt samtidigt som de lägger till en affiliate-länk.
Det här kallas för Black Hat-SEO och är egentligen mot Googles regelverk.
Det finns även exempel på hur ehandlare som gått i konkurs fått se sin sida återuppstå med ett nytt sortiment. Eller ännu värre: Sidan över av riktiga bedragare som lurar ehandlarens gamla kunder genom att ta betalt med kreditkort men leverera fel – och värdelösa – produkter. Eller rentav enbart lura till sig kreditkortsuppgifter.
Om du har råd så är det att rekommendera att behålla din gamla sajt och peka om alla inkommande länkar så att de istället går till din nya sida. Då berättar du för Google att sidan har flyttat. Och sedan radera innehållet och avveckla sidan under en tid.
– Hade jag känt till allt det jag fått veta nu efteråt så hade jag aldrig sagt upp det gamla domännamnet, säger Johanna Wistrand.
Det kan kännas märkligt att inte polisen kräver ut bedragarens identitet och att Loopia därpå stänger ner sajten och fryser domänen. Men den nya ägaren av domänen är ju samtidigt dess rättmätiga ägare. Upphovsrättsbrottet kommer sannolikt inte att leda till åtal, särskilt inte om personen hörsammar uppmaningen att plocka bort texter och bilder.
Men ett gott råd är oavsett att tänka till en extra gång innan du låter bli att förnya en domän – och om du bestämmer dig för att släppa ett domännamn så se till att hålla det under uppsikt så att en eventuell ny ägare inte missbrukar ditt innehåll.
Så vad skriver du nu, förutom polisanmälningar?
– Jag jobbar vidare som frilansredaktör, lektör och skrivcoach. Spökskriver nån gång ibland, har nyligen fått ett nytt uppdrag. Och så skriver jag på uppföljaren till min roman Hitta Linnéa som jag fått förlagsavtal på (Lind & Co), säger Johanna.
Fotnot: Johanna Wistrands hemsida hittar du på www.johannawistrand.se
LÄS ÄVEN: Därför behöver författare ha en hemsida – och därför väljer vissa bort det
