Tack vare järnhård disciplin och totalt fokus på skrivandet får hyperproduktiva författaren Nora Roberts ur sig fyra romaner, bara i år. Ordet “prokrastinering” fnyser hon åt.

Det är svårt att tänka sig att den vansinnigt produktiva författaren Nora Roberts någonsin tar semester. Men det gör hon. När TT ringer henne berättar hon att hon är på tjejresa med sina väninnor, sin dotter och två barnbarn.

Dagarna i White Sulphur Springs i West Virginia ägnas åt massage, manikyr, shopping och promenader i trädgårdar. Under kvällarna spelar de kort, pratar om livet, skrattar och stannar uppe länge. Men nog arbetar hon väl lite också?

– Jo, jag jobbar på ett manus. Men bara en timme eller två varje dag, säger Nora Roberts och skrattar.

När hon är hemma är arbetsdagarna förstås längre. Hon går upp tidigt varje morgon, och tillbringar mellan 6–8 timmar med att skriva.

– Antalet timmar varierar lite och det beror på om jag har “flow” eller inte. Jag har inte något särskilt mål som en del andra författare har, att de ska skriva ett visst antal sidor varje dag. Det funkar inte för mig.

Stannar helst hemma

Varje arbetsdag avslutas med träning i hemmagymmet, där hon växlar mellan lätt tyngdlyftning, konditionsträning, yoga och stretching.

– Eftersom jag sitter på arslet hela dagarna måste jag röra på mig. Skulle jag inte göra det måste jag skaffa en bredare stol och det vill jag inte.

När träningen är avklarad lagar hon middag till sig och sin make (som tar hand om disken), innan det är dags för att varva ner i soffan: med en bok eller framför en film eller något tv-program. Efter att ha sålt 500 miljoner exemplar av sina böcker skulle hon lätt kunna ha råd med en kock eller rent av flera.

– Stopp! En kock är en människa. Det räcker att min man andas samma luft som jag här hemma. Jag vill inte gå ut och äta middag heller. Då måste jag klä upp mig och sminka mig. Det är bara ansträngande.

Hennes liv går kort sagt mest ut på att göra det hon älskar: att skriva böcker. Sedan 1995 skriver hon inte bara böcker under eget namn, utan också under pseudonymen JD Robb. Bara i år kommer det två Nora Roberts-romaner och två av JD Robb. Man förstår att tiden inte räcker till så mycket annat.

– Ja, jag är väldigt disciplinerad. Jag gick i katolsk skola när jag var ung och det var nog bara elever som inte följde med alls som inte blev superdisciplinerade. Så blir det när man har nunnor som lärare.

Skriva för att inte bli galen

Nora Roberts började skriva skönlitteratur under vintern 1979. På den tiden var hon ensamstående mamma. När hon blev insnöad tillsammans med sina två söner behövde hon hitta på något att göra “för att inte bli galen”. Hon tog fram ett anteckningsblock och började skriva.

TT: Dina söner måste ha varit lugna och snälla eftersom de lät dig skriva.
– Det var de inte! Om sexåringen inte fick plåga sin tre år yngre bror var det ingen bra dag för honom. Det var ett jäkla liv, så jag införde regeln: “stör mig bara om det kommer blod eller om det börjar brinna.”

TT: Och det fungerade?
– När de blev lite äldre ändrade jag regeln till “stör bara om det kommer blod från en artär eller om branden är livshotande”. Det funkade fint, vi har en bra relation och de har berikat mitt liv med härliga barnbarn.

TT: Som en av världens mest produktiva författare prokrastinerar du väl inte?
– Nej det gör jag inte, säger hon och fnyser.

– Om man har något man ska göra är det bara att göra det. Särskilt om det är något man gillar att göra. Jag gör hellre min uppgift direkt och belönar mig med ett glas vin eller något annat efteråt.

En författare som vissa år har publicerat inte mindre än tio romaner kan förstås inte skjuta upp saker till morgondagen. Det finns heller inget utrymme för att kasta bort manus och börja på andra böcker.

– Det skulle aldrig hända. Jag skulle mata manuskriptet med material tills det fungerar. Jag vinner alla kamper mot mina manuskript. Visst har jag slängt sidor och strukit bort sidohistorier, men ett helt manus? Aldrig!

Till svenska har över 60 av hennes böcker översatts. Senast utkom “Längtan hem” som är den andra delen i en historisk trilogi om den irländska släkten O’Dwyer.

– Min familj härstammar från Irland och jag älskar att förlägga handlingen i mina böcker dit. Dessutom var det härligt att få skriva om häxor i flera generationer och hur det är att leva under en förbannelse.

Tänker inte på läsaren

Det hårda arbetet har inte bara gjort henne till en bästsäljande författare. Hennes läsare är också oerhört engagerade fans. De kallar henne “La Nora” och följer allt hon skriver.

– Jag tänker att jag är bra på att berätta en god historia som ofta handlar om en person som läsaren kan identifiera sig med. Många läsare skriver att det är just mina personporträtt som engagerar dem.

TT: Tänker du på läsaren när du skriver?
– Verkligen inte! Det skulle låsa sig för mig. Olika läsare vill ha olika saker, så jag fokuserar på att berätta om mina fiktiva personer och utveckla dem så bra som jag kan. När läsare påpekar att jag borde ha skrivit på ett annat sätt, brukar jag svara: “skriv en egen bok, så här skriver jag mina”.

Text: Mats Almegård/TT

Boktuggs fotnot: Några av de senaste titlarna på svenska av Nora Roberts är Längtan hem (Albert Bonniers förlag, 12 juni), Dödlig hämnd (Modernista 26 juni) och I syrenernas tid (Harlequin, 3 juli). Den sistnämnda är bara en av flera böcker som släpps av Harlequin.

Nora Roberts om att skriva under pseudonymen JD Robb

“Min förläggare sa att jag borde skriva under pseudonym eftersom jag var för produktiv för mitt eget bästa. Så jag skapade JD Robb och en del av experimentet var förstås också att se om böckerna klarade sig på egen hand. Jag märkte att de här böckerna, som var lite mer hårdkokta också lockade fler manliga läsare.”

Nora Roberts om läsning

“Självklart älskar jag att läsa. Det vore märkligt att vara en författare om man inte gjorde det. Jag växte upp i en läsande familj och när jag var tolv introducerade min storebror “Macbeth” av William Shakespeare. Oh boy, så förälskad jag blev! Jag läste massor med Shakespeare, men även Nancy Drew och Ray Bradbury som barn. Jag läser fortfarande massor, men om en bok inte inspirerar mig lägger jag undan den. Det är som brysselkål – gillar man det ska man äta det. Jag gör inte det och kommer aldrig att äta det för att det skulle vara nyttigt för mig. Så är det med böcker också: jag vill ha roligt när jag läser.”