Joel Halldorf: Vårt samhälle behöver romaner

För tio år sedan började Joel Halldorf skriva på Bokens folk: en civilisationshistoria från papyrus till pixlar. När den i våras släpptes var den mer aktuell än någonsin och landade mitt i diskussioner om eböcker, ljudböcker, tryckta böcker, böcker skrivna av AI-robotar och inte minst om läsning.

Joel Halldorf är författare och professor i kyrkohistoria vid Enskilda Högskolan i Stockholm. I Bokens folk skriver han om vad böcker, läsande och skrivande har betytt för samhällets utveckling, hur digitaliseringen påverkar vårt läsande och i förlängningen också vår förståelse av omvärlden.

Det handlar inte om eböcker och ljudböcker mot tryckta böcker. Det handlar inte om läsning ska ske snabbt och överskådligt eller långsamt och eftertänksamt. Båda varianter behövs. Men det är svårare att läsa koncentrerat i en digital miljö, distraktionerna är bara ett klick bort. Att skrolla gör det också kognitivt svårare att ta till sig en text. Därför går utvecklingen mot snabb skumläsning, påskyndat av den digitala läsningen som alltså sänker läsförståelsen.

– Så läsförståelsen går ner och därmed minskar vår möjlighet att empatiskt identifiera oss med texten. Alltså erfarenheten av att min horisont vidgas för att jag tar del av en annan människas livsöde – det finns en del studier som pekar på att den försvagas. Och det är allvarligt, för romaner har varit en väldigt viktig resurs för att erfara andra människors liv. Det är något som ett så pluralistiskt samhälle som vårt behöver.

Joel Halldorf är noga med att påpeka att ljudböcker har många bra sidor och att det är härligt att lyssna på en berättelse. Han läser också mycket digitalt och uppskattar tillgängligheten och översikten det ger. Men det är en annan sorts läsande jämfört med tryckta böcker.

– Vi pratar om ljudböcker och eböcker. Tryckta böcker är ett annat medium. Vi kallar allt ”böcker” och det förvirrar oss lite, för det är olika medieformat. De tryckta böckerna har vissa särskilda värden som har att göra med att de uppmuntrar till ett mer långsamt, eftertänksamt läsande. Man kan träda in i textens värld och den kan framträda framför en. Det är inte riktigt lika enkelt i ljudböcker och digitala medier.

Lättare att lära med tryckta böcker

Fler tryckta böcker i skolan är ett ämne för diskussion som pågått under våren. Den tryckta boken hjälper till att ge sammanhang till kunskap vi ska lära oss bara genom sin struktur, säger Joel Halldorf. Man kan se vad som kommer före och efter, i vilket sammanhang informationen finns. Att få snuttar av information om just precis det område man läser om, vilket är vanligt i skolor idag, gör det inte lättare att ta till sig den.

– Sammanhang är så avgörande för att ta till sig kunskap. En klassisk pedagogisk devis är ju att det bästa sättet att lära sig något är att ha förkunskap, för då kan du placera in den nya informationen i sitt sammanhang.

Diskussioner om bokmarknadens utveckling är dock inget nytt.

– Ja, det har ibland funnits en diskussion kring om det stora utbudet av böcker. För det har ju ökat väldigt mycket, och en del har menat att det har banaliserat boken och gjort det svårt att orientera sig i kunskapsfloden. Det är en diskussion som man ser från 1500- och 1600-tal, redan när boktryckarkonsten kommer i gång. Då utvecklas också olika sätt försöka hantera det.

Dåtidens lösning med censur och kungliga myndigheter som hindrar texter från att komma ut fungerade inte i praktiken, utan blev snarare kontraproduktivt, konstaterar Joel Halldorf. Senare hantering handlar i stället om att ha avsändare som ger vissa texter en särskild status och renommé. Till exempel de stora förlagen, Norstedts för 200 år sedan och senare Bonnier. Recensenter har förstärkt statusen genom att ge läsare orientering genom rekommendationer.

Att ha koll på avsändaren bakom texter blir åter allt viktigare. AI kan avlasta människor från det byråkratiska textproducerandet som många tvingas ägna sig åt, men AI-robotarnas ordgenererande kan också skapa enorma mängder material med propaganda som dränker internet med sitt budskap.

– Då blir det nästan ogörligt att orientera sig och vi kommer till en situation som vi hade för hundra år sedan, där avsändaren i form av pålitliga förlag, pålitliga tidningar och tidskrifter blir jätteviktig igen. Där man måste veta att här står det en redaktion bakom som är kompetent och som jag har förtroende för. Det finns jättemånga utmaningar med det här.

Källkritik, som är en utmaning idag med sociala medier i alla former, blir alltså ännu viktigare?
– Ja, och källkritik har ofta reducerats till att bara fokusera på avsändaren. Men grunden för källkritik, det glömmer vi ofta bort, är en slags bildning, allmänbildning. Så att man kan avgöra om en uppgift är rimlig. Det märker jag ofta när jag pratar med mina barn. De har snappat upp saker på TikTok och Instagram och allt möjligt, men de minns inte vem som sa det, det kan vara en skvaller-Youtuber eller Statistiska centralbyrån. Då får man resonera, tycker vi att det här låter rimligt?

Men ett resonerande bygger på att vi har kunskap att bedöma informationen. Joel Halldorf menar att det finns en idé idag att information är något som ska vara tillgängligt, som bara ska finnas. Vi ska söka upp information när vi behöver och då bedöma den.

– Men det funkar inte riktigt. Vi måste bära kunskap inom oss för att kunna bedöma all information som finns där ute. Och där kommer värdet av den klassiska bildningen tillbaka på ett intressant och viktigt sätt, tror jag. Inte bara i den här debatten.

Vilka lärdomar kan man dra av utvecklingen så här långt?
– I tusen år har hela vår bildningskultur byggt på en förmåga att både läsa långsamt och att läsa snabbt och översiktligt. Det uppstår på medeltiden, där du har två läskulturer, klostrens som betonar det långsamma eftertänksläsandet, och universitetens läskultur, där man läser visserligen också läser långsamt, men framför allt behöver förmågan att läsa översiktligt och snabbt. Det som har skett är att i takt med att trycket har blivit bättre och klarare och utbudet har ökat, så har också hastigheten i läsning ökat.

Inte minst genom digitaliseringen har betoningen på snabbläsning accelererat.

– Jag tror att vi måste ta lite kontroll över den här processen och tänka att om vi vill ha kvar den långsamma djupläsningen så är det också någonting vi måste uppmuntra till, fostra och träna oss i. För den är inte någonting som nödvändigtvis sker av sig självt. Så som utvecklingen har varit och den utmaning vi står inför, är det viktigt att slå vakt om djupläsning.

Välj väg med eftertanke

Men det handlar inte om att stoppa teknik och utveckling, utan på att vara vaksam på att framsteg även kan innebära bakslag. Att ny teknik kan vara bra, men även föra med sig saker vi gärna varit utan. Joel Halldorf nämner att radion visade sig vara ett bra redskap för såväl nazistisk och kommunistisk propaganda och att tv med framgång använts av entertainmentpopulister som Silvio Berlusconi.

– Det betyder inte att man kan gå tillbaka eller nostalgiskt säga att vi ska stoppa eller vrida klockan tillbaka. Det går inte att återvända till en svunnen tid, men det går att lite mer eftertänksamt försöka välja väg framåt. Att fundera på om det finns någonting i det som vi använde tidigare som är värt att ha kvar, att det nya inte alltid tillåts slå ut det gamla.

I sommar blir det läsning i hängmattan för Joel Halldorf, ren lustläsning. Svante Weylers Böckerna och meningen med världen är en bok högt upp i traven med pappersböcker.

– Ja, det blir tryckta böcker. Jag försöker leva som jag lär!