Han är den förste författaren från ett land söder om Sahara att få det prestigefyllda Goncourtpriset. Mohamed Mbougar Sarr driver med det franska etablissemangets koloniala kvarlevor. Men hans tro på berättelsens förenande kraft är stark.
Att bli erkänd av Frankrikes litterära etablissemang är det enda som räknas, säger en fiktiv senegalesisk författare ironiskt i boken Fördolt är minnet av människan. Det var med viss förvåning som 32-årige Mohamed Mbougar Sarr själv steg ut i strålkastarljuset för just den romanen, när han förlänades Goncourtpriset.
Möt författarna som är mästare på Cliffhangers – i Boktugg Spänning!
– Det är ironiskt för boken driver både ömt och rått med den franska litterära världen, säger han på sitt första besök i Stockholm – som blev fördröjt när han nekades att stiga ombord på planet i Paris, efter strul med sitt visum.
Trots succéromanen har Mbougar Sarr som senegales svårt att få resa fritt i världen. Bemötandet på flygplatsen illustrerar också vad hans bok kretsar kring: hur koloniala maktförhållanden lever kvar. Inspirationen till denna hans fjärde bok fick Mohamed Mbougar Sarr av en afrikansk författares öde, Yambo Ouologuem, som 1968 skrev den prisade boken “Le devoir de violence” (“Våld”). Ett par år senare blev Ouologuem anklagad för plagiat.
– Efter de anklagelserna – som var orättvisa, rasistiska och våldsamma – återvände Yambo hem och skrev inte mer under 50 år, ända fram till sin död.
Driver med väst
I Fördolt är minnet av människan kommer författaren Diégane Latyr Faye av en slump över en mytomspunnen roman av senegalesiske TC Élimane. Denne hyllades som “en svart Rimbaud” men anklagades sedan för plagiat – vilket blir symboliskt. För vem får egentligen ägna sig åt intertextualitet, frågar Mbougar Sarr retoriskt.
– Sedan mitten av 1900-talet har man accepterat tanken om att alla texter är ekon av andra texter och skrivs i dialog med och relation till dem. Det var vad Ouologuem försökte göra. Men – och det är då frågan om plagiat blir symbolisk – han gjorde det från en position som afrikansk författare.
Ouologuem tillät sig att förvandla och driva med den västerländska litterära kanonen, och det var det man inte förlät, argumenterar Mohamed Mbougar Sarr. Den senare iscensätter samma sak och väljer medvetet avväpnande ironi framför vrede.
– Skrattets vishet är ibland större än allvarets. Jag vänder mig alltid till Kunderas bok Varats olidliga lätthet – även lättheten kan vara omöjlig att uthärda. Man måste visa att man inte blir förd bakom ljuset men också både kunna skratta och ge ett ämne tyngd, säger han.
Bokens vindlande historia letar sig lekfullt fram genom tid och rum, och varje människoöde öppnar sig mot ett annat, i jakten på den mystiske Élimane.
– Ja, man måste söka efter honom i flera olika historier och narrativ. Det är absolut samma princip som den ryska dockan och en lek kring hur berättelserna speglar varandra.
En symbolisk plats
Élimanes historia börjar i en liten senegalesisk by, men hans öde påverkas av såväl kolonialismens efterdyningar som av Förintelsen. Hans – eventuella – far är en soldat i Frankrikes armé under andra världskriget. Mbougar Sarr vänder sig mot att många jämför lidandet under kolonialismen med Förintelsen.
– Man borde istället söka punkterna där minnen möts, säger han.
Det är vad Mohamed Mbougar Sarr själv gör via sin litteratur. I Frankrike utsattes han tidigt i karriären för fördomar och i Senegal frågade ungdomarna om han skrev för de vita. Han har kallats för svikare för att han accepterar “fransmännens pris”, men tar polemiken med ro.
– Polemik är aldrig trevlig eller enkel. Men en författares arbete är inte heller helt avskilt från den polemiken, för man har en symbolisk och viktig plats, resonerar han.
I Senegal har många börjat ifrågasätta Frankrikes dominans med allt skarpare tonläge.
– Och för någon som jag, som står mellan två länder, är det viktigt att kunna tala till båda länderna, för att kanske skapa en större förståelse och visa på lösningar, så att vi inte återskapar ett våld vi redan upplevt.
Kvinnors berättande
Boken är också djupt rotad i den senegalesiska kulturen och berättas till stora delar muntligt av den kvinnliga författaren Siga D. Inspirationen kommer från barndomen bland sererfolket, säger Mbougar Sarr. Han beskriver ett matriarkalt samhälle där kvinnorna berättade minnen, legender och sagor.
– Det präglade mig djupt när jag var barn, eftersom jag uppfostrades av sådana kvinnor. Jag tänker mig att Siga D är lite av en arvtagerska till alla dem, som påverkade hur jag ser världen genom berättelser. De gjorde att jag berättar för att förstå världen.
Samtidigt är en av grundfrågorna i boken varför litteraturen finns. Vad spelar den för roll i en allt mer fragmentarisk och våldsam värld? Mbougar Sarr ser frågan som en av motorerna i sitt skrivande. Han vill fånga människors konkreta livsberättelser utan hierarkier och visa hur universella de är.
– Det gestaltar också min vision av litteraturen, och hur den kan få personliga erfarenheter att skapa eko över hela världen.
Text: Elin Swedenmark/TT
Fakta: Mohamed Mbougar Sarr
Född: 1990 i Dakar
Bor: Frankrike, men reser regelbundet till Senegal.
Bakgrund: Flyttade till Frankrike i 19-årsåldern och studerade filosofi och litteraturvetenskap där. Debuterade 2014 med novellen ”La cale”, om slavhandeln. Första romanen ”Terre ceinte” (2015) utspelar sig i en by som kontrolleras av jihadister. Fördolt är minnet av människan är hans fjärde roman.
Familj: “Jag har sju bröder, i min familj är vi bara killar. Min pappa var doktor men har gått i pension och mamma ägnade sig helt åt sina barn. Hon var den enda kvinnan i familjen så ett slags drottning. Hon har varit väldigt viktig för mig och en av de kvinnor som berättade historier för mig, liksom min mormor.”
Gör nu: “Jag är fortfarande mitt uppe i allt som den här boken förde med sig. Jag har inte haft tid att börja skriva än. Men i slutet av det här året borde jag kunna börja tänka på något nytt.”
Läser gärna: Ouologuem, Roberto Bolaño och sydamerikanska författare som Borges, Sabato, Silvina Ocampo, Victoria Ocampo, samt haitiske Jacques Stephen Alexis.
“Från Senegal läser jag Ken Bugul, Cheikh Hamidou Khan, Malick Fall och Ahmadou Kourouma. Jag upptäckte Senghor och Aimé Césair samtidigt som Victor Hugo, Balzac, Camus och Sartre. Eftersom jag är i Sverige måste jag också säga Stig Dagerman och Selma Lagerlöf.”
Fakta: Mbougar Sarr om
… vad boken säger om relationen mellan Europa och Frankrike:
Det är en relation präglad av dominans, som än i dag är svår att ta sig ur. Åtminstone symboliskt lever det herraväldet kvar och får konsekvenser. Så hur tar man sig ur det, utan att reproducera våldets väg eller en väg som är sprungen ur bitterhet? Kanske är svaret att söka modeller på annat håll, som i Latinamerika. Det är en kontinent där Afrika, Europa och Amerika är närvarande, en kontinent som har skapats i de mötena.
… dagens Europa:
Tyvärr ser jag att de europeiska demokratierna har radikaliserats allt mer och gått mer tydligt mot höger, för att man i många länder har misslyckats med att skapa progressiva, jämställda samhällen. Eftersom det finns ett slags efterapning drar många andra länder i världen mot samma håll. Det är sorgligt att se och jag kämpar för att Senegal inte ska bidra till det fenomenet – att vi inte anammar ett kapitalistiskt system som krossar människor.
… situationen för den franskspråkiga diasporans litteratur:
Ett par kända författare blir erkända, som jag efter att ha fått det här priset. Men det finns hundratals andra som inte är lästa. Den litteraturhistorien studeras inte i Frankrike medan Frankrikes litteraturhistoria studeras i andra fransktalande länder. Där finns en asymmetri, som orsakar problem. Är Frankrike ett fransktalande land? Ja, men i sin egen självbild är det inte ett fransktalande land bland många, det är Frankrike, kort och gott.
Bokbranschen år 2030 – hur ser den ut? Framtidsspaningar i Analysbrevet!
