De identifierar hoten mot yttrandefriheten

Den demokratiska världsordningen är under attack. Men om antidemokratiska röster kan påverka samhället gäller också motsatsen. Så sade ledamoten Åsa Wikforss under en heldag där Svenska Akademien tog strid för yttrandefriheten.

Tre dagar efter Rysslands invasion spelade Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj in en video av sig själv på plats i landet och sade ”jag är här”, för att motbevisa ryska påståenden om att han hade flytt. Den gesten är ett perfekt exempel på hur vi borde förstå yttrandefrihet, enligt den amerikanske historikern Timothy Snyder — som inledde Svenska Akademiens heldag om yttrandefrihet.

— Om vi tänker på yttrandefrihet som att den har ett syfte, och att det är att man ska kunna säga sanningen till makthavare så blir begreppet vettigare, sade han i ett anförande där han pekade på att det inte bara handlar om att undanröja censur.

Vardagliga beslut om att säga sanningen, trots faran i det, är en viktig del av vad yttrandefriheten ska skydda, enligt Snyder.

Många typer av hinder

Snyder är bara en av de talare som genomlyste begreppet i Akademiens regi, under den dag som leddes av ledamöterna Åsa Wikforss och Ingrid Carlberg.

Han trycker på att det inte är yttranden som ska vara fria, utan snarare talarna. Och allt från ekonomiska klyftor till regelrätt censur står i vägen för yttrandefriheten.

Många riskerar också hot när de talar fritt.

Det vet den eritreanska journalisten och författaren Yirgalem Fisseha Mebrahtu, som godtyckligt torterades, misshandlades och fängslades i sex år av landets regim.

— I Eritrea är det inte en rättighet att vara författare, utan ett brott, sade hon under ett känslosamt tal, där hon slog fast att hon inte vet varken varför hon fängslades eller till slut släpptes.

Men det är inte heller bara auktoritära stater som tystar människor, vilket norska Cathrine Thorleifsson, professor i antropologi vittnade om.

Hon har i decennier studerat fascistiska strömningar och även levt i högerextrema miljöer. Hon hävdar att högerextrema har använt olika kriser för att sprida fascistiska idéer på nya sätt, i ett brett transatlantiskt nätverk.

— Antingen det är den ekonomiska krisen, migration, pandemin eller den ryska invasionen av Ukraina så används kriserna för att sprida en avhumanisering.

Misogyn propaganda

Thorleifsson blev själv våldtäkts- och mordhotad och hennes personliga uppgifter spreds på nätet. Hon möttes av en avhumanisering som var värre än den hon hade träffat på i fysiska högerextrema miljöer.

— Kombinationen av anonymitet, inga regler och bristen på moderering har gjort de oreglerade plattformarna till en samlingsplats för misogyna, vit makt-anhängare och neonazister som sprider fascistiskt innehåll.

De misogyna inslagen är också ett viktigt inslag i Putins politiska praktik och propaganda, enligt den finländsk-estniska författaren Sofi Oksanen. Hon framhöll hur Ryssland konsekvent tystar kvinnor, både genom propaganda och medvetna krigsbrott som våldtäkt av ukrainska kvinnor. Sedan förnedras offren dessutom på internet.

— De teknologiska företagen har inte ansvar för könsrelaterat våld på nätet, och inte stater eller förövarna heller. Så vem är ansvarig?

Trots allt hoppfull

Makthavare som Putin och USA:s tidigare president Donald Trump bryr sig inte heller om sanningen, framhåller den brittiske journalisten Peter Pomerantsev.

Så vad ska vi göra när mäktiga aktörer medvetet motarbetar yttrandefrihet till förmån för propaganda?

Trots den dystra bilden som målas upp är han hoppfull. Knäckfrågan enligt Pomerantsev är hur vi överbrygger gapet mellan sanning och rättvisa, och han argumenterar för att det går att skilja på vidriga påståenden och yttranden som leder till faktiska brott. Han arbetar i projekt där man försöker bevisa att krigsbrott begås i Ukraina genom systematiska och koordinerade desinformationskampanjer.

Han undrar också hur vi når och kommunicerar med dem som tar del av propaganda. En gemensam nämnare är att de ofta upplever att de saknar handlingsutrymme, enligt Pomerantsev.

— Vi tävlar med alla världens Putins och de är väldigt många, för att förstå den publiken men vi måste göra något annat med förståelsen.

— Vi måste skapa miljöer och system där fakta spelar roll istället för att jaga desinformation som vore det små Gremlins.

Text: Elin Swedenmark/TT