Stavros Kundromichalis debuterar med en hyllning till en bortglömd del av dinosaurie-familjen

Stavros Kundromichalis. Foto: Anna Svensson Kundromichalis

Jag heter Stavros Svensson Kundromichalis och jobbar till vardags med kommunikation i alla former. Utdöda djur och dinosaurier i synnerhet är en ständig inspirationskälla. Nya upptäckter om deras liv gör att jag ständigt får omvärdera det jag tror mig veta om dem och utmanar min fantasi.

Jag debuterar som författare och illustratör med boken ”De första dinosaurierna”. Idén till boken uppkom för 17 år sen när jag skulle rita alla dinosaurier som någonsin har funnits. Börja med den äldsta och bygga upp hela deras släktträd, art för art. Ganska omgående stötte jag på problem. Det fanns inte så mycket information om de tidigaste dinosaurierna. Det kändes inte som att dessa gamla stackare och den tid de levde i fick så mycket kärlek i böcker om dinosaurier. Jag bestämde mig därför att förnya bilden av de första dinosaurierna och samtidigt lära mig mer om dem och deras värld. Det gick inte så snabbt som jag trodde, men här är till slut min hyllning till de som startade det hela.

De första dinosaurierna

De första dinosaurierna

Triceratops och Tyrannosaurus rex känner de flesta till, men hur såg de första dinosaurierna ut?

Denna bok är en hyllning till en bortglömd del av dinosaurie-familjen, nämligen de allra första dinosaurierna. De levde under en tid med extremt klimat och tuff konkurrens, men lyckades ändå utvecklas från små ovanliga djur till att dominera livet på jorden i 135 miljoner år. Läs mer »

info@boktugg.se

Gör som ...

… och alla våra andra sponsorer som stöttar oss ekonomiskt. Vill ditt företag bli sponsor? Kontakta sales@boktugg.se för mer information. Privatpersoner och mindre företag som vill bidra swishar valfritt belopp till 123-483 18 71 (klicka här för QR-kod) eller med andra betalmedel.

Sten Velander med en ny humoristisk spänningsroman

Henry har accepterat att tiden som bårhusansvarig är över. Rastlösheten är påtaglig och han är redo för nya utmaningar i livet. Att hantera döda känns som en trygghet och då är valet av sysselsättning självklart.