När Svenska Akademien skulle välja tyska Nobelpristagare under nazisternas tid vid makten tog de politiska hänsyn – det hävdar en ny avhandling som undersökt tidigare hemligstämplat material.

Nobelkommitténs ordförande Per Hallström avvisade den första nomineringen av Hermann Hesse till Nobelpriset 1931, eftersom han var för pacifistisk (han fick priset 1946). Det hävdar Paulus Tiozzo i en ny avhandling i ämnet tyska, vid Göteborgs universitet. Han har undersökt kriterierna kring Nobelpriset i litteratur utifrån de tyska författare som nominerades till priset mellan 1901 och 1971.

”Hallström hade själv skrivit propaganda för Tysklands sak, och tyckte att Hesse med sin pacifistiska inställning hade uppvisat ett föraktfullt beteende och saknade känsla för sin nation”, säger Tiozzo i ett pressmeddelande.

Per Hallström var fascinerad av Hitler och de nationalrevolutionära dragen, men kritisk mot nazismens antisemitism. Han sammanställde flera hundra utlåtanden om författare mellan 1922–1946. Enligt Tiozzo intog Akademien en försiktig hållning: man ville undvika att ge priset till en författare som av politiska skäl fått fly från nazisterna.

”Man ville inte heller ge det till någon författare som framstod som officiellt sanktionerad av nazisterna”, säger han.

Avhandlingen argumenterar också för att tysk litteratur under 1900-talet inte var så dominerande i Sverige som gjorts gällande, och att det är en annan anledning till att tyska Nobelpriskandidater avböjdes.