70 deckarförfattare gjorde research på Rättsmedicin i Stockholm

Hur hanteras en död kropp, på riktigt? En fråga som framför allt deckarförfattare ställs inför. Lyckligtvis är det få som har anledning att besöka ett bårhus. Men på torsdagen fick ett 70-tal författare göra studiebesök på Rättsmedicin.

Uppemot sjuttio deckarförfattare och aspirerande deckarförfattare samlades på torsdagen utanför ”intaget” till Rättsmedicin på Retzius väg 5 i Solna. Flera kända ansikten stack ut i mängden, bland andra Sofie Sarenbrandt, Anna Jansson, Jonas Moström, Samuel Karlsson och Ulrika Rolfsdotter.

Boktugg (och nu våra läsare) får chansen att följa med in bakom kulisserna tack vare deckarförfattaren Anna Granlund (aktuell med Se dig brinna, tredje delen i hennes spänningsserie om livet på Östermalms brandstation).

Deltagarna delades in i fyra grupper och fick följa samma väg som en död kropp gör. Det finns alltså en anledning att vi börjar vid just intaget, det är hit kropparna kommer först och förbereds inför obduktionen. Här tar man emot ca 1500 kroppar per år, men de allra flesta av dem har dött av naturliga orsaker, mordfallen landar på kanske 100 per år, berättar Anna.

Missbruk, självmord, olyckor eller människor som dött i ensamhet är de vanligaste fallen. En rättsmedicinalläkare beskriver sin arbetsplats som ”ett lackmuspapper på hur samhället mår”, och visst märker man just nu av det ökade våldet i Stockholm sedan årsskiftet.

Inne i det första rummet blänker de ståldörrar man känner igen från teve, men sedan slutar likheterna. Här dras det inte ut några kroppar för att identifieras av anhöriga, till det har man ett särskilt rum som liknar ett kyrkorum. Och det är sällan det inträffar.

När kropparna blivit vägda, mätta, fotade och skiktröntgade åker de en våning upp till obduktionssalen. Här finns fyra platser och normalt sett hinner en rättsläkare med 2–3 kroppar per dag, men ett mordfall tar så klart längre tid eftersom man då måste vara mycket mer noggrann. Frågorna från alla deltagare haglar över rättsläkaren som knappt får en syl i vädret, många har ett mordfall i sitt manus som de undrar över.

”Hur vanliga är giftmord?” frågar någon. Inte alls, visar det sig. Spännande och svårlösta fall är det ont om.

Vi visas runt till alla delar av huset, även till labbet där mer noggranna undersökningar av exempelvis kroppsvätskor kan göras. Vi blir alla förvånade när rundturen avslutas i ytterligare ett undersökningsrum – för de levande! Men rättsläkare undersöker både offer och förövare som varit inblandade i brott också, för att fastställa och dokumentera eventuella skador. 

Rundturen är över och nu presenteras vi inför en imponerande expertpanel och ett fiktivt fall – en man har hittats död i en park och man misstänker ett brott – strypmord. Vi lotsats genom fallet av moderatorer från Rättsmedicinalverket och Svenska Deckarakademin. Resan går från parken, dit rättsläkare Jenny Isaksson kallas, som också ska genomföra obduktionen. Övriga experter är Eva Rudd, specialist i klinisk genetik och rättsmedicin, Kerstin Montelius, molekylärbiolog och fil dr i genetik och Johan Larsson, överläkare, specialist i psykiatri och rättspsykiatri – innan fallet är avklarat har vi fått höra av dem alla.

Många är nyfikna och vill ställa frågor till panelen. Det handlar om allt från hur man känner igen en manipulativ lögnare till om det är otäckare att skära i en död kropp jämfört med en levande. Men alla i panelen verkar drivas av att lösa gåtor och hitta så korrekta svar som möjligt – det arbete leder också förhoppningsvis till att anhöriga kan få ett avslut.

”Att vara rättsläkare är ett både viktigt och fint jobb”, anser rättsläkaren Jenny Isaksson.

”Finns det perfekta mordet?” frågar Karin Alfredsson, ordförande i Svenska Deckarakademin, till slut. Men det vill ingen i panelen svara på. 

De ler bara hemlighetsfullt.

Tips! Lyssna på RMV:s podd: Döden, hjärnan och kemisten om du är nyfiken på mer!