Debutant 2023 – Nils Lundkvist: “Största möjliga bokkärlek”

Nils Lundkvist författare
Nils Lundkvist ville skriva om två tolvåringars uppväxt och vänskap. Pressbild: Pär Olofsson.

Nils Lundkvist har känt “största möjliga bokkärlek” sedan barnsben. Nu debuterar han med en berättelse om två tolvåringars vänskap och kamp mot ett totalitärt samhälle. “Glesbygds-sci-fi”, enligt förlaget. Här och nu, enligt författaren.

Som åttaåring stod han på biblioteket och grät, inte för att han tappat glassen utan för att han hade sorg: Roald Dahl hade dött.

Nils Lundkvist, 40 år, beskriver den brittiske författaren som sin “första stora författarcrush”. SVJ – Stora vänliga jätten – läste han hur många gånger som helst, den är fortfarande en favorit även om han tycker ännu mer om “Danny bäst i världen”.

– Den har en annan tonträff, den är mer ömsint.

Nils Lundkvist är numera mellanstadielärare på en liten skola i utkanten av sin födelsestad Skellefteå, dit han återvände för några år sedan tillsammans med sin familj.

En dag i veckan viger han åt skrivande, just nu andra delen i en planerad trilogi (eventuellt kvartett) vars första bok, Den yttersta vildmarkens historia. Kuben, ges ut i början av april. Länge trodde han sig vara mer popmusiker än författarämne. Men indiepoptexterna till bandet Fåglar och färger utvecklades till fiktiva berättelser, till slut så långa att Nils Lundkvist började recitera dem i stället för att sjunga.

“Ett kall i livet”

Om barndomens starka läsupplevelser påverkade låttexterna har de haft ännu större betydelse för hans bokdebut.

– Jag tror säkert att jag kommer att skriva vuxenböcker också, men böckerna jag läste i den åldern drabbade mig så otroligt hårt. Det brände till där på ett sätt som inte släppt taget, och jag har ju fortsatt jobba med barn. Om man ska ha ett kall i livet så är det att vara där, att barn ska få stora läsupplevelser, och känna hur världen och språket vidgas och blir större, det är det jag känner mest för.

Den yttersta vildmarkens historia handlar om John, ett ensambarn som växer upp med sina föräldrar i skogen. Miljön präglas av självhushåll och naturnära enkelhet fjärran från “Blade runner”-inspirerad science fiction. Mamman kommer från en ursprungsbefolkning, oklart vilken, och från en tradition där man lever av naturen. Tillsammans med henne samlar John växter och gör läkande preparat, som ett slags moderna druider. I skafferiet har de sådant som konserverad gädda.

– Ha ha, det är “old school”.

Men friheten begränsas av en maktfullkomlig och förtryckande statsapparat vars tentakler når ända ut i vildmarken via drönare som jagar medlemmar i en livaktig motståndsrörelse.

– Det skulle kunna vara vårt samhälle om det hade tagit en annan riktning med andra makthavare som fått driva sina politiska idéer längre, säger Nils Lundkvist som inte hade några tankar på vare sig science fiction eller samtidsdystopier när han skrev.

– Jag ville skriva en bok om vänskap och om att växa upp, och då fick den bara den här inramningen.

Futuristisk kub

För John ställs tillvaron på ända redan i första scenen då förtryckarregimen levererar en futuristisk och fängelseliknande kub. I den finns en annan tolvårig pojke, Marjo, som blir tvångsplacerad hos John och hans familj. Vad som börjar i antagonism utvecklas så småningom till djup vänskap.

– Jag kan min tolvåring! Man är stor och kompetent på en massa sätt, men har också mycket lek i sig, och när det gäller vuxenvärldens alla idéer och göromål är det mycket som man kanske inte förstår, eller bryr sig om. Det är en tacksam ålder att få skriva om.

Under skrivandet har han bland annat läst Kazuo Ishiguros Never let me go, en lågmäld dystopi som han själv gillar. Även om Nils Lundkvist bor i Skellefteå behöver han bara ta hissen upp till toppen av Sara kulturhus för se hur “den pyttelilla staden” är omgärdad av en enorm skog, och i sitt eget bagage har han inte bara läsupplevelserna utan också en barndom i skogens närhet.

“Smärtsamt uppvaknande”

I slutet av den första boken förstår man att John tvingas lämna sin familj och uppväxtmiljö för att göra ett slags samhällstjänst och även om Nils Lundkvist aktar sig noga för att avslöja handlingen i de kommande böckerna berättar han att “den stora uppgörelsens epicentrum” inte ligger i den yttersta vildmarken.

– Men den lever kvar i John, i hans sätt att tänka och förstå världen. Här har han en begränsad värld där han kan röra sig fritt. Men resten av landet lever under helt andra omständigheter som han knappt vet något om. Det blir ett smärtsamt uppvaknande för honom att se.

Text: Erika Josefsson/TT

Nils Lundkvist debuterar med sci-fi

Kuben

Kuben

  • Förlag: Bonnier Carlsen
  • Format: Danskt band
  • Språk: Svenska
  • Utgiven: 2023-04-11
  • ISBN: 9789179774356

Fakta: Nils Lundkvist

Född: 1982 i Skellefteå.

Bor: Flyttade tillbaka till Skellefteå för sex, sju år sedan efter några år i Stockholm.

Familj: Fru och tre barn.

Sysselsättning: Mellanstadielärare och debuterande författare. Ska även undervisa på singer/songwriter-linje på folkhögskola i vår.

Läser just nu: “Låt vargarna komma”, ungdomsroman av Carol Rifka Brunt, och “Detaljerna” av Ia Genberg.

Lyssnar på: Bonny Light Horseman.

Framtidsplan: “Få mina första läsare”.

Bokbranschen år 2030 – hur ser den ut? Framtidsspaningar i Analysbrevet!

TT

TT

Sveriges mest trovärdiga nyhetsförmedlare är är för många TT (Tidningarnas Telegrambyrå) som sedan 1921 varit en oberoende aktör i Mediesverige med mottot snabbt, korrekt och trovärdigt. Boktugg samarbetar med TT för att få tillgång till fler boknyheter och intervjuer än vi själva hinner med.

tt@boktugg.se

Gör som ...

… och alla våra andra sponsorer som stöttar oss ekonomiskt. Vill ditt företag bli sponsor? Kontakta sales@boktugg.se för mer information. Privatpersoner och mindre företag som vill bidra swishar valfritt belopp till 123-483 18 71 (klicka här för QR-kod) eller med andra betalmedel.

Sten Velander med en ny humoristisk spänningsroman

Henry har accepterat att tiden som bårhusansvarig är över. Rastlösheten är påtaglig och han är redo för nya utmaningar i livet. Att hantera döda känns som en trygghet och då är valet av sysselsättning självklart.