Camille Kouchner tände gnistan till ett franskt incestförbud

Camille Kouchners bok “La familia grande” tände gnistan till en fransk metoo-rörelse mot incest som drev fram en lagändring. Men det var inget hon tänkte på när hon skrev.
– Den stora uppgiften var att hitta orden.

Autenticiteten ligger inte bara i det som berättas utan också i själva stilen, förklarar hon. Långa elaborerade fraser hade känts förljugna. När Camille Kouchner berättar sin version av familjens historia gör hon det på för den franska litteraturen ovanligt korta meningar. Hon skrev ungefär som hon andades.

– Den här rytmen tillhör någon som har svårt att få luft. Jag tror att rytmen kommer från det, det var ungefär som att jag befann mig i ett slags musik. Det blev väldigt korta fraser, skrivna ungefär på samma sätt som tankarna kommer. Att bygga en lång mening förutsätter att man redan har förståelsen och sammanhanget. Jag ville visa att det inte var så.

“Ärkeprivilegierad” kallar hon sig själv. Camille Kouchner, universitetslärare i juridik, kommer från en framgångsrik vänsterintellektuell Parisfamilj. Mamman var professor i juridik och stridbar feminist som på 1960-talet hade en kärleksaffär med Fidel Castro. Fadern grundade Läkare utan gränser. Men föräldrarna skilde sig och Camille Kouchner och hennes bröder växte framför allt upp hos mamman och dennas nye man, också han en välkänd jurist och politisk kommentator i tv. På det utåt sett paradisiska sommarvistet vid Medelhavet, dit även släktingar och vänner kom, hade de vuxna fria sexuella semesteräventyr.

“Alla gör det”

Mamman lärde tidigt sin dotter vikten av att ta till orda – ändå reagerade Camille Kouchner med tystnad när hennes tvillingbror i 14-årsåldern berättade att styvfadern – som de båda älskade – börjat komma in i hans rum för att ha sex, “du ska få se, alla gör det”. Tvillingbrodern ber sin syster om hjälp att säga nej men ingen av dem vågar belasta mamman som hade drabbats av depression och alkoholism efter att båda hennes föräldrar på kort tid tagit livet av sig.

Boken, La familia grande, är inget försök att urskulda det 14-åriga jagets tystnad, men ett sätt att berätta om de skamfyllda konsekvenserna av den.

– På sätt och vis handlar den här boken mer om tystnad än om våld, även om tystnaden ibland är våldsam. Inflytandet som boken fick i samhället handlar om våldet men boken handlar om vad det är att under 30 år inte kunna berätta sin historia.

Camille Kouchner skriver utifrån sin egen position, inte sin brors. Han ville bara “ha lugn och ro” men gav samtidigt sin syster tillåtelse att formulera sig. Moderns död fick henne att börja. Flera år tidigare hade både hon och brodern konfronterat sin mamma som liksom andra medlemmar i “la familia grande” hade tagit ställning för styvfadern. “Dessutom var det inte fråga om sodomi. Fellatio är ändå något helt annat” framhöll modern som tyckte att oralsex inte var så farligt.

För Camille Kouchner var ångesten som en hydra.

– Om jag hade rätt att tala var det bara om den familjeberättelse som jag hade fått förmedlad till mig. Man hade sagt att ordet är fritt, så länge du berättar det som vi vill att du ska berätta – det är frihetens motsats och det tog åratal att förstå det.

Inte utan min mamma

Boken blev också en väg tillbaka till den flicka som hon en gång var.

– En sak som är så vacker är att det var min mamma som gav mig behovet att försöka förstå, att få världen att hänga ihop. Hon lärde mig det. Utan min mamma hade jag aldrig lyckats skriva den här boken. Samtidigt var det hon som försökte få mig att sluta.

Vad var då mest skrämmande med att publicera den här berättelsen?
– Jag kände den lilla flickans rädsla för att bli utskälld av sina föräldrar. Att de inte skulle vara nöjda med mig, och så har det varit hela livet. Jag var rädd för att såra människor som jag älskar. Utmaningen handlade om det affektiva.

Kärleken finns kvar. Däremot lät hon sig inte begränsas av styvfaderns tidigare hot om att ta sitt liv. Boken och skrivandet fick henne att förstå att det inte var hon som var ansvarig för det som hänt.

Två år senare ser hon dominans, den patriarkala och den som utövas av föräldrar gentemot barn – som tema både i sitt litterära och juridiska arbete.

– Det förflyttar den individ som jag var till ett system, det är enormt befriande. Jag är inte galen, men det här våldet hade stängt in mig, det hade stängt in min hjärna och gjorde att jag inte kunde tänka.

Ny fransk sexuallagstiftning

Även om Camille Kouchner beskriver sitt projekt som litterärt bidrog det till en samhällsförändring. “La familia grande” publicerades ett år efter Vanessa Springhoras uppmärksammande bok “Samtycket” som var en uppgörelse med den 50-årige författare som öppet inledde ett förhållande med henne när hon var 14 år. Tillsammans hjälpte böckerna till att driva fram en lagändring i april 2021 då 15 år blev minimiålder för sexuellt samtycke även i Frankrike, samtidigt som incestuösa förbindelser – även för styvföräldrar – med barn under 18 år förbjöds.

– Det handlar inte om ålder – det handlar om att det ska vara förbjudet. Lagen måste förbättras, säger Camille Kouchner som inte är nöjd.

Men om dagens lag – och samhällsrörelse – hade varit på plats på 1980-talet, skulle den då ha kunnat stoppa övergreppen i hennes egen familj? Det vågar hon inte ha någon uppfattning om.

– Det som gör mig lycklig är den inverkan som konstnärliga skildringar kan få. Det är väldigt tillfredsställande.

Text: Erika Josefsson/TT