En skitig skildring av kvinnor i skogen, fiktiva förorter och ett nattsvart relationsdrama. Årets Augustprisnomineringar rymmer ovanliga berättelser – som till och med har överraskat författarna själva.

Anneli Jordahl har skrivit tolv böcker men har aldrig förut blivit nominerad till Augustpriset. När det nu händer är det för en roman som är ovanlig för henne själv. Från att ha skildrat mer stillastående liv berättar hon i ”Björnjägarnas döttrar” en mustig och skitig skröna om sju systrar som lever i en hypermaskulin skogsmiljö.

– Det finns en mängd böcker som lika gärna skulle kunnat bli nominerade. Det är lite lotteri och nu hade jag turen i den tombolan, säger hon glatt.

”Björnjägarnas döttrar” är en pendang till Aleksi Kivis finländska klassiker ”Sju bröder”.

– Den är vildsint och jag hoppades att den här heliga galenskapen, som är vardag i den finskspråkiga kulturen, skulle spilla över på min bok. Jag tänkte ”nu öser jag på och ger järnet”. Mamma rapporterade från sin bokcirkel att någon hade sagt ”men är Anneli så ful i mun?”. Och det var ju roligt, för jag jobbade på att skapa det här språket som är hårt, tufft och samtidigt lite poetiskt, säger Anneli Jordahl.

Men medan bröderna i ”Sju bröder” blir anpassade till byn och bildar familj gjorde Anneli Jordahl tvärtom.

– Jag tyckte att ”nej, inte de här flickorna. Varför ska de tämjas?”.

Tvingande och danande relationer

Även tidigare Augustprisbelönade Lina Wolff nomineras för en ovanlig berättelse – att skriva ”Djävulsgreppet” var en av de konstigaste upplevelserna hon har varit med om. Hon ”stötte på en åder” och berättelsen forsade plötsligt fram.

Wolff ”blottar så mycket fult” att hon undrade om hon alls skulle våga publicera boken. Den skildrar hur hoppet om kärlek bryter samman i en allt mer destruktiv relation där två personer triggar varandras mörkaste sidor i ett djävulsgrepp som bara hårdnar.

– Båda är fast och båda gör saker som de tycker är vämjeliga, hon manipulerar honom och han slår henne, de har maktspel hela tiden. Och en del av min egen uppriktighet ligger i att jag visar också hennes maktspel, säger Lina Wolff.

Ia Genberg är nominerad för en roman som även den handlar om relationer, men mer danande sådana. ”Detaljer” skiljer sig från hennes tidigare, bara 150 sidor är den som ”en väldigt koncentrerad chokladboll” – och rymmer fyra porträtt som hålls ihop av ett berättande jag.

– Folk kommer fram till mig när jag är ute på bibliotek och pratar och säger att de känner igen sig väldigt mycket. Det är något nytt med den här boken. Den verkar har träffat en nerv.

Avpolitiserad förort

Den tidigare Augustvinnaren Johannes Anyuru hade trott att Karolina Ramqvists ”Bröd och mjölk” eller Sara Gordans ”Natten” skulle bli nominerade, vilket de inte blev.

Sin egen bok ”Ixelles” liknar han vid ett experiment. Den handlar om ungdomar i en fiktiv belgisk problemförort, där verkligheten är lika ”komplex, mångbottnad, politisk och apolitisk som vilken annan värld som helst”.

– Jag ser på den nästan som ett terrarium där de här människorna vandrar omkring och jag har försökt avhålla mig från att de ska säga något speciellt om världen med min röst. För mig var det viktigt att försöka rycka undan den från politikens ljus och bara låta dem ha sina liv så som livet är, säger han.

Även den 25-åriga debutanten Nora Khalil, nominerad för ungdomsboken ”Yani”, skildrar förortsliv. Boken handlar om tre vänners vardagsliv i Alby och Nora Khalil tycker att nomineringen känns overklig.

– Jag har väntat hela veckan på att någon ska ringa och säga att det var fel, säger hon och håller stolt fram omslaget där de tre vännerna syns:

– Det är inte så ofta man får se en så här glad bild av förortskillar.

Mörka dikter

Två diktsamlingar lyfts fram, Jenny Tunedals ”Dröm baby, dröm” som är skriven utifrån en position av ensamhet och saknad och Iman Mohammeds fjärde diktsamling ”Minnen av infraröd” som har fått kritiker att gråta över de starka bilderna.

– Om jag ska försöka gissa varför är det att jag jobbar med kontrastverkan, jag skriver om det vardagliga och sedan skiftar jag till det våldsamma, säger hon.

Om våld handlar det också i Amat Levins ”Svart historia”, där han berättar om en historieskrivning som ofta reduceras till berättelser om enbart slaveriet, men som är full av frihetskämpar, legendariska riken och århundraden av förtryck.

– Det är många som går runt och bär på fördomar om afrikansk eller svart historia som jag hoppas att den här boken kan hjälpa till att utmana, säger han.

Text: Erika Josefsson/TT, Elin Swedenmark/TT

Fakta: De nominerade om sina böcker

Jenny Tunedal om sin diktsamling ”Dröm, baby, dröm”:
– Det började i sorg och ensamhet. Det handlar om sorgen efteråt, när allt är för sent och en känsla av den sortens ensamhet. Den omfattar också många sorters förluster och många sorters ensamhet. Den är som ett försök att göra form eller poesi av känslor och tillstånd som jag uppfattade som mörka och stumma, asociala och fula.

Finlandssvenska Ellen Strömberg, om ungdomsromanen ”Vi ska ju bara cykla förbi” – en ungdomsroman om två frustrerade tonårstjejer i en stillastående småstad.

TT: Ett slags ”Fucking Åmål”?
– Det var det största komplimang jag fått. Jag tror det är lite samma känslor som jag varit ute efter att gestalta, utan att dra någon som helst parallell mellan mig och Lukas Moodysson.

Ekonomijournalisten Andreas Cervenka om ”Girig-Sverige. Så blev folkhemmet ett paradis för de superrika”:
– Jag skrev den här boken mycket för att få utlopp för min frustration. Jag är väldigt glad över det mottagande som den fått, uppenbarligen har det slagit an något även i andra som delar den här synen. Målet var att skapa en diskussion.

Nina van den Brink om ”Jag har torkat nog många golv. En biografi om Maja Ekelöf”:
– Jag förstod att den offentliga bilden av Maja Ekelöf, städerskan som vann ett pris och fick komma till lyckoriket, inte var så enkel. Det tog bara två veckor innan hon började ifrågasätta journalisternas frågor. Hon tyckte inte om att de fokuserade på hennes privatliv och att hon var städerska. Hon ville prata om politik och det fick hon aldrig göra.

– När man lyfts upp från pignivån till balen på slottet förväntas man vara lycklig och tacksam. Men hon accepterade inte idén om statusskifte. Hon var skarp, trotsig, egensinnig och idealistisk.

Läs även: Här är alla de nominerade till Augustpriset 2022

Fakta: De nominerade

Årets svenska skönlitterära bok:

”Ixelles” av Johannes Anyuru

”Detaljerna” av Ia Genberg

”Björnjägarens döttrar” av Anneli Jordahl

”Minnen av infraröd” av Iman Mohammed

”Dröm, baby, dröm” av Jenny Tunedal

”Djävulsgreppet” av Lina Wolff

Årets svenska fackbok:

”Statministermordet” av Hans-Gunnar Axberger

”Jag har torkat nog många golv. En biografi om Maja Ekelöf” av Nina van den Brink

”Pontus Hultén. Den moderna konstens anförare” av Claes Britton

”Girig-Sverige. Så blev folkhemmet ett paradis för de superrika” av Andreas Cervenka

”Kläda blodig skjorta. Svenskt barnafödande under 150 år” av Maja Larsson

”Svart historia” av Amat Levin

Årets svenska barn- och ungdomsbok:

”Såret” av Emma Adbåge

”Yani” av Nora Khalil

”Jaga inte oss” av Eva Lindström

”Bettan” av Marie Norin och Elisabet Ericson

”Vi ska ju bara cykla förbi” av Ellen Strömberg

”Ingen fara!” av Henrik Wallnäs och Erik Svetoft

Lilla Augustpriset:

”Döden i Rom” av Ali Alonzo, Stockholm

”Vykort från vecka 3” av Vanja Jakobsson, Stockholm

”Högt gräs” av Julia Kaplan, Bromma

”En bukett med nejlikor” av Amelie Tottie Matousek, Stockholm

”Tankar under päronträdet” av Karna Mårtensson, Lund

”På motorcykeln, alldeles för nära helvetet” av Emilia Piotrowska, Bandhagen