Han har varit död i över hundra år och hans mest kända skapelse såg dagens ljus 1875. Men nu har tiden kommit ifatt Karl May och hans Winnetou.
Trots att Karl May aldrig hade satt sin fot i Nordamerika blev hans många böcker om urinvånaren Winnetou storsäljare, så till den grad att May är en av de allra mest lästa tyska författarna genom tiderna.
Även i Sverige har såväl böckerna som filmatiseringar lockat publik, med titlar som “Desperados i västern” och “Apachernas hövding”.
Möt författarna som är mästare på Cliffhangers – i Boktugg Spänning!
Men böckerna, i första hand riktade till barn och ungdomar, är fyllda av klichéer, rasism och ger begreppet “den ädle vilden” ett ansikte, anser de många kritikerna.
Böcker drogs in
När den senaste av de många filmatiseringarna av Winnetou-böckerna så kom till tyska biografer i mitten av augusti väckte den ramaskri på sociala medier.
Den nordamerikanske urinvånaren spelades, som så ofta förr, av en vit skådespelare och berättelsen fick skarp kritik för att inte passa för år 2022.
Frankfurter Rundschau vägrade till och med att recensera den. “Det här är ingen filmkritik, för jag stod inte ut mer än en timme av denna rasistiska filmatisering av urbefolkningen”, inleddes det som skulle vara en recension men blev ett upprop mot rasism och svart- och rödmålade ansikten på vita.
I filmens kölvatten tvingades sedan bokförlaget Ravensburger dra in de två böcker som filmen bygger på, med hänvisning till den proteststorm man fått ta emot på sociala medier.
“Er återkoppling har tydligt visat att vi har sårat folk med ‘Winnetou’-böckerna. Det var inte vår avsikt”, skriver förlaget på Instagram.
Kritik mot kritiken
Det fick i sin tur historien att ta ett nytt varv. För att censurera och ta bort en figur som trots allt har älskats av miljoner gör man inte ostraffat och debatten om vad som är rätt pågår för fullt.
Liberala FDP:s Wolfgang Kubicki, vice talman i förbundsdagen, tillhör dem som i Bild rasar tillsammans med Uschi Glas, skådespelerska i en Winnetou-film från 1966.
I FAZ frågar sig Claudius Seidl om man verkligen vill kasta ut en tysk ikon till förmån för politisk korrekthet. Men, skriver han också, att några böcker och filmer tas bort innebär ju inte att man inte kan fortsätta läsa Karl May.
Text: Martin Yngve/TT
Bokbranschen år 2030 – hur ser den ut? Framtidsspaningar i Analysbrevet!
