Katarina Frostensons försvarsbok K sätts upp på Folkteatern – som en ”urberättelse om en drottning i fritt fall”. Året bjuder också på pjäser om Odysséen och jordens undergång.

Det var den första boken som Katarina Frostenson skrev i kölvattnet efter metoo, då 18 kvinnor anklagade den så kallade kulturprofilen för trakasserier och övergrepp. K har splittrat kritikerna. Vissa har hyllat dess litterära kvaliteter men Gabriella Håkansson, en av de arton kvinnorna, har kallat boken för ”en förtvivlad och desperat människas fantasier”.

Nu sätts boken upp i dramatiserad form på Folkteatern, i regi av Tobias Hagström-Ståhl. Teaterchef Frida Röhl tycker att den passar bra för scenen.

– Det är en väldigt stark berättelse, om att bli paria, vilket jag tror att många människor kan identifiera sig med. För mig är det som en saga. Det är som en drottning i fritt fall, och den är skriven under akuta omständigheter.

”Ingen relation”

Boken börjar i november 2017, när Dagens Nyheter har publicerat sin artikel där 18 kvinnor anklagar kulturprofilen för trakasserier och övergrepp. Katarina Frostenson, som har nära kopplingar till mannen, befinner sig på flykt från Sverige undan ”groteska överdrifter, lögner och förtal”. Kvinnornas utsaga framställs som en sammansvärjning.

”Vad är det för saga, för drama? Det är en kabal. Det är ränker. Om kvinnor vill kalla sig furier, hämndgudinnor, är flertalet megäror: de avundsamma”, skriver Frostenson.

Frida Röhl har själv inte haft någon egen kontakt med henne.

– Hon har okejat att vi får göra en dramatisering så det har varit ett helt normalt förfarande. Men jag har ingen relation till henne, det är en dramatisering av boken.

Pjäsen kommer att fokusera på det allmänmänskliga snarare än samtidsdramat, enligt Frida Röhl. Hon tycker att den tar upp de stora frågorna, som är svåra att besvara. Det gör också Skönheten i kaos av Julia Ravanis som Röhl själv ska regissera. Den handlar om kvantfysik och universum som hon binder samman med vardagliga saker, till exempel att ligga hemma och vänta på sin älskade när denne är borta på fest.

– Det är så vackert hur hon skriver så jag blir tokig: du kan inte förstå en rörelse som rör sig både framåt och bakåt samtidigt eftersom du tänker på en sten eller en prick. Men om man istället översätter det till en relation där du både älskar någon och håller på att dra dig därifrån så förstår du rörelsen. Det är den typen av liknelser, så hisnande och så vackert.

Skarpa frågeställningar

Flera av Folkteaterns pjäser handlar i år om människans litenhet och kontrollförlust inför större krafter. Jens Ohlin sätter upp ”Quasimodo” om jordens undergång och ställer sig frågan hur vi skulle leva de sista dagarna i livet. Roland Schimmelpfennig gör sin version av Odysséen – också den en berättelse om en väntande kvinna.

– Och så finns kriget som fond och människor som ska över ett hav. Den landar precis här och nu på nästan ett obehagligt sätt, säger Frida Röhl.

Hon är stolt över repertoaren, och att den tar upp existentiella frågor. Med krig, klimatkris och sviterna av en pandemi tror hon att publiken grubblar på sådant.

– Jag är väldigt glad över det här spelåret. Vi går in i flera skarpa frågeställningar, existentiella frågeställningar som har med livet och universum att göra.

Text: Elin Swedenmark/TT