Boktugg besökte Stockholms bokhelg. Kristina Svensson försökte uppleva evenemanget ur en bokläsares perspektiv. Vilket visade sig bli en tuff uppgift. Här är hennes reflektioner.
Den andra upplagan av Stockholms bokhelg har gått av stapeln och Boktugg var på plats för att insupa atmosfären och uppleva helgen ur en bokkonsuments perspektiv. Tanken var att även dokumentera helgen. Det visade sig vara att ta vatten över huvudet. Förra årets något trevande premiär har växt till ett myller av programpunkter som hade krävt en hel redaktion för att täcka. Programmen var dessutom utspridda över stora delar av huvudstaden, några var till och med utanför tullarna (vilket är ungefär som att lämna Bokmässan för att åka till Partille – inget ont om Partille, jag har bott där i tio år, men det är inte något man råkar flanera förbi).
Stödprenumeration. Boktugg Mini (från 10,42 kr/mån) ger tillgång till vissa premiumartiklar.
Så vad är Stockholms bokhelg? Inför helgen fylldes mitt sociala medier-flöde av uppmaningar från kollegor att ”kom och lyssna på mig där och där” nästan, men inte riktigt, lika ofta som inför Bokmässan i Göteborg. När jag nämnde namnet till mina Stockholmsvänner som inte jobbar i branschen har de unisont svarat ”vad är det?”.
Hundra arrangörer under ett paraply
Ett sätt att beskriva bokhelgen är att det är flera hundra litteraturrelaterade aktiviteter samlade under samma helg. Ett par av dem, som Science Fiction-bokhandelns nördparad, har en lång historia men har tidsmässigt anpassats för att vara en del av ett större sammanhang. Även barnboksfestivalen har arrangerats tidigare. Förlagen i Gamla stan har också flera gånger samordnat sina julaktiviteter för att tillsammans locka besökare.
Nu har dessa aktiviteter tillsammans med många nya samlats under samma paraply. Totalt var det över hundra arrangörer varav de flesta var bokförlag. Programmet fanns på en webbsajt samt ett tryckt program. En del besökare prickade in var och när deras favoritförfattare skulle tala medan andra gjorde som undertecknad, navigerade med hjälp av kartan och strosade förbi de platser som råkade ligga bra till geografiskt.
Författarhäng och öppet hus hos förlag
Ett inslag på Stockholms bokhelg var öppet hus hos Stockholmsbaserade förlag. Detta är en aktivitet där förlag med rymliga och centralt belägna förlagsbyggnader har en klar fördel. Både Bonnierförlagen och Norstedts förlagsgrupp har innergårdar som lämpar sig utmärkt för mingel ljumma försommarkvällar. Och i Gamla stan ligger flera små och medelstora förlag så pass tätt att man kan gå på förlagssafari.
Möjligheten att besöka mytomspunna förlag var något som uppskattades mycket av de aspirerande skribenter jag pratade med. En person sa att känslan att komma in på förlaget var helgens höjdpunkt. Att få lyssna och prata skrivande var också uppskattat. Ännu bättre när det fanns en chans att träffa och byta några ord med favoritförfattarna.
Förlagen där jag gjorde nedslag lockade med författarträffar, boksigneringar, föredrag, billiga böcker, frukost eller gratis korv. Den bild jag fick är att majoriteten av besökarna strövade förbi när det passade snarare än prickade in en programpunkt. Hur kan man annars förklara att det kom mer folk till Norstedts efter att David Lagercrantz talat färdigt?
Stockholms bokhelg stärker förlagens varumärken
En annan reflektion är att förläggarna hade en synlig roll i form av intervjuare. Kan bokhelgen vara ett sätt att stärka förlagens varumärken? Traditionellt har det varit författarna som varit varumärkena och förlagens loggor relativt okända. Nu är det en trend att både teveserier och böcker är förlagda till förlagsvärlden. Kanske ser vi ett skifte? Det skulle innebära att förlagens betydelse i det litterära kretsloppet ökar.
På temat rekrytering till branschen tjuvlyssnade jag på ett samtal där en förlagsanställd förklarade för en grupp andäktiga åhörare att en av fördelarna med att jobba på förlag är att det är många fester.
Några av de förlag som inte är lika lyckligt lottade med anrika förlagslokaler hyrde in sig på ett par hotell i staden. Där arrangerades workshops, föredrag och olika typer av bokbord. Utan att ha varit där lät upplägget ungefär som på Bokmässan i Göteborg, men med skillnaden att åhörarna inte behövde betala.
Bokhandlarna och författarorganisationerna hakade också på
En bokhelg är julafton för bokhandlare. Alla boklådor jag gick förbi passade på och hade någon extra aktivitet, ofta i form av författarbesök eller bokbord på gatan utanför.
I Gamla stans bokhandel var det knôkfullt varje gång jag tittade in. I den butiken är programverksamheten intensiv så publiken är van vid att det alltid händer något där. Eftersom butiken är ganska liten hade de expanderat och flyttat ut på Stortorget och in i Storkyrkan. Det vill säga mitt i de välbesökta turiststråken.
Väderlekstjänsterna hade hotat med regn men det kom aldrig utan istället var det perfekt väder för sight-seeing. I Gamla stan trängdes turisterna. Så vitt jag kunde bedöma var det Gamla stan snarare än bokhelgen som lockade, men aldrig fel att påminna intet ont anande turister om böcker.
Shoppare på Drottninggatan kunde istället lyssna på medlemmar i Författarförbundet och Författarcentrum öst som höll uppläsningar från en balkong.
Barnboksfestival på Medborgarplatsen
Ett av de mest lyckade inslagen under bokhelgen var nog barnboksfestivalen på Medborgarplatsen. Under söndagen fylldes torget av nästa generation litteraturkonsumenter och deras föräldrar. Mobilerna gick varma när barnen kramade Mumintrollet och Mamma Mu. Det var också en strid ström med familjer som pysslade, gick på skattjakt och fiskade i fiskdammen. Av det jag såg av scenprogrammet är dinopop en riktig favorit.
Barnboksfestivalen var ett samarbete mellan Tranströmerbiblioteket och en rad med förlag. Här var det alltså flera aktörer som alla hade ett gemensamt och tydligt erbjudande till en målgrupp. Dessutom var det lätt att hitta. Även sådana som inte hade hört talas om bokhelgen kunde springa på festivalen.
Mer långsiktig marknadsföring än försäljning
Ett svar på frågan om vad Stockholms bokhelg är för något är att det är en reaktion på pandemins Zoom-era. Efter två år av digitala evenemang står de fysiska upplevelserna i centrum.
Så vitt jag kunde se saknades en viktig grupp på bokhelgen, nämligen de som förr var branschens favoritbesökare under Bokmässan: Kulturtanterna med sina dramaten. De som troget anlänt till mässan varje år för att fylla en rullväska med årets läsning. I den mån de hittat till bokhelgen hade de lämnat väskorna hemma (vilket var klokt, gatstenen i Gamla stan lämpar sig inte för rullväskor).
Kanske ska bokhelgen ses som ett modernt komplement till digitala böcker? Konsumenterna erbjuds gratis upplevelser i form av förlagsbesök och underhållande föredrag. Sedan går de hem och klickar på dessa förlag eller författare i abonnemanget på mobilen.
Jag tänker att allt som påminner allmänheten om litteraturens existens är av godo för alla som verkar inom branschen. Därför applåderar jag initiativet med Stockholms bokhelg även om jag ser att det finns förbättringspotential till nästa år.
Text & bild: Kristina Svensson
Bokbranschen år 2030 – hur ser den ut? Framtidsspaningar i Analysbrevet!
