Karin Tidbeck: Jag har inte råd att skriva på svenska

Karin Tidbecks roman Minnesteatern, hens första bok på svenska på många år, släpps hösten 2022 på Volante – översatt från engelska.

Sedan ett decennium tillbaka skriver den svenska författaren Karin Tidbeck nästan uteslutande på engelska. Hen ges ut av det amerikanska förlaget Pantheon som ingår i Penguin Random House, och hittills har hen släppt tre böcker på den engelska marknaden. Två av dem är skrivna direkt på engelska.

Karin debuterade år 2010 med novellsamlingen Vem är Arvid Pekon? och 2012 släpptes sci-fi-romanen Amatka på Mix förlag (Bonniers tidigare digitalförlag). Men det gick trögt på den svenska marknaden.

– Jag började med att översätta mina texter till engelska runt 2010, eftersom den svenska marknaden var så liten och möjligheterna att publicera särskilt noveller var mycket få. Det fanns väl två eller tre novelltidskrifter som tog emot fantastik, tror jag, och vid den tidpunkten var det noveller jag skrev. När sedan Amatka, som jag skrev på svenska, kom ut 2012 gick den inte särskilt bra. Därför översatte jag den också. 

Både novellerna och romanen gick oändligt mycket bättre på den engelskspråkiga marknaden. 

– För att ha råd att skriva alls fortsatte jag därför på engelska. Vad jag menar med att ”ha råd” är att förskott från de svenska förlagen ofta är löjligt låga. Det har dels att göra med att Sverige är ett litet land med en mindre läsarkrets, och då blir ekonomin som den blir. Sedan tillkommer säkert en del andra faktorer, men faktum kvarstår att jag för Amatka fick 26 000 kronor för ett verk som tog sju år att skriva, säger Karin och fortsätter:

– Förskotten från de stora amerikanska förlagen är, om man har tur, stora nog för att man ska kunna skriva några månader utan att behöva jobba heltid med annat för att försörja sig. Och jag hamnade på ett stort förlag. 

Stadig läsarkrets på engelska

Att skriva på ett andraspråk för såklart svårigheter med sig, men också möjligheter, menar Karin. Det var krångligt i början, för även om hens engelska var bra så är det ett rätt stort steg från ”goda språkkunskaper” till att ”skriva skönlitteratur”. Men hen hade tur och fick redaktörer som också granskade språket. 

– Numera klarar jag mig rätt bra. Jag får den här frågan ofta av engelskspråkiga intervjuare, och brukar svara att det finns en skillnad i den känslomässiga kopplingen till språket. Svenska är mitt modersmål och det förstår jag på ett instinktivt plan. Så är inte fallet med engelska. Därför kommer det alltid att finnas en tunn hinna mellan mig och engelska, och det är jag ödmjuk inför. Egentligen föredrar jag att skriva på svenska, men nu är det som det är. Om jag skriver på svenska har jag inte råd att skriva. 

Hens böcker har enligt egen utsago gått ”ganska bra” i USA.

– Det har varit en del priser och nomineringar, vilket är kul. Försäljningssiffrorna har jag inte jättebra koll på, men det jag skriver är rätt nischat och jag har aldrig räknat med att bli någon kioskvältare. Men jag har en stadig läsarkrets som jag är mycket glad för. 

Det är ett känt fenomen att fantastikläsare gärna läser på engelska. Frågan är om svenska förlags svala inställning till fantastik kan göra så att fler författare övergår till att skriva på engelska.

– Det skulle inte förvåna mig, säger Karin. Den som kan skriva på ett annat språk tar säkert steget om hen får kalla handen från svenska förlag. Vad jag vet är det fortfarande väldigt ovanligt, men jag får fler och fler förfrågningar om att granska manus på engelska (jag frilansar ibland som manuslektör). Jag tycker att det är synd, för jag vill inte att svensk fantastik ska förlora ytterligare på att de stora förlagen är ointresserade, men författare vill ju bli lästa.

Översätts från engelska till svenska

Karins senaste roman The Memory Theater kom ut på engelska i början av förra året och utsågs till en av årets bästa sci-fi/fantasy-böcker 2021 av New York Times. Nu står det klart att Volante kommer att översätta boken till svenska och ge ut den med titeln Minnesteatern i november 2022.

– De hörde av sig på Instagram! säger Karin. Tydligen gör man så nuförtiden. Jag blev glatt överraskad eftersom Volante ger ut spännande titlar, men jag hade ingen aning om att de var intresserade av skönlitteratur. När de presenterade sin tanke om att ge ut visionär fantastik blev jag pepp direkt.

Romanen översätts av Andreas Vesterlund, som faktiskt tidigare har översatt en bok till författarens modersmål (med Martin Hägglunds Vårt enda liv, som kom för ett par år sedan, även den på Volante).

Hur är upplevelsen att se sin egen text översatt till svenska av någon annan?
– I skrivande stund är översättningen fortfarande igång, så det är lite för tidigt att svara på. Men eftersom jag själv slitit med att översätta min första novellsamling och sedan Amatka, så är det bara skönt att någon tar över det arbetet. Jag har helt enkelt inte tid eller ork att översätta själv. Jag är helt övertygad om att det blir en bra översättning, och det blir spännande att se hur någon annan tolkar min text, säger Karin.

Tror du det kan bli aktuellt att översätta dina övriga engelska titlar till svenska?
– Amatka finns redan på svenska, om än ur tryck. Dock är den engelska översättningen omarbetad, så en nyutgåva på svenska skulle kräva lite jobb. Vi får se. Jagannath hade också varit kul, hälften publicerades som Vem är Arvid Pekon? 2010, men flera av de andra novellerna finns bara på engelska. Jag blir glad om det händer.

Kommer du någon gång att skriva på svenska igen, tror du?
– Jag skriver enstaka noveller på svenska [bland annat Lussiferda som gavs ut av Novellix 2018, reds anm], och det är nog så det kommer att fortsätta. Eftersom jag har en läsarkrets på engelska blir det en omväg att skriva längre projekt på svenska. Det skulle krävas ganska mycket för att jag skulle göra det igen, säger Karin.

”Vi gillar att göra saker som andra inte gör”

Volante är kanske inte det första förlaget man tänker sig ska ge ut fantastik, de ger främst ut facklitteratur även om de också har ett antal romaner på listan.

På frågan om varför de ville satsa på Minnesteatern svarar förläggaren Johan Wirfält att boken dels är en ”i alla bemärkelser fantastisk saga, som trots att den utspelar sig i en värld bredvid vår på många sätt knyter an till här och nu: frågor om identitet, maktordningar, flykt”.

– Men det handlar förstås också om att det här är ett av Sveriges mest spännande samtida författarskap över huvud taget. Att Karin Tidbeck inte publicerats på svenska det senaste årtiondet är ett mysterium.

På vilka sätt passar den här boken in i er utgivning trots att den skiljer sig mycket från era andra titlar?
– Det är en genremässig skillnad, men tematiskt passar Minnesteatern väl in i vår utgivning. Men framför allt skulle jag säga att det är en fråga om vad Karin gör med sina läsare: hen får oss att förundras, plötsligt tillförs nya perspektiv och vi ser tillvaron på ett lite annat sätt. Det vill jag att alla Volantes böcker ska göra, säger Johan.